Motioner i Första Kammaren, Av o 7

Motion 1892:7 Första kammaren

8

Motioner i Första Kammaren, Av o 7.

N:0 7.

'' *: i i'' ''-*u filt '' * I « * ^ ■''.•••'' i . i • • N *r - ].''• . , '' : * ».

Af herr Cl&eson, med förslag till ändrad lydelse af 140 §
konkurslagen.

I ^ .1,1- M : Mj I »’• fl) m'' »: i t; •-1'' ..-I/-"-:! *,**•: f: f. i

Genom konkurslagen den 18 september 1862 infördes den nyhet, att
vid handläggning af konkurser å landet åtskilligt, som förut tillhört häradsrätten,
lades på domaren ensam. Denne fick sålunda befogenhet att utan
biträde af nämndemän hålla det förhör, hvarvid bouppteckningens rigtighet
skall af gäldenären beedigas, och att dervid utfärda förordnanden för dem,
hvilka utsågos att såsom gode män förvalta gäldbundna boet, äfvensom att
nämna viss person till rättens ombudsman i konkursen. Vid samma förhör
bör äfven, i den händelse gäldenären är gift, någon förordnas att såsom
god man biträda gäldenärens hustru; men af allt, som vid nämnda förhör
kan och bör förekomma, blef detta ensamt undantaget från domarens befogenhet,
och i 140 § säges, att rätten skall förordna god man att hustrun
biträda, med det undantag, att, då rättegångsdag å landet ej inträffar inom
en månad före inställelsedagen, domaren eger att god man tillsvidare förordna,
med skyldighet dock att anmäla förhållandet nästa rättegångsdag.

Underligt förefaller det i sanning, att, under det i alla de konkurser,
der rättstvister icke uppstå eller ackordsförslag ej skall af rätten pröfvas,
domaren har sig anförtrodd hela konkursens handläggning i öfrigt, honom
icke betros den enkla åtgärden att förordna god man att gäldenärens hustru
biträda i händelse hon vill söka boskilnad.

Motioner i Första Kammaren, N:o 7.

9

Denna qvarlefva från ett i öfrigt öfvergifvet åskådningssätt har alltid
synts mig synnerligen oegentlig, och trettio års tillämpning af lagen har
lärt mig, att bestämmelsen väl kan åstadkomma besvär och oreda, men alls
intet gagn.

Uti sin till innevarande års Riksdag afgifna embetsberättelse har Riksdagens
justitieombudsman hemstält om den ändring i ofvannämnda § i
konkurslagen, att god man skall förordnas för gäldenärens hustru endast
när hon sådant begär. En dylik begäran hör framställas vid ofvanberörda
förhör, hvilket å landet i de flesta fall ej hålles af rätten, utan af domaren,
och det torde då vara billigt, att denna enkla sak får genast afgöras utan
att hänskjutas till rätten.

Då jag, som antager, att justitieombudsmannens berörda framställning
vinner Riksdagens bifall, icke finner lämpligt, att en oegentlighet borttages
ur en lagparagraf och en annan får deri qvarstå, får jag vördsamt föreslå,

att åt 140 § i konkurslagen den 18 september 1862
gifves följande ändrade lydelse:

»Är gäldenär, hvars egendom till konkurs afträdes,
gift; varde hustrun kallad till det förhör, som i 39 §
omförmäles. Rätten eller domaren å landet, om förförhöret
hålles inför denne, förordne då, derest gäldenärens
hustru det begär, god man henne biträda.»

Om remiss till lagutskottet anhålles.

'' ; ;'':''i , 1

Stockholm den 26 januari 1892.

H. Claeson.

Bih. till Itiksd. Prot. 1892. 1 Sami. 2 Af cl. 1 Band. 3 Käft.

9