Motioner i Första Kammaren, N:o 13

Motion 1892:13 Första kammaren

1

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

N:o 13.

.‘■i o:/

Åt'' herr SjÖCrOHH, om anslag för fullbordande af restaurationsarbetet
ä Skara domkyrka.

I underdånig skrifvelse den 25 september 1801, hvaraf afskrift bifogas,
bär domkapitlet i Skara, under förmälan att arbeten, hvilka återstod^!
att utföra vid domkyrkan i Skara, innan hennes pågående restaurering kunde
fullbordas, kraf de en kostnad af omkring 202,000 kronor, hvaraf vore att
påräkna 82,000 kronor af befintliga medel och 20,000 kronor af församlingen,
anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes för betäckande af återstoden,

100,000 kronor, dels meddela domkapitlet tillstånd att för domkyrkans
räkning upptaga ett amorteringslån af 25,000 kronor med en återbetalningstid
af trettio år,, dels till Riksdagen göra nådig framställning om beviljande
för ändamålet af ytterligare 75,000 kronor.

Vid föredragning häraf den 31 sistone december har Kongl. Magt
funnit nådig proposition i ämnet icke böra till Riksdagen aflåtas samt vid
sådant förhållande pröfva! den gjorda ansökningen i fråga om upptagande
af ett amorteringslån icke heller höra till någon åtgärd föranleda.

Anledningen, hvarför Kongl. Magt funnit att nådig proposition i
ämnet icke borde aflåtas, torde vara att söka deri att 1885 års Riksdag
vid beviljande af anslag, 250,000 kronor, för restaureringen fäst det vilkor,
att restaureringsarbetet utan vidare anslag af statsmedel blefve fullbordadt.
Härvid bör emellertid uppmärksammas, att genom nämnda vilkor icke
blifvit bestämdt, det någon viss person, kommun eller korporation skulle
tillförbindas att pa eget äfventyr åtaga sig utföra arbetet, hvilket varit af
beskaffenhet att omöjligen kunna på entreprenad upplåtas. Vid sådant
förhållande lärer väl detta vilkor i sjelfva verket icke kunna betraktas
annorlunda än som ett af Riksdagen bestämdt uttaladt förbehåll, att all
möjlig omsorg skulle iakttagas vid de beviljade medlens användande, så att
det ändamål, hvarför anslaget beviljats, måtte kunna fullständigt uppnås.
Men om än åt vilkorets innebörd skulle kunna gifvas eu annan tolkning,
lärer väl i allt fall Riksdagen sjelf vara oförhindrad att, då talande och
fullgiltiga skal dertill förefinnas, fatta beslut oberoende af samma vilkor.

Då nu domkapitlet vitsordat, hvad ock torde vara allmänt kändt,
att arbetet blifvit utfördt med synnerlig omsorg och med iakttagande af
all möjlig sparsamhet; da vidare af domkapitlets skrifvelse inhemtas, att

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

5

den ifrågavarande bristen uppstått till följd deraf att dels för byggnadens
bestånd oundgängligen nödiga arbeten förekommit, hvilka vid kostnadsförslagets
upprättande icke tagits och ej heller kunnat tagas i beräkning,
dels ock, med nådigt tillstånd, måst utföras arbeten, hvilka icke kunnat uteslutas,
så vida det med redan beviljade anslaget åsyftade ändamål skulle
vinnas; och då så väl genom användande af kyrkans egna medel som ock i
öfrigt inom orten gjorts och göras de uppoffringar för ändamålet, som
skäligen kunna ifrågasättas; så torde det icke anses förmätet, om jag vågar
hoppas, att Riksdagen skall finnas villig ytterligare räcka en hjelpsam hand
åt det fosterländska företagets utförande, ri- •

Skara domkyrka, är utan tvifvel ett af landets mest märkliga minnen
af forntida byggnadskonst, och det lärer icke kunna af någon med fog
bestridas, att, om restaurationsarbetet får fullbordas enligt den faststälda
planen, kyrkan kommer att, blifva icke blott till gagn för staden och stiftet
utan till verklig heder för svenska folket och dess ombud.

På grund häraf och under åberopande åt hvad domkapitlet i sin
underdåniga skrifvelse anfört, tillåter jag mig härigenom vördsamt föreslå,

att Riksdagen må för fullbordande åt restaurationsarbetet
å Skara domkyrka bevilja ett, extra anslag till
: ‘ ‘''"r belopp af 75,000 kronor.

Stockholm den 29 januari 1892.

C. .1- Sj.(krona.

Bilaga.

Afskrift.

Till Konungen.

I skrifvelse till konsistorium af den 4 innevarande manad har den
af konsistorium för Skara domkyrkas restauration tillsatta byggnadsko mi té
— med bifogande af åtskilliga, handlingar, hvilka utvisa, <letn att de arbeten,

(i

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

som ännu återstå att utföra vid domkyrkaa, kräfva eu kostnad af omkring

202,000 kronor, under det att de medel, som äro eller med säkerhet blifva
för arbetet disponibla, endast uppgå till omkring 82,000 kronor, dels
att Skara domkyrkoförsamling efter framställning af komitén på kyrkostämma
den 2 innevarande månad besluta att utöfver de 10,000 kronor,
som förut af församlingen anslagits till domkyrkans restauration, ytterligare
till ändamålet bidraga med 20,000 kronor, om den summa af 100,000
kronor, som enligt domkyrkokomiténs kostnadsförslag derutöfver erfordrades,
annorstädes ifrån erhölles — hos konsistorium anhållit, att konsistorium
måtte vidtaga åtgärder för att anskaffa de medel, som sålunda, för byggnadsarbetets
fullbordande vore ytterligare behöflig*, eller 100,000 kronor.

Med anledning af denna skrifvelse har konsistorium först tagit i
öfvervägande, huruvida och till hvilket belopp ett lån för domkyrkans räkning
skulle kunna för ändamålet upptagas, och har konsistorium dervid
kommit till det resultat, att ett lån å 25,000 kronor skulle kunna af domkyrkan
bäras, under förutsättning att det erhålles mot 4 procent årlig
ränta och med en återbetalningstid af 30 år. Då domkyrkans årliga inkomster
i medeltal för de 5 sista åren uppgått till 3,6l‘ö kronor 28 öre
och dess årliga utgifter i medeltal för samma tid till 834 kronor 14 öre,
skulle det möjligen kunna ifrågasättas, att domkyrkan kunde upptaga ett
lån till ännu högre belopp. Konsistorium kan dock icke anse detta rådligt,
för så vidt domkyrkan skulle med säkerhet kunna bestrida de utgifter, som
åligga henne. Det torde nemligen ligga i sakens natur, att domkyrkan,
sedan den blifvit färdigbyggd, skall komma att erfordra då och då återkommande
kostnader för underhåll och reparationer, om den skall kunna
vidmagthållas i det goda och prydliga skick, som är densamma värdigt.
Vidare synes den möjligheten böra tagas i betraktande, att domkyrkans
utgifter äfven för andra ändamål kunna komma att ökas under den närmaste
tiden. Särskilt må i sådant hänseende framhållas, att den s. k.
domkyrkotomten, som det åligger domkyrkan att underhålla, inom kort
torde tarfva en omfattande reparation, samt att en betydligt ökad utgift
föi beredande af lokal till domkapitlets expedition och sessioner sannolikt
skulle blifva nödvändig, om de rum, hvilka för närvarande äro för ändamålet
förhyrda i bibliotekshuset, skulle, såsom ej omöjligt synes, komma
att för bibliotekets egna behof tagas i anspråk.

Under förutsättning att nådigt tillstånd erhålles till upptagande åt
ett lån för Skara domkyrkas räkning å 25,000 kronor, skulle alltså en brist
af 75,000 kronor återstå i de för restaurationsarbetet erforderliga medlen.

