Motioner i Första Kammaren, N:o 13

Motion 1906:13 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

1

N:o 13.

Af herr Kennedy, angående skrifvelse till Konungen med
begäran om framläggande af förslag till bestämmelser
rörande obligatorisk sammanslutning af fiskevattens ägare
för fiskes bedrifvande.

Sveriges sjöar upptaga eu areal af cirka 36,000 kvadratkilometer
eller 3,600,000 hektar. Eu dylik vattenareal skulle, om den sköttes på
ett rationellt sätt, kunna gifva en rätt betydande inkomst. Eör närvarande
torde man emellertid knappt kunna anslå den årliga medelafkastningen
af Sveriges sjöar till mer än 2 ä 3 kg. fisk per hektar, hvilket
för hela riket skulle göra en produktion af cirka 9,000,000 kg. sötvattenstisk
om året. Jämför man härmed afkastningen af t. ex. Tysklands sjöar,
så finner man, att en medelgod sjö där afkastar cirka 30 till 40 kg. fisk
om året eller 12 till 16 gånger så mycket som en medelgod sjö här i
Sverige. Detta beror ju delvis på klimatiska förhållanden och att de
flesta sjöar där äro mindre och grundare än eu stor del svenska sjöar —
såsom kändt, producera mindre och grundare sjöar relativt mera fisk än
stora och djupa sjöar -—- men hufvudorsaken till den ofantligt stora olikheten
mellan de tyska och svenska sjöarnes afkastning beror dock utan
tvifvel på de olika sätten att hushålla med fisket och tillgodogöra sig fisken.
Äfven i Tyskland är sjöarnes afkastning mycket olika, men som en regel
kan man säga, att af sjöar med likartad naturbeskaffenhet de sjöar gifva
den största afkastningen, i hvilka alla fiskerättigheter äro förenade på en
hand. Det finnes enstaka sådana, mindre, naturliga sjöar på 10 till 100
hektars areal, i hvilka fisket genom ändamålsenlig skötsel i förening med
fiskodling drifvits upp till eu årlig afkastning af ända till 50—60 kg.
fisk per hektar.

Bill. till Biksd. Frat. 1906. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 10 Haft. (Kas 13—16). 1

2

Motioner i Forsta Kammaren, N:o 13.

Det är lätt att fatta, hvilken ofantlig nationell ekonomisk betydelse
det skulle hafva för vårt land, om våra sjöar kunde fås att afkasta ens
hälften så myckat som de tyska sjöarna.

Det finns emellertid två väsentliga hinder för insjöfiskets utveckling
i vårt land, det ena den allmänt rådande okunnigheten om huru ett
insjöfiske bör rationellt ordnas och det andra de för ett rationellt fiskes
bedrifvande synnerligen ogynnsamma äganderättsförhållandena till fiskevattnen.

För afhjälpande af det förstnämnda hindret arbetas för närvarande
åtminstone i södra Sverige på åstadkommande af gemensam fiskeriförsöksstation
och fiskareskola.

Det senare hindret kan däremot afhjälpas endast sålunda, att i lagstiftningsväg
bestämmes, att enskilde fiskevattensägare och särskild! ägare
till oskiftade fiskevatten äro skyldiga att sammansluta sig för fiskets bedrifvande
för gemensam räkning. Det kan förefalla, som om eu dylik
bestämmelse skulle vara ett stvårt intrång på den enskildes äganderätt,
men i själfva verket vore detta ett vida mindre intrång än det, som nu
finnes i lagen om dikning rörande jordägares rätt att antingen deltaga i
sänkning eller urtappning af en sjö eller afstå från de fördelar, som
häraf uppstå.

Det fördelaktigaste ur fiskerisynpunkt vore ju, om man kunde finna
en form för sammanslutning mellan alla delägare i hvarje sjö. I större
sjöar är detta naturligtvis nästan otänkbart. Här borde sammanslutningen
åvägabringas för vissa, såvidt möjligt naturliga, större områden, i hvilka
fisket kunde skötas efter eu gemensam plan. Dylika sammanslutningar
hafva med godt resultat blifvit genomförda i vissa delar af Tyskland, där
fiskets utveckling förut varit omöjliggjordt af en långt gången splittring
af fiske vattnen.

Eu mindre radikal förändring af förhållandena vore införandet åt eu
förordning, hvarigenom alla delägarne i ett samfälldt oskiftad! fiskevatten
ålades att bilda bolag eller förening, somjskulle för delägarnes räkning
bedrifva det gemensamma fisket. Såsom kändt, är större delen af fiskevattnen
i vårt land ännu oskiftad, hvarför en dylik åtgärd utan tvifvel
skulle vara af stor nationell ekonomisk betydelse. Om svårigheter härvid
skulle uppstå vid fördelningen af skyldigheter och rättigheter eller
utgifter och inkomster, finge möjligen för fastslående af fördelningsgrunden
skifte af fiskevatten i många fall vidtagas. Vid uppgörandet af gränserna
mellan olika skifteslags fiskevatten, hvilket härvid ofta torde blifva tillräckligt,
kunde möjligen förfaras på samma sätt som i Finland, där staten

Motioner i Första Kammaren, N:o 13. 3

förordnar landtmätare att verkställa alla dylika rågångs förrättningar och
förskotterar kostnaderna, hvarefter dessa uttaxeras på fiskevattensägarne
under tio års tid på samma sätt som vid storskifte.

För den händelse det icke skulle befinnas möjligt att få till stånd
dylika sammanslutningar, antingen för hela sjöar eller mellan samtliga
delägarne i oskiftade fiskevatten, vore redan mycket vunnet, om det blefve
i lag bestämdt, att majoriteten af fiskevattensägarne i en sjö eller af delägarne
i visst område af större sjö kunde tvinga minoriteten att inträda
i ett dylikt bolag eller låta majoriteten utlösa minoritetens fiskerättigheter.

Enskilde motionärer hafva förut, senast vid 1902 års riksdag, gjort
framställning, afseende vidtagande åt åtgärder för åstadkommande af eu
bättre fiskevård. I anledning häraf har Riksdagen i skrifvelse till Kung!.
Maj:t framhållit, att den allmänna erfarenheten tyvärr under senare tider
gifvit vid handen, att fisket flerstädes i landet, äfven där det fordom varit
mycket gifvande och för befolkningen utgjort en god inkomstkälla, betydligt
aftagit samt i vissa trakter minskats i den grad, att det nu icke
kunde med fördel idkas.

Såsom eu bidragande orsak till att fisket i allmänhet bedrifvits utan
hänsyn till dess fortfarande bestånd har Riksdagen anfört den gällande
lagen om rätt till fiske, blår fisket icke skiftats mellan delägarne, hade
dessa rätt att bruka fiske vattnet efter som de kunde sämjas, och häraf
hade ofta blifvit följden, att mången, som där ägde fiskerätt, sökt att i
största möjliga måtto för egen del tillgodogöra sig fisket. På många
ställen hade fisket antagit arten af ett slags roffiske, som naturligtvis i
hög grad måste inverka på fiskestammens bestånd.

För att råda bot på sagda ogynnsamma förhållande beträffande fisket
borde enligt Riksdagens förmenande åtgärder vidtagas från statens sida.

Bland dylika åtgärder har Riksdagen i främsta rummet framhållit
bildande af de af mig förordade så kallade fiskeriföreningar med ändamål
att för medlemmarnes räkning på ett rationellt sätt och med hänsyn
såväl till den bästa möjliga af kastningen af fisket som äfven till fiskstammens
bevarande och förökande bedrifva fiske antingen genom särskildt
antagna fiskare eller genom fiskets utarrenderande.

Genom nådig remiss den 30 maj 1902 har Kungl. Maj:t anbefallt
kungl. landtbruksstyrelsen och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i rikets
samtliga län att hvar för sig, sedan vederbörande landsting och hushållningssällskap
lämnats tillfälle att i detta ärende sig yttra, till Kungl. Maj:t
inkomma med yttrande i ämnet.

