Motioner i Första Kammaren, N:o 13 (Motion 1900:13 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

N:o 13.

Af herr Persson, Nils, angående skrifvelse till Konungen med
begäran om nedsättning i frakten å statens jernvägar för
bränntorf, torfströ och torfkol.

I Sverige förekomma icke stenkol, så vidt kändt är, i afsevärd mängd.
Brytningen af svenska stenkol, hvilka i brännvärde äro underlägsna de
engelska, var år 1897 224,343 ton, en qvantitet som är ungefär konstant
år efter år. Denna brytning kan icke afsevärdt höjas. Vår industri, våra
kommunikationer, vår ångbåtssjöfart och vårt flytande försvar äro således,
så länge vi icke hafva lämpligt inhemskt bränsle i tillräcklig mängd, beroende
af importerade stenkol. I händelse af krig med blokad af våra hamnar,
skulle, då kol dertill gäller som krigskontraband, vårt försvar och våra
näringar råka i ett ytterst svårt trångmål till följd af brist på bränsle.

Oafsedt detta är landets utgift för bränsle kolossal; och stenkol är för
närvarande vår största importartikel. Sålunda infördes under det nu gångna
decenniet

		af stenkol	af koks	summa
o ar	1890.............	........... 1,482,946	47,491	1,530,437	ton
»	1891.............	........... 1,560,930	56,360	1,616,290
»	1892.............	........... 1,573,224	44,872	1,618,096	»
»	1893.............	........... 1,575,745	55,954	1,631,704	»
»	1894.............	........... 1,931,903	52,107	1,984,010	»
>	1895.............	........... 1,911,629	55,915	1,967,544
»	1896.............	........... 1,991,759	58,392	2,050,151	»
Tf	1897.............	........... 2,240,247	59,681	2,299,928
1	1898.............	........... 2,392,451	65,356	2,457,807	»

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

Importen af stenkol och koks för år 1899 var tillsammans 40,300,400
hektoliter, d. v. s. cirka 3,200,000 ton. Efter nu gängse stenkolspris, som
är inemot dubbelt så högt som för några år sedan, motsvarar denna mängd
efter 18 kronor pr ton stenkol och 30 kronor pr ton koks, med samma
proportion som förut mellan mängden stenkol och koks, den ofantliga summan
af cirka 60,000,000 kronor per är, ett belopp, som enligt all sannolikhet
kommer att ökas under innevarande år, både till följd af stegrad import och
högre pris till säkert 70,000,000 kronor.

Hela vårt lands sjelfständighet och ekonomi har således i och med
detta faktum ett damoklessvärd ständigt hängande öfver sig.

Men ej nog härmed. Våra skogar, vår hittillsvarande förnämsta rikedomskälla,
anlitas årligen till betydande belopp för husbehofsbränsle i form
af ved, som trots den ofantliga stenkolsimporten, dock fortfarande är landets
förnämsta bränsle för husbehof.

Att exakt uppgifva beloppet härför är svårt. Sålunda anger torfkolskomitén
af 1894, att vedförbrukningen i landet är 4 kubikmeter per person
och år, motsvarande 20,000,000 kubikmeter pr år och att till kolning för
metallurgiska ändamål derjemte förbrukas 4,900,000 kubikmeter ved årligen.

Enligt Almanack för alla, som i viss mån kan anses vara en officiel
publikation, kolas årligen i vårt land 4,5 millioner kub.-meter ved, och säges
att af ved »ensamt förbrukningen till bränsle är större än hela vår utförsel
af virke». Denna senare utgjorde år 1898 6,688,371 kub.-meter. Förbrukningen
af vedbränsle skulle således, enligt nämnda källa, vara minst cirka
7,000,000 kub.-meter pr år. Om man håller sig till dessa lägre siffror, så
är dock bränsleförbrukningen i form af ved årligen cirka 12,000,000 kub.-meter, som med nuvarande vedpris representerar tiotals millioner kronor
årligen.

Dessa siffror tala för sig sjelfva.

Yigten af att i görligaste mån komma i oberoende af importeradt
bränsle och att nyttigare än till uppvärmning använda våra skogar framgår
äfven häraf.

