Motioner i Första Kammaren, N:o 14

Motion 1880:14 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 14.

N:o 14.

Af I Torr C. F. W8BM1: Om beviljande af en pension ä 4,000
kronor såsom national eldning åt intendenten vid Naturhistoriska
Riksmuseum, professoren A. E. Nordenskiöld.

Under erinran hurusom de forskningsfärder, som under de senare årtiondena
från Sverige afgift mot norden, redan längesedan erhållit en verkligt
nationel betydelse genom det lifliga intresse, med hvilket det omfattats,
genom de betydande summor, som på dem offrats af staten och enskilda
personer, genom den praktiska skola de utgjort för öfver trettio svenska naturforskare,
genom de vigtiga vetenskapliga och geografiska resultat de lemnat
och genom det material till vetenskaplig forskning, som genom dem hembragts
till Sveriges riksmuseum och hvilket gjort detta i afseende å arktiska
naturföremål till det rikaste i verlden, och vidare hurusom de under dessa
färder gjorda upptäckter och undersökningar redan blifvit eller i en framtid
lofvade att blifva af praktisk betydelse genom expeditionernas meteorologiska
och hydrografiska arbeten, deras omfattande undersökningar af säl- och hvalrossfångsten
i polarhafvet, påvisandet af den förut ej anade fiskrikedomen
vid Spetsbergens kuster, upptäckten af betydande kol- och fosfatlager, samt
framförallt framträngandet till mynningen af de stora Siberiska floderna Obi
och Jenissej, var det som professor A. E. Nordenskiöld hösten 1877 gjorde
framställning om beviljande utaf statsverket af vissa förmåner för en ny ishafsfärd
af ännu större utsträckning än någon af de föregående, nemligen till
den öster om Jenissejs mynning belägna delen af ishafvet, hvilken, om man
undantoge färder med större eller mindre båtar, aldrig ännu plöjts af någon
fartygsköl och aldrig skådat eu ångares rökpelare. Expeditionens uppgift skulle
blifva att i geografiskt, hydrografiskt och naturhistoriskt hänseende undersöka
detta nya från vetenskaplig och äfven från praktisk synpunkt utomordentligt
lofvande forskningsfält, och att om möjligt framtränga till Berings sund. Vetenskapsmännen
blefvo i dessa förut obesökta farvatten i tillfälle att lemna
svar på en mängd frågor rörande polarländernas forna och nutida beskaffenhet/».
till Riksd. Prof,. 1880. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band 4 Höft. 1

2 Motioner i Första Kammaren, N:o 14.

het, al hvilka mer än en i ocli för sig vore af tillräcklig vigt och betydelse
för att föranleda en sådan expedition. Endast några få af dessa frågor ansåg
han sig böra påpeka och nämnde i sådant hänseende alg- och djurlifvet
i detta haf, djurlevereringar från långt aflägsna tidsperioder i Sibiriens frusna
jord, utredning af de svårtillgängliga polartrakternas geologi och af deras
meteorologiska och jordmagnetiska förhållanden m. m., hvartill komme etnografiska
forskningar och hydrografiska arbeten o. s. v., hvilket allt trots
dessa länders aflägsenhet vore af största vigt för den öfriga verlden att
känna och mycket deraf särskilt för Sverige med hänsyn till dess nordliga
läge och geologiska bildning af väsentlig betydenhet.

Denna professor Nordenskiölds framställning gaf anledning till Kongl.
Maj:t nådiga proposition till Riksdagen den 18 Januari 1878 om understöd
till den tillernade expeditionen; och genom Riksdagens bifall dertill och beviljande
af nödigt anslag från statsverket m. fl. förmåner, genom Hans Maj:t
Konungens och en annan svensk mans frikostiga bidrag, samt genom svenske
sjöofficerares, sjömäns och vetenskapsmäns deltagande deruti, har den
under professor Nordenskiölds egen ledning stälda expeditionen erhållit en
fullt nationel karakter.