1 iH fyllande af denna brist har konsistorium icke funnit annan utväg än
att vånda sig till Eders Kong!. Maj:t med underdånig anhållan, det täcktes

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

7

Eders Kongl. Maj:t gorå framställning till härnäst sammanträdande Riksdag
om beviljande af ett anslag af statsmedel till nämnda belopp af 75,000 kronor;
och får konsistorium till stöd för denna sin anhållan i underdånighet anföra
följande:

Sedan Riksdagen År 1885 beviljat ett anslag af 250,000 kronor till
restauration af Skara domkyrka, hufvudsakligen i enlighet med af öfverintendenten
H. /etter v all uppgjord plan, dock mod vilkor att restan reringsarbetet
blefve utan vidare anslag af statsmedel fullbordadt, och sedan Eders
Kongl. Maj:t med anledning häraf i nådig skrifvelse till Kong]. Maj:ts befallningshafvande
i Skaraborgs län och domkapitlet i Skara den 5 juni
1885 anbefalt konsistorium afgifva underdånigt utlåtande, huruvida hinder
mötte att under det af Riksdagen bestämda villkor utföra restaurationsarbetet,
så har konsistorium i underdånig skrifvelse den 23 september 1885
afgifvit det utlåtande, att konsistorium ansåge hinder härför icke möta;
och har konsistorium dervid såsom det hufvudsakligaste skälet för denna
sin åsigt åberopat, att domkyrkans egna tillgångar, sammanlagda med det
af Riksdagen beviljade anslag, inom den tid, som för restaureringsarbetets
fullbordande vore erforderlig, komine att betydligt öfverskjuta den enligt
kostaadsförslaget beräknade summan af 370,000 kronor.

Domkyrkans egna tillgångar uppgingo nemligen då till 90,101 kronor
och beräknades komma att under arbetets fortgång genom räntor och andra
inkomster stiga till omkring 140,000 kronor.

Ehuru all möjlig omtanke, och sparsamhet blifvit vid arbetet iakttagna,
hvarom konsistorium genom att följa arbetets gång haft tillfälle att förvissa
sig, och hvarom jemväl af öfverintendenten Zettervall, enligt bifogade utdrag
af domkyrkokomiténs protokoll af den 12 innevarande månad afgifvits
vitsord, bär det likväl visat sig omöjligt att utföra arbetet för den beräknade
kostnadssumman. Såsom framgår af bilagda af arbetschefen vid byggnadsarbetet
L. E. Pettersson uppgjorda beräkning, hafva de hittills utförda
arbeten, hvilka icke kunnat på förhand beräknas och alltså icke varit i
kostnadsförslaget upptagna, erfordrat eu kostnad af icke mindre än 109,007
kronor 50 öre.

Af denna utgiftssumma har större delen — 63,330 kronor 50 öre —
föranledts deraf, att kyrkan under arbetets fortgång befunnits vara genom
brand och tidens åverkan betydligt mera förstörd än man haft anledning
att antaga, innan rifning verkstälts i murar och pelare; hvaraf
blifvit eu följd, att eu långt mindre del af kyrkan kunnat bibehållas
eller användas som materialier till nybyggnaden, än man vid kostnadsförslagets
uppgörande beräknat. De oförutsedda arbeten, som härigenom
nödvändiggjorts och till hvilka sistnämnda kostnadssumma åtgått, hafva

