Motioner i Första Kammaren, N:o 17 (Motion 1891:17 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 17.

förvärfvas i den ordning, 11 § af förenämnda kongl. förordning
redan stadgar i fråga om dylik försäljning af vin.

Om remiss till vederbörligt utskott får jag anhålla.

Stockholm den 28 januari 1891.

Gustaf Berg.

I:o 17.

Af herr ©länder, angående skrifvelse till Konungen med begäran
om förslag till ändrade bestämmelser rörande underhållet
aj de allmänna väg ar ne på landet.

. Under en lång följd af ar har behofvet af en reform i fråga om väghallningsskyldigheten
a landet varit erkändt, och försök hafva äfven gjorts
att åvägabringa en sådan. Men en så vidt omfattande fråga har gifvetvis
framkallat en mängd olika meningar om rätta sättet för dess lösande ocli
följden har varit, att den ända hittills förblifvit olöst. Hvar och en har
velat ordna saken^ på sitt sätt, och ingen har velat gifva vika för den andra.
Kongl. Maj.ts pa den utsedda vägkomiténs förslag'' grundade proposition i
ämnet föll vid 1889 ars riksdag; och detta vill jag åtminstone för min del
icke mycket beklaga, ty den lindring, som derigenom bjöds de tungt beskattade
väghållningsskyldiga, var ganska liten och skulle medföra kostnader,
som ej motsvarade vinsten. Mera beklagligt anser jag deremot vara, att de
manga motioner i ämnet, som väcktes vid sistlidet års riksdag, icke ledde
till något resultat. Den skrifvelse till Kongl. Maj:t, som med anledning af
dessa motioner af lagutskottet tillstyrktes, vann ej'' Första Kammarens bifall
Jag vill ej påstå, att kammaren härtill ej hade goda skäl. Tvärt om. Den
föreslagna skrifvelsen gaf knappast en antydan om i hvad rigtning RiksBih.
till Biksd. Prot. 1891. 1 Samt, 2 Afd. 1 Band. 7 Käft. 2

Motioner i Första Kammaren, N:o 17.

dagen ville, att frågan skulle lösas. Den lemnade ingen grund åt den
byggnad, som skulle uppföras, och regeringen skulle måhända å nyo fått utföra
ett lönlöst arbete. Om en skrifvelse med angifvande af vissa bestämda
grunder för den ifrågasatta reformen kunde Riksdagen deremot ej blifva enig.

Om man emellertid med allvar önskar, att regeringen å nyo skall
framlägga förslag till denna vigtiga frågas lösning, är det tydligt, att Riksdagen
först bör klart och tydligt angifva grunderna härför, och att sålunda
fullständig enighet härom inom Riksdagen åstadkommes.

Det är af sådan anledning och då jag i denna stund ej vet, om någon
annan motion i ämnet kommer att vid denna riksdag väckas, jag har tagit
mig friheten att här framlägga nedannämnda förslag. Jag har härvid ur
föregående förslag och debatter sökt utleta de meningar, som synts mig hafva
blifvit af flertalet godkända eller åtminstone begärligast omfattade och som
äfven närmast, om ock ej helt och hållet, öfverensstämma med mina egna
åsigter. På så sätt har jag kommit till den slutsats, att meningarna äro
temligen eniga om följande hufvudpunkt er:

att den i mantal satta jorden bör fortfarande in natura utgöra vägunderhållet
;

att den derför bör erhålla lindring af andra skatteföremål, som sålunda
böra deltaga i kostnaden härför; samt

att det i följd häraf är nödigt, att vägunderhållet i penningar uppskattas.

Att den ifrågasatta lindringen bör erhållas från stat och landsting
torde väl ej heller blifva tvist underkastadt, hvaremot frågan, i hvad mån
eller till hvilket belopp densamma bör utgå, sannolikt kommer att utgöra
föremål för de flesta meningsskiljaktigheterna. Hvad jag i sådant afseende
bär föreslår, är visserligen grundad! på min enskilda åsigt, men jag skall
gerna underordna denna andras meningar, allenast enighet härutinnan kan
ernås. På hvad sätt slutligen vägunderhållets uppskattande i penningar skall
tillgå, anser jag ej nödvändigt för Riksdagen att angifva. De i sådant afseende
erforderliga bestämmelser torde säkrast och lättast kunna af Kongl.
Maj:t föreslås.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till ordnande af underhållet
af de allmänna vägarna på landet efter följande grunder:

a) att vägunderhållet bekostas till en tredjedel af dem,
som nu bestrida väghållningen, till en tredjedel af lands -

Motioner i Första Kammaren, N:o 18.

tingsområdet efter den grund, som för landstingsskatt är
stadgad, och till en tredjedel af staten;

b) att de, som nu bestrida väghållningen, fortfarande
utgöra densamma in natura mot rätt till uppbärande af
ersättning för de två tredjedelar af underhållskostnaden,
som skulle åligga staten och landstingen; samt

c) att för sådant ändamål väghållningsbesväret inom
hvarje landstingsområde i penningar uppskattas.

Stockholm den 24 januari 1891.

A. H. Öländer.

N:o 18.

Af herr Söderberg, angående skrifvelse till Konungen med anhållan
om förslag till ändrade bestämmelser i fråga om
utgörande af väghållningsbesväret.

Med hänvisande till min vid 1890 års riksdag väckta motion, n:o 26,
jemte de motiv, jag deruti framstält i och för ändrade bestämmelser angående
skyldigheten att underhålla allmänna vägar, tillåter jag mig vördsamt hemställa,
det Riksdagen lxåtte besluta,

att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och om möjligt till nästa
Riksdag framlägga förslag till ordnande af underhållet af
de allmänna vägarne: