Motioner i Första Kammaren, N:is 6 och 7

Motion 1867:7 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:is 6 och 7.

11

K o 6.

Motionen ingifven den 21 Januari, men af motionären återkallad den 22
i samma månad.

$:<> 7-

Af Herr von Gcijer, Bror Bengt Gustaf, angående ändring i 9 §
i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse pa landet.

Riksdags-ordningens 14:de § uppställer såsom vilkor för valrätt till Andra
K ammaren först röst i kommunen och derefter den särskilda förmögenhetsqvalifikation
vi kalle valrättscensus.

Att för rösträtt i kommunen erfordras i vissa fall en förmögenhet stående
i värde högre upp än valrättscensus är efter mitt förmenande ett exsisterande
missförhållande, som hör och lätteligen kan rättas. Om till exempel en medborgare
eger å landet en till 150 Riksdaler taxerad, icke i mantal satt jordbruksfastighet
med derå uppförd särskild t för sig till 850 Riksdaler taxerad qvarnbyggnad,
så innehar denne medborgare otvifvelaktigt den för valrätt stadgade
förmögenhetsqvalifikation: egandet af till 1,000 R:dr taxerad fast egendom. Men
rösträtt i den kommun, hvarinom hans egendom är belägen, har han visserligen
icke, ändock han bebor och sjelf brukar egendomen. Ty enligt 58 § af
Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet äro honom påförda en fyrk
för den till 150 Riksdaler taxerade jordbruksfastigheten, för hvilken bevillningen
belöper sig till 3 öre, och fyra fyrkar för den till 850 Riksdaler taxerade qvarnbyggnaden,
för hvilken bevillningen belöper sig till 40 öre, hvadan således hans *
sammanlagda fyrktal är fem, hvilket är för lågt att kunna göra honom röstberättigad
i kommunen, dertill erfordras sex fyrkar på sätt i 9:de § af nyssberörda
Kongl. Förordning finnes stadgadt. Detta missförhållande — hvilket
äfven visar sig, om egendomen utgöres af endast ett till 1,000 Riksdaler faxe -

12

Motioner i Första Kammaren, N:o 8.

radt hus — rättas, om röstminimum nedsättes från sex till fem fyrkar; och vågar
jag derföre vördsamt föreslå att nionde paragrafen af Kong]. Förordningen
om kommunalstyrelse på landet får följande lydelse:

“Den, som är uppförd till mindre än fem sådana fyrkar, som i § 58
omförmälas, eget1 ej rösträtt vid kommunalstämma: egare af i mantal
satt jord likväl undantagne.“

Stockholm den 21 Januari 1867.

B. von Geijer.

W:O §.

Af Herr Schaman, angående användande af Riksbankens vinstmedel
för Bankens egna ändamål.

En fråga af stor vigt, som Svenska folket ställer till Riksdagen, är bland
andra framstående föremål utan tvifvel den, huru landets financer skola kunna i
längden uppbära tyngden af en år ifrån år ökad utländsk skuldsättning, redan
större än under någon period af framfarna tider.

Från denna fråga i allmänhet är afståndet ej långt till den särskilda, huru
under alla skiften myntvärdet må kunna upprätthållas och Riksbankens soliditet
förblifva orubbad.

Den dag är ej mera, då en yttrad betänksamhet i detta ämne betecknades
som oförstånd, för att ej säga något värre, — och hvilken anledningen till
åskådningssättets förändring i detta fall än må vara, är sjelfva saken af nytta
för den enskilde betraktaren. Jag tvekar derföre ej att här frambära den tanken,
att Riksdagen bör låta sig angeläget vara att ytterligare stärka och befästa
den institution, som hon har både rätt och pligt att företrädesvis kalla sin.

Rikets Bank eger ett kapital-öfverskott, eller en grundfond, af 25 millioner
Riksdaler Runt; — detta är på en gång sannt och lugnande, men det oaktadt
kan och far ej förbises den väsendtliga förändring, som inträffat i vissa på Bankens
förmåga att fullgöra sina förbindelser inverkande omständigheter, sedan den
tid, då den länge afbrutna silfverutvexlingen omsider återbegyntes. Då funnes
så godt som inga andra myntrepresentativer i landet, än Rikets Ständers banko -