8

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

bestått dels i ommurning af grundmurar, sockelmuren och kyrkans inre
pelare, dels i ombyggnad af det södra tornets öfre del med ny sten: allt
arbeten, som uppenbarligen varit oundgängliga. Dessutom har, enligt samma
af byggmästaren L. E. Pettersson uppgjorda beräkning, en utgift af 12,140
kronor uppkommit derigenom, att, kyrkans fönster förfärdigats af sandsten
och icke, såsom i kostnadsförslaget beräknats, af beton. Denna utgift har
visserligen icke varit i samma mån oundgänglig som den ofvannämnda.
Men då det kort efter arbetets början vid uppgörandet af kostnadsberäkningar
efter då i orten gällande pris visat sig, å ena sidan att fönstren
svårligen skulle kunna utföras i beton till så lagt pris som det beräknade,
å andra sidan att de skulle kunna förfärdigas af sandsten för eu jemförelsevis
måttlig kostnad, sa har byggnadskomitén pa tillstyrkan af öfverintendenten
H. Zettervall bestämt sig för denna förändring med afseende på det använda
materialet, hvarigenom kyrkobyggnaden i dessa delar obestridligen
betydligt vunnit så väl med hänsyn till varaktighet som ur konstnärlig
synpunkt. Slutligen har, enligt samma af byggmästaren L. E. Pettersson
uppgjorda beräkning, en ökad utgift af 33,537 kronor framkallats deraf,
att, sedan öfverintendenten H. Zettervall i anledning af under arbetet gjorda
upptäckter af äldre arkitekturdelar framstält förslag om vissa förändringar
i den faststälda byggnadsplats, i syfte att bringa kyrkobyggnaden i närmare
öfverensstämmelse med dess forna utseende, konsistorium sökt och
genom nådigt bref till öfverintendentsembetet af den 8 februari 1889 erhållit
tillstånd till vidtagande af dessa förändringar, af Indika den mest
betydande varit den, som afsett anbringande af s. k. tréforier i kyrkans inre:
och torde konsistorium icke behöfva vidare utveckla, hvad konsistorium
redan i sin underdåniga skrifvelse af den 12 december 1888 framhållit, att
det icke skulle hafva kunnat försvaras, om man underlåtit att återgifva
kyrkan en prydnad af högt konstnärligt värde, hvilken man funnit den eu
gång hafva egt, helst återställandet så vidt möjligt i dess forna skick af
ett uråldrigt minnesmärke af byggnadskonst måste hafva varit ett hufvudsyfte
för Riksdagen, då den beviljade sitt anslag till domkyrkan. I betraktande
af den kostnad, som nu omnämnda, ej beräknade arbeten erfordrat,
torde det få anses gifvet, att, derest icke dessa arbeten ifrågakomma,
restaureringen skulle kunnat fullbordas, utan att ytterligare anslag
af statsmedel behöft begäras.

Liksom konsistorium således anser, att ingenting blifvit försummadt
för att inskränka kostnaderna, för sä vidt sådant med arbetets ändamål
varit förenligt, så anser konsistorium också, att ingenting blifvit uraktlåtet
för att så vidt möjligt åstadkomma de erforderliga medel utan påkallande
af statens hjelp.

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

9

Efter det den insamling af frivilliga bidrag, som blifvit satt i gång
af den år 1878 stiftade »Förening för medverkan till Skara domkyrkas återställande»,
sedan dess oafbrutet fortgått, och detta jemväl efter det Riksdagen
beviljat sitt anslag, så har nämnda förening i september sistlidet år,
då det redan kunde förutses, att de disponibla medlen skulle visa sig otillräckliga,
utfärdat ett förnyadt upprop till allmänheten med uppmaning att
med anledning af den hotande bristen bidraga till domkyrkorestanrationen
förmedelst frivilliga gåfvor. Det belopp, som till följd af detta upprop
influtit, har nu, sedan tiden för teckningslistornas återsändande tilländagå^,
visat sig utgöra 11,365 kronor. Att hvad som kan ytterligare på denna
väg åstadkommas, skall uppgå till något afsevärdt belopp, synes man icke
hafva någon anledning att hoppas, då föreningen vidtagit alla de åtgärder,
som stått den till buds, för främjandet af insamlingen.

Derjemte har, såsom redan är sagd!, domkyrkobyggnadskomitén nyligen
hos Skara domkyrkoförsamling gjort hemställan om ytterligare anslag
till restaurationsarbetet, med anledning hvaraf församlingen beslutit att
utöfver de 10,000 kronor, Indika af den förut till restaureringsarbetet anslagits,
dertill ytterligare bidraga med 20,000 kronor, under den förutsättning
som ofvan är nämnd. För att emellertid rätt uppskatta de uppoffringar,
som församlingen underkastat sig för domkyrkans restaurering,
torde man jemväl böra taga hänsyn till de penningebidrag, som från enskilda
medlemmar af densamma influtit för ändamålet. Enligt åt kassaförvaltaren
i »Föreningen för medverkan till Skara domkyrkas återställande»,
domkyrkosyssloman^!! A. II. Tengstrand lemnad uppgift, har föreningen,
under de år den verkat, insamlat bidrag till ett belopp af 5,253 kronor
ensamt inom nämnda församling. Äfven förtjena!’ nämnas, att allt sedan
sistlidne april månad eu insamling pågått inom församlingen i syfte att
åstadkomma värdiga paramenta för domkyrkan, och att denna insamling
redan inbragt mellan 1,200 och 1,300 kronor. Domkyrkoförsamlingens
ringa folkmängd och tillgångar och deraf härflytande mycket begränsade
förmåga att till restaurationskostnadernas betäckande bidraga, framgår af
följande förhållanden: Skara stad hade år 1890 en mantalsskrifven folkmängd
af 808 män ocli 1,156 qvinnor, bevillningen uppgick under samma
år för fast egendom till 1,467 kronor 88 öre, för inkomst till 5,588 kronor
96 öre, tillgångarne utgjorde deri 31 december 1890 568,469 kronor 96
öre, deri inberäknade 176,000 kronor i icke räntebärande jernvägsaktier,
skulderna utgjorde vid samma tid 287,330 kronor, Skara landsförsamling
hade år 1890 en mantalsskrifven befolkning af 110 män, 117 qvinnor,
bevillningen uppgick under samma år för fast egendom till 74 kronor 13
öre, för inkomst till 99 kronor 76 öre. Då församlingens ekonomiska ti 11—
Bill. till liiksd. Frat. 1832. 1 Sand. 2 AJd. 1 Band. 5 Käft. 2

10

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

gångar äro så begränsade, som af anförda uppgifter framgår, synes man
icke billigtvis kunna ifrågasätta, att församlingen skall kunna göra ytterligare
uppoffringar för restaureringen af domkyrkan, i afseende på hvilken
den icke bär någon byggnads- eller underhållsskyldighet.

Under sådana förhållanden synes oundvikligt, att domkyrkan skall,
sedan återställningsarbetet å densamma blifvit fördt nära målet, komma att
stå ofärdig i oberäkneligt lång tid, derest icke staten å nyo räcker hjelpsam
hand till verkets fullbordande.

Med åberopande af dessa skäl och med bifogande af de handlingar,
som till konsistorium från domkyrkobyggnadskomitén öfversändts, nemligen
dels kostnadsförslag öfver återstående arbeten vid Skara domkyrka, beräknadt
från den 1 september 1891, uppgjordt af byggmästaren L. E.
Pettersson, dels redogörelse för befintliga och påräkneliga tillgångar för
restaurationsarbetet å Skara domkyrka den 19 augusti 1891 af domkyrkosysslomannen
A. H. Tengstrand, dels prisskilnadsförslag öfver de arbeten
vid Skara domkyrka, som icke kunnat på förhand beräknas och således
icke i kostnadsförslaget upptagits, upprättadt af byggmästaren L. E. Pettersson,
dels berättelse öfver dittils verkstälda, arbeten vid Skara domkyrka
af byggmästaren L. E. Pettersson, dels utdrag af protokollet vid kyrkostämma
med Skara domkyrkoförsamling den 2 september 1891, dels utdrag
af protokollet vid sammanträde med den för Skara domkyrkas restauration
tillsätta byggnadskomité den 12 september 1891, får konsistorium i underdånighet
anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t

dels meddela nådigt tillstånd dertill, att för Skara
domkyrkas räkning må för fullbordandet af restaureringsarbetet
å domkyrkan upptagas ett amorteringslån å

25.000 kronor med en återbetalningstid af 30 år, dels
till näst sammanträdande Riksdag göra nådig framställning
om beviljande af ett anslag för samma ändamål af

75.000 kronor.

Likheten med det i konsistorii expedition förvarade concept intygar

ex officio
A. P. Trybom.