Motioner i Första Kammaren, N:o 13

Motion 1890:13 Första kammaren

6

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

N:o 13.

99

af herr OlHIlder, angående inskränkning i den rätt till försäljning
af maltdrycker, som tillkommer tillverkare af sådana
drycker.

Vid 1888 års riksdag väckte jag en motion derom, att Riksdagen
måtte för sin del besluta ett tillägg till 15 § i kong!, förordningen
angående vilkoren för försäljningen af vin, maltdrycker m. m. af den
24 oktober 1885 af innehåll, att, hvad i nämnde paragraf vore stadgadt
om handlande, äfven skulle gälla om tillverkare af maltdrycker,
då han sådana drycker till försäljning kringförde eller läte kringföra.

Såsom skäl härför oberopade jag då, hvad uti en af herr P. Näsman
inom Andra Kammaren vid 1887 års majriksdag väckt motion
med enahanda syfte i sådant afseende anförts eller: att lagstiftningen
under de senaste tjugu åren genom allt strängare vilkor för försäljningen
af vin och maltdrycker sökt att motverka det skadliga inflytande,
som en ohämmad och okontrollerad försäljning af dessa drycker
utöfvade; att dessa inskränkningar grundade sig på den öfver allt ständigt
växande erfarenheten derom att, i samma mån bränvinslagstiftningen
blifvit skärpt och tillgången på spritdrycker försvårats, vin och
maltdrycker såsom surrogat för de förra fått en allt vidsträcktare användning
och härvid visat sig medföra nästan enahanda faror för samhällslugnet
som spritvaror; att bland sådana inskränkningar vore ock
den kontroll af kommunalnämnd, som landthandlande blifvit underkastade
och efter hvars införande man borde haft skäl förmoda, att
handeln med ifrågavarande drycker blifvit tillräckligt omgärdad; att

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

7

dock ännu återstode ett slags försäljning af maltdrycker, som vore oåtkomlig
för nu gällande lagstadganden och som, i samma mån band
lades på handeln med dessa drycker i öfrig!, tilltoge i den grad, att
densamma hotade att göra de redan åstadkomna inskränkningarna fullkomligt
kraftlösa, nemligen den försäljning, hvilken i mångdubblad
skala utöfvades af ölbryggerierna från deras på alla vägar och stigar
framfarande vagnar, som i flera afseenden öfverträffade alla slags
krogar; att dessa rikt försedda ölvagnar, hvilkas innehåll utbjödes åt
hvarje mötande och i hvarje koja vid vägen, uppväckte begäret efter
rusdrycker samt föranledde slagsmål och oordningar med förolämpningar
och misshandel mot fredliga vandrare; samt att, då motionären
likväl icke ansåge ett absolut förbud böra af lagstiftaren meddelas i
berörda afseende, utan denna angelägenhet kunna liksom landthandlandenas
försäljning af maltdrycker lämpligast ställas under kommunernas
kontroll, motionären framstält det förslag, motionen innehölle.

Min ifrågavarande motion blef också vid 1888 års riksdag af
Första Kammaren, på tillstyrkan af dess tillfälliga utskott n:o 1, så
till vida bifallen, att kammaren beslöt att uti skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om ändring i nu gällande lagstiftning angående vin och maltdrycker
m. in. i här ofvan angifna syfte; dock att rättigheten till försäljningens
förbjudande icke skulle tillkomma kommunalnämnden utan
Konungens befallningshafvande i länet.

Andra Kammaren biträdde emellertid icke detta Första Kammarens
beslut, hvadan frågan vid nämnde riksdag förföll.

De skäl, som sålunda redan blifvit anförda till grund för ofvanberörda
förslag, qvarstå ännu och hafva blifvit än ytterligare stärkta
genom det sätt, hvarpå bryggeriegarne, åtminstone inom den ort jag
representerar, fortsatt och till och med, gynnade af motionens utgång,
utvidgat den deri anmärkta utsäljningen af sin tillverkning. Då så
många skrankor uppförts för hindrande af förderfliga missbruk af maltdrycksförsäljningen,
utöfvad af andra personer, synas väl icke heller
missbruk af dessa dryckers tillverkare böra lemnas alldeles opåaktade;
och det torde väl ej kunna förnekas, att en försäljning, utöfvad från
på alla vägar och stigar kringfarande ölvagnar, dervid det inköpta tilllåtes
att på stället invid ölvagnen förtäras, är ett missbruk fullt ut lika
stort som det, hvartill en handlande gör sig skyldig, som låter det hos
honom inköpta ölet förtäras på stället.

Som jag härjemte har anledning antaga, att berörda missbruk
under tiden från 1888 års riksdag mer och mer utbredt sig äfven inom
andra orter och att en stor del af dem, som vid nämnde riksdag

8

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

röstade emot förslaget, numera erfarit sanningen af de uppgifter jag
då lemnade och kommit till insigt om behofvet af ett lagstadgande i
berörda afseende, bar jag ansett mig nu böra å nyo framlägga nämnda
förslag med de ändringar och inskränkningar, hvarmed detsamma förut
blifvit af Första Kammaren antaget; och får jag i följd häraf vördsamt
föreslå,

att Riksdagen ville uti skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om sådan ändring i nu gällande lagstifning
angående vin och maltdrycker, men att, der tillverkare
af maltdrycker håller sådana drycker till salu medelst
kringföring, och oordningar deraf föranledas, Konungens
befallningshafvande må ega att, sedan den, hvars
rätt är i fråga, äfvensom i stad magistraten och å
landet kommunalnämnden blifvit hörda, för viss tid
eller för alltid förbjuda sådan tillverkare all dylik
försäljning inom en eller flera kommuner eller ock
föreskrifva sådana inskränkningar i berörda försäljningsrätt,
hvartill omständigheterna kunna föranleda.

Stockholm den 24 januari 1890.

A. H. Öländer.