4 Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

I de från orterna afgifna yttranden har förslaget om inrättande af
fiskeriföreningar vunnit stor anslutning, men i flera af dessa har uttalats,
att föga sannolikhet torde finnas, att dylika föreningar skulle i större omfattning
komma till stånd på frivillighetens väg, hvarför förordats införande
i lagstiftningen af bestämmelser angående bildandet af dylika föreningar,
hvilka sålunda skulle i viss mån komma att blifva så kallade tvångsföreningar,
såsom fallet vore i vissa främmande länder.

Kungl. landtbruk sstyrelsen har för sin del uttalat som sin uppfattning,
att det skulle vara till stor nytta för landet, om genom förändring
af nuvarande lagstiftning så kallade tvångsföreningar mellan fiskedelägare
kunde komma till stånd, men har kungl. landtbruksstyrelsen ej ansett
det åligga styrelsen att utarbeta formuleradt förslag till den lagändring,
som skulle fordras för genomförande af en dylik förändring inom vår
fiskerilagstiftning.

Vidare har i anledning af Riksdagens förenämnda skrifvelse statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet till statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden den 12 januari 1904 framhållit, hurusom enligt statsrådets
förmenande ingen näring vore för sitt fortfarande bestånd och sin
framtida utveckling så beroende af sammanslutningen mellan dess kikare
som fisket.

Bildandet af fiskeriföreningar borde därför ock på allt sätt af staten
främjas, och då den fullkomliga enighet mellan samtliga delägare i ett
fiskevatten, som nu erfordras för att en förening dem emellan skall kunna
komma till stånd, endast i undantagsfall kunde påräknas, funne statsrådet
införandet i vår lagstiftning af bestämmelser i syfte att möjliggöra sådana
föreningars lättare åstadkommande vara i hög grad önskvärd!. Huru detta
lämpligen skulle kunna ske, torde emellertid utgöra en fråga, som måste
blifva föremål för gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet.

I anledning häraf förklarade sig statsrådet för närvarande ej beredd
att underställa Kungl. Maj:ts pröfning förslag till lösning af omförmälta
fråga, men aflat däremot Kungl. Maj:t till 1904 års Riksdag proposition
angående organisationen af statens fiskeriväsen ra. m. äfvensom den 17
juni 1904 nådig remiss till domänstyrelsen angående åtgärder för åstadkommande
af eu bättre fiskerivård för Östersjö- och sötvattensfisket.

Därjämte beslöt 1904 års Riksdag på grund af inom Riksdagen väckta
motioner att till Kungl. Maj:t aflåta skrifvelse, innefattande hemställan, att
Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke de bestämmelser,
som innehållas i förordningen den 20 december 1880 om jordägares rätt

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

öfver vattnet å hans grund och därmed i samband stående författningar
böra förändras och omarbetas, så att de komma att bättre motsvara de kraf,
som nntida förhållanden ställa på en dylik lagstiftning, men äfven om
både den utredning, som afses med Kungl. Maj:ts förenämnda remiss af
den 17 juni 1904 och Riksdagens sistnämnda skrifvelse, komma att beröra
den fråga, som med denna framställning brakts å bane, synas mig dock
ej dessa utredningar ej kunna antagas leda till framläggande af ett lagförslag
i det syfte jag afser, och får jag fördenskull, då det synes mig,
som om en utveckling af fisket i våra talrika insjöar, strömmar och åar
är otänkbar, så länge icke en lagstiftning i ofvan antydd riktning erhålles,
hvilken uppfattning jämväl synes vinna stöd af respektive myndigheters,
Riksdagens och föredragande departementschefens i ämnet gjorda uttalanden,
vördsamt anhålla,

att Riksdagen ville till Kungl. Maj:t ingå med
underdånig framställning, att Kungl. Maj.t måtte
genom sakkunnige låta utreda, i hvad mån och på
hvilket sätt eu obligatorisk sammanslutning af fiskevattens
ägare för fiskets bedrifvande för delägarnes
gemensamma räkning må kunna komma till stånd, samt
till näst sammanträdande Riksdag framlägga nådig
proposition i ärendet.

Stockholm den 24 januari 1906.

James Kmnedy.