Utan att inlåta sig på utopier kan man numera säga, att vi skulle
spara en stor del af nämnda utgifter och beroende, om vi toge bättre vara
på våra bränntorfsmossar än hvad nu är fallet. Arealen af de för bränslebehof
brytvärda torfmossarne bar af framlidne E. Erdman uppskattats till
10 procent af landets areal, sålunda 4,000,000 hektar af i medeltal 2 meters
djup. Hvarje hektar ger med detta djup minst 2,000 ton lufttorr torf pr
har, och hela landet har sålunda i bränntorfsmossarne eu skatt af 8 milliarder
ton bränsle, som, om dess brännvärde uppskattas så lågt som till hälften af

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

stenkolets (i verkligheten 0,6—0,7 med vanliga eldningsanordningar), motsvarar
4 milliarder ton stenkol, således ett, praktiskt sedt, outtömligt förråd.

Att torf med fördel kan användas som bränsle bevisas af att i vårt
land för närvarande tiotusentals ton årligen för eget behof tillverkas och
förbrukas vid metallurgiska verk, glasbruk, pappersmassefabriker, tegelbruk
för eldning af ugnar och för beredning af s. k. Siemensgas samt äfven för
eldning af ångpannor.

När nu torf redan användes i sådan utsträckning som bränsle i vårt
land för industriella ändamål, måste det af en eller annan anledning vara förmånligare
i ekonomiskt hänsende för förbrukarne än annat bränsle.

Att i Holland torf är det vanliga husbehofsbränslet är kändt, likasom
att Europas största torffabrikant, firman H. van Bremen i Haarlem, årligen
producerar 50,000 ton bränntorf. I Danmark användes också torf i stor utsträckning
som husbehofsbränsle och ensamt vid Sparkjaer på Jylland fabriceras
årligen 15 å 18,000 ton till detta ändamål. Vid Sronowka utanför S:t
Petersburg tillverkas årligen 15 å 20,000 ton torfbriquetter jemte flere
tusen ton vanlig maskintorf. Likaså finnes en större torfbriquettfabrik vid
Langenberg utanför Stettin. I vårt land brännes också torf i tusental ton
i bostäder sedan århundraden tillbaka. För afsalu till både husbehofs- och
industrielt bränsle tillhandahålles numera också torf af några svenska aktiebolag.
I Blekinge tillverka och försälja jordbrukare torf till industriella
verk och till pris, som i förhållande till bränsleeffekten understiger stenkols.

Dessa allmänt kända fakta bevisa att torf kan tillverkas och försäljas
till sådant pris, att den å vissa platser konkurrerar med stenkol och ved, och
i allmänhet för fasta eldstäder kan torf ekonomiskt täfla med stenkol, när
fraktkostnaderna för torfven hålla sig inom vissa gränser.

På senare åren har tekniken för tillverkningen af bränntorf genom tillgodogörandet
af holländsk, dansk, rysk och tysk erfarenhet gått framåt, så att
nu vid välskötta torfverk ovedersägligen 1 ton lufttorr torf, i bränslevärde minst
lika med Va ton stenkol, på tillverkningsplatsen kostar i tillverkning 3 å 5
kronor, beroende på mossans beskaffenhet och arbetsmetoden.

Vidare är tekniken för beredning af maskinpressade torfbriquetter, såsom
förut antydts, i Tyskland och Ryssland fullständigt utarbetad i dervarande
betydande fabriker, så att efter våra förhållanden 1 ton maskinpressade
torfbriquetter med en egentlig vigt af 1,2, således högre än stenkol i
löst mått, kan tillverkas för 6 å 8 kronor. Fackmän påstå, att sådana briquetter
skulle kunna användas å derför konstruerade lokomotiv, hvarom för
närvarande utredning pågår vid statens jern vägar, der man har öppet öga
för vigten af inhemskt bränsle.

Denna fabrikation borde derför, enligt min mening, skänkas större till -

8 Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

mötesgående och uppmärksamhet än hittills vant förhållandet, enär bränslefrågan
inom de närmaste decennierna blir ett af vårt lands vigtigaste ekonomiska
spörsmål och enär torfven i vårt land borde och kunde spela samma
rot för var industri som brunkolen för Tyskland. Dessa senare brytas i Tyskland
i 10-tal millioner ton årligen och äro i vissa distrikt det förnämsta
medlet för industriens blomstring.

