Motioner i Första Kammaren, N:o 15

Motion 1890:15 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 15.

11

N:o 15.

Af herr Kerfstedt, om anslag till lån åt behöfvande fiskare för
inköp af båtar eller fiskredskap m. ro.

Uti en vid senast församlade riksmöte väckt motion (n:o 40 i
Första Kammaren) tillät jag mig hemställa,

»att Riksdagen behagade till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett
belopp af 20,000 kronor, i ändamål att på billigast möjliga vilkor deraf
lemna lån åt behöfvande fiskare för inköp af tidsenliga fiskebåtar
eller redskap och anläggande af salterier eller andra dermed jemförliga
inrättningar, samt att ansökningar om undfående af sådana lån pröfvas
så väl af lokalkomitéer, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom
de respektive länen utsett, som ock af bemälde befallningshafvande,
hvarefter fördelningen af Kongl. Maj:t verkställes».

Detta mitt förslag lyckades visserligen ej tillvinna sig Riksdagens
bifall, men rönte både inom dess statsutskott och dess båda kamrar
välvilligt emottagande. Den enda afsevärda invändning, som deremot
framstäldes, gälde det begärda anslagsbeloppets storlek, som ansågs
allt för ringa i betraktande af det omfattande syfte, som dermed skulle
tillgodoses. I det omdömet är jag numera desto hellre böjd att för
egen del instämma, som jag under fortsatt begrundande af bästa sättet
att lösa föreliggande lifsfråga för en stor del af vårt lands kustbefolkning
tagit kännedom om hvad främmande länder härutinnan åtgjort och
dervid funnit, att statens mellankomst torde böra i långt större utsträckning
påkallas, om något väsentligt dymedelst skall blifva vunnet. Så
t. ex. är till liknande ändamål i Danmarks finanslag för 1887—1888
uppförd en summa af 300,000 kronor, och af Islands Allthing begärdt

12

Motioner i Första Kammaren, N:o 15.

ett anslag, stort 200,000 kronor. — Beträffande den säkerhet, som för
lånen bör ställas, må erinras, att, enligt de bestämmelser, som för Skotland
äro gällande, båtar och redskap kunna pantförskrifvas intill 3/4 af
deras värde. En nödvändig förutsättning härför måste naturligtvis vara,
att desamma blifvit försäkrade, och ligger följaktligen stor magt på
åvägabringande af sådana föreningar eller bolag, hvartill penningunderstöd
från det allmännas sida lära oafvisligen erfordras. — Af flera
skäl synes mig olämpligt att bestämma lång amorteringstid för lånen,
utan torde denna böra inskränkas till 5, högst 10 år, hvaremot önskligt
vore, att räntan kunde sättas så lågt som 3 å 372 procent. Dessutom
anser jag ändamålet med den ifrågasatta förlagsfonden betinga,
att lånens storlek begränsas (t. ex. från 100 till högst 5,000 kronor),
så att företrädesvis mindre bemedlade deraf komme i åtnjutande, men
att vid deras fördelning stor urskiljning användes, så att fiskarena ej
få anledning betrakta sådana försträckningar såsom direkta fattigunderstöd.

Under åberopande för öfrigt af den motivering, som jag i sammanhang
med berörda min motion vid fjolårets riksdag lemnat, får jag
härmed förnya då gjorda och här ofvan afskrift^ vördsamma yrkande,
dock med den vigtiga afvikelse,

att lånefondens storlek bestämmes till 200,000
kronor.

Förestående motion torde blifva till statsutskottet remitterad.

Stockholm den 25 januari 1890.

J. Kerfstedt.