Motioner i Första Kamma/ren, N:o 16

Motion 1891:16 Första kammaren

Motioner i Första Kamma/ren, N:o 16.

7

N:o 16.

Af herr Berg, Gustaf, angående skrifvelse till Konungen i fråga
om ändring af förordningen angående försäljning af vin,
maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885.

Det är ett temligen allmänt erkändt faktum, att nu gällande lagstiftning
angående handeln med vin och maltdrycker är, åtminstone hvad landsbygden
angår, i vissa delar ganska otillfredsställande samt gifver anledning till
missförhållanden af den beskaffenhet, att de höra kunna undanrödjas utan
några obehöriga inskränkningar i näringsfriheten.

Till dessa missförhållanden bör i främsta rummet räknas det, att
handel med Öl och vin får förenas med annan handel. En sådan sammanslagning
af Öl- och vinhandeln med landthandeln i allmänhet verkar i flere
hänseenden skadligt. Den af landthandlanden förvärfvade rättigheten att
»försälja varor i bod» är ganska ofta, ja kanske i de flesta fall sökt hufvudsakligen.
i ändamål att såmedelst vinna tillfälle till den vinstgifvande försäljningen
af maltdrycker; och, ehuru landthandlandens rättighet i fråga om sådan
försäljning inskränker sig till försäljning för afhemtning, kringgås ganska
ofta — och det på många vexlande, ehuru i allmänhet för lagskiparen
oåtkomliga sätt — förbudet att dryckerna ej må förtäras å område, hvaröfver
säljaren eger att förfoga, till följd hvaraf icke sällan i sjelfva verket uppstår
en försäljning till förtäring på stället, d. v. s. iskänkning. Landthandeln
blir sålunda oftast endast en skylt för ölhandeln; handelsbodarne eller platser
i deras omedelbara närhet utgöra mer eller mindre förtäckta ölkrogar, utan
att det i de allra flesta fall gifves något medel att stäfja oskicket.

Det bör sålunda för hvar och en, som känner dessa förhållanden, vara
ett önskningsmål att få Öl- och vinhandeln på landet skild från annan handel.
I fråga om handel med bränvin och andra brända eller destillerade drycker
finnes i 4 § af kongl. förordningen den 29 maj 1885 en bestämmelse, som

I

8

Motioner i Första Kammaren, N:o 16.

i allmänhet och endast med undantag för vinhandeln förbjuder, att minuthandel
med eller utskänkning af sådana drycker må förenas med annan
handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras; och synas mig
samma orsaker, som föranledt lagstiftaren till nyssnämnda stadgande, nemligen
lättheten till missbruk och den stora frestelsen dertill, i lika hög grad förefinnas
i fråga om den nu föreslagna inskränkningen.

Äfven uti ett annat hänseende torde den nu gällande lagstiftningen i
förevarande ämne vara mindre tillfredsställande, derutinnan nemligen, att
kommunen för närvarande icke har något som helst inflytande vid bestämmande
af frågan, huru vida, af huru många och af hvilka personer den s. k. minuthandeln
med Öl (= försäljning till mindre myckenhet än tio liter) må inom
kommuner bedrifvas. Uti kommunallagarne finnes kommunerna tillagd rättigheten
att i allmänhet ordna sina hushålls- och ordningsangelägenheter på det
sätt, som kommunerna sjelfva finna lämpligt; och beträffande försäljning af
bränvin samt vin hafva de i flera fall ett betydelsefullt veto. I öfverensstämmelse
härmed gifvas ock goda skäl för att kommunerna skulle ega någon
hestämningsrätt i fråga om försäljning af Öl inom kommunen. Att utsträcka
denna hestämningsrätt till handeln i större omfattning, d. v. s. till den försäljning,
som afser tio liter och derutöfver, synes icke vara behöfligt; men
deremot böra, efter min uppfattning, kommunerna ega någon hestämningsrätt
angående den mindre handeln, d. v. s. i fråga om försäljningen till mindre
myckenhet än tio liter, hvilken försäljning kan medföra de största vådorna.
På detta sätt skulle det blifva kommunerna möjligt att reglera förhållandena
i ordningens och sedlighetens intresse.

På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra och under åberopande
af de skäl, som i öfrigt äro framhållna uti en vid nästlidna riksdag, vid
behandling af frågan om förändring uti lagstiftningen angående försäljning
af vin och maltdrycker, i Andra Kammarens andra tillfälliga utskott
(betänkandet n:o 20) af mig afgifven reservation, till hvilken jag hänvisar,
får jag föreslå,

att Riksdagen ville besluta att hos Kong! Maj:t. i
underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t måtte vidtaga
sådan förändring i kongl. förordningen angående försäljning
af vin och maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885:

dels att försäljning af dessa drycker till afhemtning
icke må på landsbygden förenas med annan handel, till
hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras;

dels ock att rätt till försäljning af maltdrycker för
afhemtning till mindre myckenhet än tio liter må å landet

9

Motioner i Första Kammaren, N:o 17.

förvärfvas i den ordning, 11 § af förenämnda kongl. förordning
redan stadgar i fråga om dylik försäljning af vin.

Om remiss till vederbörligt utskott får jag anhålla.

Stockholm den 28 januari 1891.

Gustaf Berg.

I:o 17.

rf

Af herr ©länder, angående skrifvelse till Konungen med begäran
om förslag till ändrade bestämmelser rörande underhållet
aj de allmänna väg ar ne på landet.

. Under en lång följd af ar har behofvet af en reform i fråga om väghallningsskyldigheten
a landet varit erkändt, och försök hafva äfven gjorts
att åvägabringa en sådan. Men en så vidt omfattande fråga har gifvetvis
framkallat en mängd olika meningar om rätta sättet för dess lösande ocli
följden har varit, att den ända hittills förblifvit olöst. Hvar och en har
velat ordna saken^ på sitt sätt, och ingen har velat gifva vika för den andra.
Kongl. Maj.ts pa den utsedda vägkomiténs förslag'' grundade proposition i
ämnet föll vid 1889 ars riksdag; och detta vill jag åtminstone för min del
icke mycket beklaga, ty den lindring, som derigenom bjöds de tungt beskattade
väghållningsskyldiga, var ganska liten och skulle medföra kostnader,
som ej motsvarade vinsten. Mera beklagligt anser jag deremot vara, att de
manga motioner i ämnet, som väcktes vid sistlidet års riksdag, icke ledde
till något resultat. Den skrifvelse till Kongl. Maj:t, som med anledning af
dessa motioner af lagutskottet tillstyrktes, vann ej'' Första Kammarens bifall
Jag vill ej påstå, att kammaren härtill ej hade goda skäl. Tvärt om. Den
föreslagna skrifvelsen gaf knappast en antydan om i hvad rigtning RiksBih.
till Biksd. Prot. 1891. 1 Samt, 2 Afd. 1 Band. 7 Käft. 2