Mossarne i vårt land äro i olikhet mot brunkolen i Tyskland icke samlade
på några få platser, utan förekomma öfver hela landet och knappast
något större industricentrum finnes, som ej har en större bränntorfsmosse
inom rimligt afstånd, hvaraf följer, att, om torf tillverkades i stor skala och
som sin egen industri, den, med de lämpliga eldstadsanordningar, som numera
finnas af flere slag, skulle få en betydande användning inom både industri
och hushåll, blott »isen blefve bruten» för dess användande.

Härför erfordras i första rummet, att den kan säljas billigt, och härför
är, utom billig tillverkningskostnad, som nu kan åstadkommas, billig jernvägsfrakt
för torf ett lifsvilkor. Nu kostar torf i frakt detsamma som stenkol
på statens jernvägar, hvilket, om torfvens brännvärde antages till hälften
af dettas, per bränsleeffekt gör dubbla frakten mot för stenkol.

Bästa eller kanske enda sättet för staten att hjelpa denna vigtiga industri
att skyndsamt taga sig fram torde vara att bevilja fraktnedsättning
för transport pr jernväg till, efter effekt räknadt, högst detsamma som för
stenkol, d. v. s. till högst hälften eller hellre till tredjedelen af nu gällande
tariff.

Efter hvad jag har mig bekant är det under innevarande sommar bevisadt,
att utmärkta torfkol kunna framställas af torf genom kolning i mila,
om kolningen rätt skötes, så att 40 procent och deröfver kol erhålles af
lufttorr ^torf med 25 procent vattenhalt, hvarigenom tillverkningspriset för
torfkol å goda mossar ställer sig billigare än nuvarande stenkolspris. Genom
kolning i retort kan ett utbyte af 50 procent torfkol erhållas af lufttorr torf.
Detta torfkol kan, såsom af intyg från flere af våra förnämsta verkstäder
styrkes, för smidning och åtskilliga metallurgiska ändamål ersätta träkol och
koks, och försök, som gjorts i Westphalen med tyskt torfkol, visa att det
kan användas för tackjernsblåsning, då det ej är fråga om att framställa
qvalitetsjern.

Torfkolet är emellertid blott hälften så tungt som stenkol och kan
sålunda ej ersätta detta vid rörliga eldstäder till följd af dess skrymmande
beskaffenhet. Men det är bevisadt, att torfkolet kan briquetteras på samma
sätt som stenkol, fastän med något större kostnad. Då stenkol kostar i briquettering
3,50 kronor pr ton med nutidens synnerligt fulländade teknik på
detta område, kostar briquettering af torfkol i stor skala cirka 5 kronor pr

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

ton. Torfkolsbriquetter kunna derför tillverkas för stenkolets nuvarande
pris och ini landet, dit stenkol fordrar hög frakt, till och med billigare. I
alla händelser skulle staten härigenom kunna, om än ej till billigare pris, för
vissa eventualiteter göra sig oberoende af utlandet för stenkol. Dessa torfkolsbriquetter
ega samma brännvärde som stenkol. Torfkolsberedningen borde
derför också uppmuntras genom sänkning af jernvägsfrakten för torfkol till
hälften mot för stenkol.

Många af våra bränntorfsmossar äro täckta af ett lager af hvitmossa,
som, innan bränntorfven kan tillgodogöras, måste aflägsnas och helst användas
till torfströfabrikation. Derför vore det också af stor vigt för en inhemsk
bränsleindustri med torf som råvara, att frakten för torfströ och torfmull
sänktes till samma belopp som nu föreslagits för torfkol.

Den härigenom ökade trafiken å statsbanorna skulle enligt all sannolikhet
betäcka den lägre inkomsten pr ton torfbränsle eller torfströ.

Innan en mosse kan börja att användas för bränntorfberedning måste
han torrläggas, och detta bidrager också till minskande af kringliggande
odlad jords frostländighet.

Jag föreslår derför på grund af det nu anförda, att Riksdagen i skrifvelse
till Kongl. Magt må hemställa:

l:o) att frakten för bränntorf och torfbriquetter å statens
jernvägar sänkes till en tredjedel af den nuvarande;

2:o) att torfkol och torfkolsbriquetter må å statens
jernvägar få fraktas för hälften mot stenkol; och

3:o) att frakten för torfströ och torfmull sänkes till
hälften af den nuvarande.

Stockholm den 25 januari 1900.

N. Persson.

Bill. till Biksd. Prot. 1900. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft.