Motioner i Första Kammaren, N:o 20

Motion 1897:20 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 20.

1

N:o 20.

Af friherre KlillgSpOP m. fl., med förslag till förordning aiv
gående köttbesigtnings- och slagttväng m. in.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 28 till Riksdagen förra året
innehöll ett förslag till förordning angående köttbesigtning och slagttvång
m. m., angående hvilket förslag Kongl. Maj:t ville inhemta Riksdagens
yttrande. Lagutskottet hemstälde, som bekant, att ifrågavarande
Kongl. Maj:ts förslag icke måtte af Riksdagen antagas. Då frågan förekom
till behandling inom Riksdagens båda kamrar, visade sig emellertid,
att denna lagutskottets hemställan af Första Kammaren förkastades, i
det kammaren efter skedd omröstning förklarade sig ej hafva något att
erinra mot Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda förslag, och att Andra Kammaren
visserligen biföll hvad lagutskottet hemstält, men detta först efter
en debatt, i hvilken af en mängd talare ur skilda läger starka skäl framstälts
för antagandet af Kongl. Maj:ts förslag.

Under sådana förhållanden och då sedan dess flerstädes i landet
vid sammanträden af hushållningssällskap och inom andra landtmannakretsar
diskussioner och yttranden förekommit, som utvisa, att det omtalade
förslaget allt mera vinner anhängare bland landtmännen, och förslagets
hygieniska betydelse blifvit ytterligare framhållen derigenom, att
svenska läkaresällskapet i samband med sina under förra året hållna
diskussioner om tuberkulosen enhälligt gjort det uttalandet, att offentBih.
till Riksd. Frat. 1897. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft. (N:o 20.) 1

2 Motioner i Första Kammaren, K:o 20.

liga slagthus äro nödvändiga för tuberkulosens bekämpande, så torde
det ej synas opåkallad!, att vi undertecknade redan innevarande år till
Riksdagens förnyade pröfning framlägga ifrågavarande Kongl. Maj:ts förslag,
i det vi för öfrigt i afseende på förslagets motivering hänvisa till
meromnämnda Kongl. Maj:ts proposition. Och hemställa vi således,

att Riksdagen ville för sin del antaga följande
förslag till förordning angående köttbesigtnings- och
slagttvång ra. m.

§ 1.

1. Köttbesigtningstvång, innefattande förbud att inom visst område
till salu hålla eller utbjuda till menniskoföda afsedt, färskt, rått kött af
nötkreatur, får, get, svin eller häst, derest köttet icke blifvit, efter undersökning
af besigtningsman, försedt med stämpel eller bevis af något
sådant slag, hvarom nedan i § 6 sägs, må för stad, som sådant åstundan,
kunna bestämmas i den ordning, som angifves i § 24 af helsovårdsstadgan
för riket, under vilkor, att genom stadens försorg anställes nödigt
antal besigtningsman och vidtagas de öfriga åtgärder, som erfordras för
att köttbesigtning inom ifrågavarande område må kunna utan större
vare sig tidsutdrägt eller annan olägenhet ega rum; börande i nyssberörda
afseende uppgjordt förslag underställas Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
pröfning, innan stadgande i ämnet utfärdas.

Enahanda förfarande iakttages i fråga om ändring eller upphäfvande
af sådant stadgande.

2. Hvad i nästföregående moment stadgas om stad gäller äfven
för annat i afseende på helsovård med stad likstäldt samhälle, så ock
för kommun å landet, endast med den olikhet, som föranledes af den
annorlunda beskaffade sammansättningen af myndigheter, hvilka der hafva
befattning med allmänna helsovården. De åiigganden, som enligt denna
förordning och på grund deraf meddelade föreskrifter i stad tillkomma
magistrat, helsovårdsnämnd och stadsfullmägtige eller allmän rådstuga,
skola inom samhälle, der helsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad i
tillämpliga delar gälla, fullgöras af dem, som förklarats skola inom samhället
i allmänhet träda i dessa myndigheters ställe, samt eljest å landet
bestridas, magistratens af kronofogden i orten, helsovårdsnämndens
af kommunalnämnden och stadsfullinägtiges eller allmänna rådstugans af
kommunalstämman.

Motioner i Första Kammaren, N:o 20.

3

§ 2.

1. Har för stads eller dermed i afseende på hälsovård likstäldt
samhälles räkning offentligt slagthus enligt plan, som Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, efter helsovårdsnämndens hörande, gillat, blifvit
uppfördt° och efter af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltad afsyning
godkändt, må, om samhället så önskar, i den uti § 1 omförmälda
ordning” kunna jemte köttbesigtningstvång för samhället stadgas slagttvång,
innefattande förbud att, sedan slagthuset upplåtits till allmänt
begagnande, annorstädes inom visst område än i berörda hus slagta
djur, som förut nämnts. Sådant förbud , utgör dock ej hinder för att
dylikt djur nedslagtas utom det offentliga slagthus, der nedslagtandet
nödvändiggöres af hastigt inträffad sjukdom eller olyckshändelse; skolande
dock i sådant fall köttet, om det är afsedt att begagnas till
menniskoföda, genast efter djurets nedslagtning ostyckadt jemte alla
dertill hörande inelfvor, utom tarmar, föras till det offentliga slagthuset
för att besigtigas. Utan hinder af sådant förbud må äfven Kongl. Maj:ts
befallningshafvande kunna medgifva, att nedslagtning af kreatur, hvilkas
kött är °afsedt hufvudsakligen för utförsel ur riket, verkställes inom
sådan för ändamålet särskildt inrättad och under offentlig kontroll stäld

• anstalt, hvarom nedan i § 3 sägs.

2. Vilja stads- och dermed i afseende på helsovård likstäldt sam*
hälle förena sig om gemensamt offentligt slagthus af här afsedd beskaffenhet,
må det kunna ske, i fall Kongl. Maj:ts befallningshafvande
dertill leinnar tillstånd; och galle då i fråga om hvart och ett af dessa
samhällen hvad beträffande samhälle med köttbesigtnings- och slagttvång
förut är stadgadt.

§ 3.

Önskar enskild person, förening eller bolag få under offentlig kontroll
ställa vare sig en hufvudsakligen för uppslagning af kött till utförsel
ur riket afsedd inrättning (exportslagteri) i stad eller på landet
eller annan slagterianstalt, belägen utom stad eller dermed i afseende
på helsovård likstäldt samhälle, må, på derom af vederbörande gjord
ansökning, Kongl. Maj:ts befallningshafvande, om anstalten pröfvas vara
ändamålsenligt ordnad, kunna föreskrifva, att densamma skall stå under
offentlig kontroll, med vilkor, att genom sökandens, försorg anställes
erforderligt antal besigtningsman och vidtagas de öfriga åtgärder, som
kunna anses för kontrollen nödiga. Förklaras, efter det annat sådant

4 Motioner i Första Kammaren, N:o 20.

slagteri än exportslagteri stälts under offentlig kontroll, helsovårdsstadgans^
föreskrifter rörande stad skola i tillämpliga delar gälla inom det
område, der slagteriet är beläget, må nämnda omständighet ej utgöra
hinder för slagteriets förblifvande under offentlig kontroll.

§ 4.

1. Besigtningsman vid offentligt, inom område, der slagttvång är
gällande, beläget slagthus, vid exportslagteri, hvarom i § 3 sägs, eller
vid annat enligt samma paragraf under offentlig kontroll stäldt°slagt,eri
skall vara legitimerad veterinär. Den, som jemlikt denna förordning
anställes såsom kommunal besigtningsman annorstädes än vid offentligt
slagthus, som nyss är nämndt, skall, om möjligt, vara legitimerad
veterinär.

2- Besigtningsman vid exportslagteri förordnas af medicinalstyrelsen.
(Kriga i mom. 1 af denna paragraf omnämnda besigtningsmän
varda förordnade af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, de kommunala på
vederbörande helsovårds- eller kommunalnämnds förslag.

Besigtningsman kan af den embetsmyndighet, som förordnat honom,
när som helst entledigas från sin befattning.

§ 5.

Vid slagt af djur, som förut nämnts, vare sig i offentligt, inom «
område, der slagttvång är gällande, beläget slagthus eller i sådant under
offentlig kontroll stäldt slagteri, som i § 3 sägs, skall vederbörande besigtningsman
anställa undersökning före nedslagtningen å djuret, med
hänsyn till dess helsotillstånd, samt efteråt a dess kött och inelfvor,
med afseende å deras duglighet till menniskoföda. Vid annan köttbesigtning
enligt denna förordning skall, der ej annorlunda stadgats, undersökning
af besigtningsman , anställas, när fråga är om häst eller större
nötkreatur än kalf, å minst fjerdedels kropp, men eljest å minst half kropp.

Närmare föreskrifter om besigtningen utfärdas af medicinalstyrelsen.

§ 6.

1. Kött, som vid besigtning enligt denna förordning godkännes, skall,
innan det får till sala hållas eller utbjudas, förses med stämpel, utvisande,
der detsamma blifvit i offentligt, inom område, der slagttvång är gällande,
beläget slagthus eller i sådant under offentlig kontroll stäldt slagteri, som
i § 3 sägs, uppslagtadt och besigtigadt, att så skett, men eljest att köttet

5

Motioner i Första Kammaren, N:o 20.

undergått annan vederbörlig besigtning inom något samhälle med köttbesigtningstvång.

2. Finnes vid besigtning kött vara till menniskoföda otjenligt, skall
detsamma förstöras, der det icke kan genom besigtningsmannens försorg
och under hans kontroll försäljas till tekniskt bruk, i hvilket fall köttets
egare är berättigad utfå hvad som genom försäljningen inflyter, efter
afdrag af nödiga kostnader.

3. Anträffas vid besigtning, anstäld, jemlikt denna förordning, af
kommunal besigtningsman, kött, som först efter särskild behandling kan
utan men för helsan användas till menniskoföda, skall köttet, sedan det
under besigtningsmannens kontroll undergått sådan behanling, antingen,
försedt med särskild stämpel, der så ske kan, eller med bevis om beskaffenheten,
ställas till egarens förfogande eller, om denne så fordrar och
icke kan anses hafva före besigtningen egt eller bort ega kännedom om
köttets underhaltiga beskaffenhet samt köttet ej är af djur som nedslagtats i
sådant under offentlig kontroll stäldt slagteri, som i § 3 sägs, inlösas af
vederbörande samhälle till pris, som helsovårdsnämden månatligen, med
ledning af köttprisen inom samhället under näst föregående kalendermånad,
fastställer och offentligen kungör. Varder dylikt kött anträffadt vid
undersökning jemlikt denna förordning i slagteri, som nyss är nämndt, må
köttet, sedan det under dervarande besigtningsmans kontroll så behandlats,
att det kan utan men för helsan användas till menniskoföda, af
honom förses med särskild stämpel eller med bevis om beskaffenheten.

4. Här omförmälda stämplar skola särskildt angifva, inom hvilket
samhälle besigtningen egt rum, och för öfrigt vara, hvart slag för sig,
lika för hela riket, nemligen en för godkändt kött, uppslagtadt i offentligt,
inom område, der slagttvång är gällande, beläget slagthus eller i annan
i § 3 omförmäld, under offentlig kontroll stäld inrättning än exportslagteri,
en för godkändt kött, uppslagtadt i exportslagteri, som nyss är
nämndt, en för annat godkändt kött och en för kött, behandladt på sätt
i inom. 3 af denna paragraf sägs. Medicinalstyrelsen utfärdar närmare
föreskrifter om stämplarnes beskaffenhet och köttets stämpling.

§ 7.

Derest vid köttbesigtning, som jemlikt denna förordning anställes af
kommunal besigtningsman, köttets egare icke åtnöjes med besigtningsmannens
beslut, må han ej mindre, om genast framställning derom hos
besigtningsinannen göres och i förskott erlägges hvad som kan erfordras
till bestridande af nödig kostnad för tillvaratagande af såsom bevisningsmedel
tjenligt prof å det besigtigade, erhålla sådant prof i lämpligt för -

6

Motioner i Första Kammaren, N:o 20.

varingskärl, tillslutet under egarens och besigtningsmannens sigill och
försedt med nödig beteckning, än äfven i beslutet söka ändring genom
besvär, hvilka jemte dels besigtningsmannens utan lösen lemnade intyg,
innefattande beslutet och skälen dertill, dels ock bevis om dagen, då
klaganden af beslutet erhöll del, böra, vid talans förlust, till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande inlemnas inom tio dagar derefter, dagen då delgifningen
skedde likväl oräknad; gällande emellertid, utan hinder af besvär,
beslutet till efterrättelse, intilldess annorlunda kan varda vederbörligen
förordnadt. Varder i följd af besvären ändring gjord i besigtningsmannens
beslut, eger klaganden att för den förlust, han fått i följd af samma
beslut i hvad det befunnits origtigt vidkännas, erhålla godtgörelse af det
samhälle, hvars besigtningsman meddelat beslutet.

§ 8.

1. För köttbesigtning af kommunal besigtningsman enligt denna förordning
och för begagnande af offentligt, inom område, der slagttvång
är gällande, beläget slagthus eger vederbörande samhälle uppbära afgifter
enligt taxa, som, sedan Kong!. Maj:ts befallningshafvande, efter helsovårdsnämndens
och i andra städer än Stockholm jemväl efter magistratens
eller, der sådan ej finnes, den i dess ställe särskildt tillsatta stadsstyrelses
hörande, dertill uppgjort förslag, af Kongl. Maj:t fastställes för minst ett
år i sänder. I denna taxa må afgifterna ej sättas högre, än som kan
anses erforderligt till betäckande af samhällets kostnader för köttets besigtning
och stämpling samt, der fråga är om begagnande af offentligt
slagthus, som nyss är nämndt, till betäckande jemväl af kostnaden för
slagthusets förvaltning och underhåll jemte ränta å anläggningskapitalet.

2. Der jemlikt ordningsstadgan för rikets städer eller derpå grundad
bestämmelse särskild marknadsplats för kreaturshandeln blifvit inrättad i
sammanhang med offentligt slagthus af här afsedd beskaffenhet, må, i
enahanda ordning och efter liknande grunder som i fråga om slagthusets
begagnande, bestämmas afgifter till samhället för nyttjande af marknadsplatsen
och vid densamma uppförda stallar äfvensom för kreaturens utfodring,
skötsel och vågning.

§ 9.

Uppstår i samhälle, der slagttvång är gällande, särskild fara i helsoväg
till följd af någon utanför samhället bedrifven slagterirörelse eller
yrkesmessig beredning af köttvaror, eger på framställning af samhällets

Motioner i Första Kammaren, N:o 20.

7

helso vårdsnämnd Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreskrifva anordningar
och vidtaga åtgärder, som pröfvas tjenliga och leda till farans undanrödjande.
Dervid må Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej mindre påbjuda
rörelsens ställande under särskild tillsyn samt uppdraga åt tillsyningsman
att anhålla och låta dels undersöka misstänkt kött eller köttvara,
dels ock oskadliggöra kött eller deraf beredt, till menniskoföda afsedt
ämne, som dertill är otjenligt, än äfven, då sådant finnes vara af nöden,
förelägga lämpliga viten och meddela tillfälligt förbud mot rörelsens
drifvande samt, om rättelse på nämnda sätt ej synes stå att vinna, förbjuda
den felande att vidare sjelf eller genom annan person inom visst område
bedrifva slagterirörelse eller yrkesmessig beredning af köttvaror.

§10.

Der i följd af slagttvångs införande byggnad eller annan inrättning
för bedrifvande af slagterirörelse, som, när denna förordning träder i
kraft, lofligen idkas och hvars utöfvande icke medgifvits blott tills vidare
eller till dess annorlunda blefve föreskrifvet, ej längre kan för dermed
afsedt ändamål användas, vare egaren berättigad att af vederbörande
samhälle undfå ersättning för den värdeminskning, hans fastighet och
öfriga ifrågavarande inrättningar derigenom undergå. Enahanda rätt tillkom
me den, som, när slagttvång i ett samhälle införes, eger ett på det
under nämnda tvång lagda området befintligt, enligt § 3 under offentlig
kontroll stäldt slagteri, hvilket i följd af slagttvångets införande ej vidare
kan för afsedt ändamål begagnas.

§ 11-

1. Bryter någon mot förbud, hvarom i § 1 eller § 2 sägs, böte, der
ej straff enligt allmän lag eller särskild författning bör följa å förseelsen,
från och med två till och med etthundra kronor.

2. Öfverträdes sådant förbud mot drifvande af slagterirörelse eller
yrkesmessig beredning af köttvaror, som i § 9 omförmäles, vare straffet
böter från och med tjugo till och med femhundra kronor.

§ 12.

Den, som under tid, då han är stäld under tilltal för förseelse mot
denna förordning eller enligt densamma gifna föreskrifter, fortsätter eller
förnyar samma förseelse, skall, när han dertill varder lagligen förvunnen,

8 Motioner i Första Kammaren, N:o 20.

fällas,, för hvarje gång åtal emot honom egt rum och han deraf undfått
del, till de böter eller viten, som för ifrågavarande förseelse äro bestämda.

§ 13.

1. Förseelse mot denna förordning eller de enligt densamma gifna
föreskrifter skall atalas hos polisdomstol, der särskild sådan är inrättad,
men eljest hos poliskammare och, der sådan icke finnes, vid allmän
domstol; och galle i fråga om klagan öfver domstols eller poliskammares
beslut i dessa mål hvad i allmänhet angående besvär i brottmål är stadgadt.

2. Förseelserna åtalas af allmän åklagare; egande helsovårds- eller
kommunalnämnd ock att för särskildt fall förordna åklagare.

§ 14.

Emot beslut, som enligt denna förordning eller på grund af densamma
gifna föreskrifter meddelats af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
af helsovårds- eller kommunalnämnd eller af sådan tillsyningsman, som i
§ 9 sägs, eger den, som anser sin rätt deraf förnärmad eller obehörigen
inskränkt, att anföra besvär, öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut
hos Kongl. Maj:t inom den tid, som för öfverklagande af förvaltande
myndigheters och embetsverks beslut är stadgad, samt öfver helsovårdseller
kommunalnämnds eller tillsyningsmans beslut hos Kongl. Maj:ts
befallningshafvande inom den tid, som är bestämd för öfverklagande af
kommunalstämmas beslut; gällande dock, utan hinder af besvär, beslutet
till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda vederbörligen förordnadt.

§ 15.

1. Böter och viten, som ådömas efter denna förordning och i enlighet
med densamma meddelade föreskrifter, tillfalla kommunens kassa.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet af dessa böter och viten,
skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1898.

Stockholm den 28 januari 1897.

Carl Klingspor. Carl Lybech Carl Moberg.

Stockholm, Ivar Hceggströms boktryckeri, 1897.