Motioner i Första Kammaren, N:o 15

Motion 1892:15 Första kammaren

12

Motioner i Första Kammaren, N:o 15.

En minskning i importen af stenkol etc. vore dessutom i och för sig
en nationalvinst och mycket önskvärd, enär den redan under förlidet år
uppgick till öfver o21 millioner hektoliter, med ett värde af öfver 30 millioner
kronor. — År 1887 var importen deraf endast 148/4 millioner hektoliter,
om ytterligare 5 år kan importen vara 30 millioner hektoliter med
ett värde af 45 millioner kronor.

Med stöd af förestående beder jag vördsammast få föreslå,

att Riksdagen ville åsätta utländska stenkol och
koks en införselstull af 6 öre per hektoliter.

Stockholm den 28 januari 1892.

Wilh. Wallin.

N:o 15.

Af herr Olailder, om stadgande af svårare påföljd af oloflig försäljning
af vin och maltdrycker i vissa fall.

Enligt 12 § i korigl. förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker,
kokadt kaffe in. in. af den 24 oktober 1885 straffas den, som
utan att hafva i stadgad ordning dertill erhållit rättighet utskänker vin
eller maltdrycker eller på landet idkar försäljning af vin för afhemtning
till mindre myckenhet än tio liter, med böter till olika belopp, allt efter
som den olofliga försäljningen är att hänföra till första, andra eller tredje
resan. För den, hvilken blott eu och annan gång, lockad af ett tillfälligt
begär efter eller behof af vinst, gör sig skyldig till berörda öfverträdelse,
torde nog ett dylikt bötesstraff vara tillfyllestgörande och fullt motsvara
förseelsens storlek. Men i den mån lagöfverträdaren inser, hvilken vinst
en fortsatt utöfning af den lagstridiga försäljningen kan bereda honom, och

Motioner i Första Kammaren, N:o 15.

13

härmed jeinför det ringa bötesbeloppet eller det korta fängelsestraff, han,
i händelse att, såsom i de flesta fall är vanligt,, tillgång till böternas gäldande
saknas, har att undergå, skall han säkerligen icke af ett sådant straff
afhållas från att fortgå med en så vinstgifvande affär.

Denna min uppfattning är ingalunda grundad på några lösa antaganden,
utan på verklig erfarenhet. Jag har sett mångfaldiga exempel på,
att lönkrögare oaktadt upprepade bötesansvar, fullkomligt obekymrade
härom, fortsatt med och nästan såsom ett yrke bedrifvit denna för det allmänna
skadliga näring. Ett åtal kan i allmänhet ej afdömas omedelbart.
Flera ting på landet åtgå för målets utredning och styrkande af den åtalade
förseelsen. På de orter således, der endast tvenne ting om året hållas,
kunna flera år förgå, innan utslag faller och förseelsen blir bestraffad; men
under tiden pågår försäljningen. Några veckors, en månads eller i allra
värsta fall två månaders enkelt fängelse hvart tredje eller fjerde år anser
den praktiska lönkrögaren vara ett ringa offer för den vanligen ganska
stora vinst, försäljningen medför. Och äfven under den tid, han aftjenar
straffet, ligger rörelsen ingalunda nere; den förestås då af en eller annan
af hans husfolk, till dess husbonden blir i tillfälle att sjelf å nyo öfvertaga
utöfningen af densamma.

Att det för öfverträdelse af nu uppgifva beskaffenhet stadgade ansvar
sålunda icke motsvarar sitt ändamål, torde vara uppenbart. Ett
strängare straff eller en svårare straffart kan dock i fråga om en dylik
förseelse ej gerna vara lämpligt eller med rättsmedvetandet öfverensstämmande;
men jag föreställer mig, att, om åklagaren medgåfves rätt att, i
likhet med hvad i fråga om oloflig försäljning af bränvin finnes.föreskrifvet,
taga i beslag det parti vin eller maltdrycker, hvarifrån försäljningen eger
rum, eu dylik bestämmelse skulle bättre än någon annan förhindra förseelsens
upprepande och utgöra ett kraftigt botemedel mot olagligheter af ifrågavarande
beskaffenhet. Något lämpligare straffmedel kan väl ej heller tänkas
än det, som för öfverträdaren tillintetgör det mål, som varit med öfverträdelsen
afsedt.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t, anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta i kongl. förordningen
angående försäljning af vin, maltdrycker, kokadt kaffe
och andra tillagade, icke spirituösa drycker af den 24
oktober 1885 införa bestämmelse om, att vid oloflig utskärning
af vin och maltdrycker eller oloflig försäljning
å landet af vin för afhemtning till mindre myckenhet

14

Motioner i Första Kammaren, N:o 16.

än tio liter det i försäljningslokalen befintliga parti af
den dryck, som utgjort föremål för försäljningen, tillika
med kärl, som för dess afhemtning äro tjenliga, skall
vara underkastadt beslag och dömas förbrutet,

Stockholm den 29 januari 1892.

A. H. Öländer.

N:o 16.

Af herr Oltl lider, ang. skrifvelse till Konungen med begäran om
framläggande af förslag till ändring i förordningen den
18 september 1862, huru gäld vid ''dödsfall betalas skall
m. m.

Enligt kongl. förordningen om urarfvagörelse m. in. af den 18 september
1862 eger efterlefvande make, utan arfvingarnas hörande, samt arfvinge,
utan vare sig efterlefvande makes eller öfriga arfvingars hörande,
rätt att till konkurs afträda den aflidnes bo. Det står visserligen efterlefvande^
make eller den arfvinge, som ej vill afträda egendomen, öppet att
senast å inställelsedagen i konkursen anmäla sig till öfvertagande af boet
mot skyldighet att ställa borgen för dess vet erliga gäld; men boet har
dock då redan blifvit försatt i konkurs, offentlig stämning utfärdats och
alla de obehag, som härmed äro förenade, inträffat, såsom misstroende till
boets affärsställning, rubbning i af den aflidne påbörjade och af hans arfvingar
fortsatta företag, svårighet att på det mest vinstgifvande sätt realisera
boets egendom och afveckla dess affärer och slutligen måhända till