Motioner i Första Kammaren, N:o 20

Motion 1895:20 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 20.

i IT

N;o 20.

*•, •. > > * • /{>1 i i ) f i; 5 ''r,t {T -» '' '' . •, .AUfi>i j , < r> nij j *.» •/.

•, -»j.; j ; • •• ;V- i ■ i s f i « - i.'' i fl Jt }<iU'' Wah • * *.• OI

Af herr Pettersson, Carl, om fördelning på vissa dr af större
utgifter, som boställshafvare fått vidkännas för indelning
af boställsskog, in. in.

, . '' ! -''. '' ri''i ‘ '' i j / • ] i;, ‘;''; . '' ■ '': 1 • 1 . i \ '' ‘; t j * f v; i.; >'' ? - j * f t 1 * i'' * (

Den motion — n:o 1 — jag vid sist förflutna riksdag tog mig
friheten väcka i denna kammare om utarbetande af förslag till ändrade
bestämmelser i fråga om boställshafvares andel i boställes behållna
skogsafkastning, hade icke lyckan att vinna bifall af lagutskottet, ej
heller af Riksdagen. Då denna motgång torde hafva haft sin grund
mindre i sakförhållandet än i formen, nödgas jag återkomma till ämnet
äfven i år, och börjar då med att upprepa, hvad jag skref i inledningen
till omnämnda motion: Kongl. Maj:ts nådiga förordning af den
29 juni 1866 angående hushållningen med de allmänna skogarne i
riket föreskrifver i § 32 följande: »Der Vi uppå gjord underdånig framställning
pröfvat nödigt, att kostnad för indelning af sådana allmänna
skogar, som ej befinna sig under Vår och kronans omedelbara disposition,
må förskottsvis bestridas af allmänna medel, skall sådant förskott
sedermera af den indelade skogens afkastning återgäldas på det sätt,
att dertill i första rummet användes försäljningsmedel för det virke,
som vid skogsindelningen fälles i mätnings- och skifteslinierna, men,
om dessa medel ej förslå, bristen fylles efter hand genom skogens
årliga afkastning utöfver kostnaderna för dess bevakning och skötsel
samt, i fråga om boställen, boställshafvarens husbehof.»

Under vanliga förhållanden kan ingen befogad anmärkning göras
mot dessa bestämmelser, men särskilda omständigheter kunna inträffa,
som göra tillämpningen deraf obillig, om ej ett nytt stadgande tillkommer.
En sådan omständighet är t. ex. uppmätning och kartläggning
af eu boställsskog. År denna vidsträckt och belägen på flera ställen,

6

Motioner i Första Kammaren, N:o 20.

kan kostnaden uppgå till 1,000 kronor, ja, må hända ännu mer. Det
bestrides icke, att sådan kartläggning är både nödig och nyttig, ej
heller att kostnaderna derför skola utgå af medel, som inflyta genom
försäljning af timmer från den ifrågavarande skogen. Men det kan
vara tvifvel underkastadt, om det är så rättvist, att den boställsinnehafvare,
på hvilkens tid kartläggningen verkstäldes, eller af hvilken
annan extra ordinarie kostnad erfordrades, skall ensam bära bördan
deraf. Jag tänker mig en boställshafvare, hvilken tillträdt sin plats
1890, samma år, som en försäljning skett från hans boställsskog.
Året derpå kartlägges skogsmarken för en kostnad af 1,000 kronor;
1895 sker utstämpling af timmer från nämnda skog och kostnaden
derför antages uppgå till 100 kronor; hösten samma år hålles auktion
och timret inropas för 1,500 kronor. Boställshafvaren är berättigad
att deraf erhålla hälften, men får i sjelfva verket ingenting, ja, mindre
än ingenting; ty först skall från hans andel dragas hälften af kostnaden
för utstämplingen, 50 kronor, sedan halfva kartläggningsarfvodet,
500 kronor, och slutligen aflöningen till en skogvaktare, 40 kronor
per år, in alles 200 kronor, som han till på köpet fått förskottera.
Detta skulle dock jemka sig i längden, om denne boställshafvare innehade
sin plats låt oss säga 20 år eller 4 femårsperioder; men han dör
må hända strax efter 1895 års auktion. Och så får han ensam lida
och umgälla för såväl företrädare som alla sina efterträdare denna
extra ordinarie omkostnad, som möjligen aldrig mer påfordras, åtminstone
icke till sådan omfattning. Detta kan ju icke stämma öfverens
med billighet och rättvisa. Lika obilligt lider den boställsinnehafvare,
på hvilkens tid nybyggnad eller större reparation af boställshuseu
verkställes, så vida virket dertill tages af boställsskogen, emedan det
förminskar hans andel i försäljningssumman till favör för hans företrädare
och efterträdare, hvilka utbekomma sin fulla andel. De fall,
jag nu anfört, ega mycken likhet med dem, som nämnas i kongl. kungörelsen
den 4 maj 1827 och kongl. förordningen den 6 juli 1849,
hvaraf den förra handlar om beräkning och fördelning af den ersättning,
som boställsinnehafvare, i anledning af verkstälda egoskiften,
för husflyttning, odling m. m. kunna erhålla eller få vidkännas, den
senare om deltagande i vattenafledningsföretag för boställen och annan
staten tillhörig jord. Begge dessa författningar innehålla den bestämmelsen,
att boställshafvarens kostnader i båda fallen skola fördelas på
20 år. Mig förekommer det, att samma regel borde tillämpas på de
omständigheter, jag ofvan omrört, och jag får derför vördsamt hemställa,

7

Motioner i Forsla Kammaren, N:o 20.

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att till
§ 32 i kongl. förordningen af den 29 juni 1866 angående
hushållningen med de allmänna skogarne i
riket fogas ett nytt moment af följande lydelse: Har
boställshafvare haft särdeles stor utgift för skogens indelning
eller lidit betydande förlust genom dess användning
för boställets byggnader, fördelas den skada, som
derigenom drabbat honom på 20 ar, kommande alltså
den boställsinnehafvare, som afträder bostället innan
dessa år till ända gått, att för de återstående af efterträdaren
njuta ersättning, som i liqvid dem emellan vid
af- och lillträdessynen upptages.

Då denna motion säkerligen remitteras till lagutskottet, anhåller
jag vördsamt, att detta vidtager de förändringar i slutklämmens formulering,
som bäst lända till förmån för mitt med motionen åsyftade
ändamål.

Stockholm den 24 januari 1895.

''!il! null wn: S i ii''! ''Ai , : ‘ i it i I ii ''Hi J ».f.-l "■ j. v I >«/! i i . il f" i U. I . bi’/

C. Fr. Pettersson.

hi le^mhrt i i" .1.0. imca'' -lötfl loff mö Oi* ilii mö 0-1

;l •; lö ! ''• i i i .ilo: I .oqo-iij i-anttar. ■;

iiV *• ■ t ^ 11 ■ , •: a i;>! >• . K . i - * * ! .rm ■ i (), 1 ,n.. 0,-j

(