Vid mycket fa tillfällen torde någon vetenskaplig expedition med
större och vigtigare syften hafva blifvit företagen och vid ännu färre om ens
någonsin hafva blifvit med större framgång utförd än denna, om hvars fullbordan
genom kringsegling af den största af den gamla verldens kontinenter
vi nu dagligen kunna vänta underrättelse. Och skulle ej professor
Nordenskiölds egna uppgifter om expeditionens syfte vara tillräckliga att
för oss förklara dess stora betydenhet, så hafva vi i det jubel, dess framgång
redan i hela verlden väckt, i de hedersbetygelser, som så rikligen
kommit expeditionen till del pa alla de ställen, den efter lyckad nordostpassage
berört, och i den ifver med hvilken de förnämsta vetenskapliga institutioner
rustat sig till dess festliga mottagande och frambärandet af sina
lyckönskningar vid dess ankomst till Europa, en bekräftelse, som ej kan annat
än för vår nationalkänsla vara i högsta grad smickrande.

Vi kunna och böra då ej glömma att framgången väsentligast berott
af dess ledares stora vetenskapliga insigter och okufliga energi, af hans under
manga föregående ishafsfärder gjorda iakttagelser af företeelser i polartrakterna,
af hans mangariga studier af beskrifningarne öfver föregående upptäcktsresandes
färder i dessa eller liknande trakter och deras derunder vunna
erfarenheter, samt ständigt eftersinnande öfver orsakerna dertill att de ej
lyckats och öfver medlen att öfvervinna mötande svårigheter af alla slag.
Ej heller kunna och böra vi glömma de försakelser professor Nordenskiöld
underkastat sig och den uppoffring af tillfällen till förvärf, som hans disig -

Motioner i Första Kammaren, N:o 14.

3

ter och viljekraft utan tvifvel kunnat medföra för honom sjelf, derest han
ej så oaflåtlig! egnat sig åt sträfvanden för det nu vunna målet.

De handelsförbindelser, hvilka i följd af professor Nordenskiölds upptäckter
och den af honom praktiskt visade möjligheten af färder under en
del af året till och från de stora sibiriska floderna kunna anknytas, komma
hela verlden till godo, och naturligtvis mest det nordliga Asien. Särskild!
för oss har emellertid expeditionernas egenskap, att vara svenska, redan
medfört beställningar af fartyg m. in. samt gjort vårt namn kändt och aktadt
på orter, som hittills varit för vår handel otillgängliga.

På sätt i det föregående varit nämndt, har professor Nordenskiöld sjelf
anmärkt, hurusom de vetenskapliga forskningsfärderna till norden hembragt
samlingar, hvilka gjort vårt riksmuseum till det rikaste i verlden i afseende
på arktiska naturföremål. Efter mottagandet af de stora samlingar, hvilka nu
pågående expedition medför från trakter, som förut ej varit af vetenskapsmän
besökta, kommer riksmuseum att i nämnde hänseende bland andra museer
intaga cn synnerligt framstående och förherskande plats. Men efter de meddelanden,
som från professor Nordenskiöld ingått, är det denna gång ej blott
naturföremål, han kommer att hemföra, utan ock eu stor samling af sällsynta
etnografiska föremål och en synnerlig värdefull samling af böcker m. m. från
Japan.

Den rika erfarenhet och de ökade kunskaper, till hvilkas förvärfvande
expeditionen lemnat tillfälle för de vetenskapsmän, som varit den följaktige,
skola säkert komma deras land liksom dem sjelfve till gagn.

Utan tvifvel kommer professor Nordenskiöld att vid sin hemkomst firas
med utmärkelser och med talrika fester, i hvilka svenska folkets nu vid
Riksdagen samlade ombud komma att deltaga. Efter min uppfattning blir
det med detta folks önskningar ännu mera öfverensstämmande, om Riksdagen,
såsom sådan, vill lemna honom ett vedermäle, varaktigare än hvad en
blott hyllning kan blifva, af sin uppskattning af de förtjenst^’ han om fäderneslandet
inlagt.

Jag föreslår derföre,

att Riksdagen måtte, såsom nationalbelöning, å allmänna
indragningsstaten bevilja intendenten vid naturhistoriska
riksmuseum, professoren A. E. Nordenskiöld en
pension af fyra tusen kronor att från och med år 1881
årligen utgå,

Stockholm den 26 Januari 1880.

C. F. Wcern.