Motioner i Första hammaren, Nr 78

Motion 1931:78 Första kammaren

Motioner i Första hammaren, Nr 78.

21

Nr 78.

Av herrar Roos och Bodin, om anslag till upprensning av Fårösunds
norra gatt.

Sundet mellan Gotland och Fårö, som i övrigt har avsevärd bredd och tillräckligt
djup, är i sin norra del sammanträngt till en smal ränna av omkring 600
meters längd med å grundaste stället allenast omkring 3 meters — vid lågvatten
blott 2.7 meters djup. Även för fartyg med så ringa djupgående, att
genomfart är möjlig, försvåras navigeringen av den ofta starka ström som
råder i sundet och vars hastighet vid vissa tillfällen kan stiga till 4 knop. Trafiken
mellan Gotlands ost- och västkust samt mellan dess ostkust och fastlandet
är därför till stor del hänvisad att taga den icke obetydliga och under
ogynnsamma förhållanden riskfyllda omvägen norr om Fårö.

I utlåtande över framställningar om det norra inloppets fördjupande, som
åren 1920 och 1926 gjordes av länsstyrelsen i Gotlands län, anhöll väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, att Kungl. Majit ville hos riksdagen hemställa örn
anvisande av ett särskilt anslag å 895,000 kronor för upprensning av Fårösunds
norra gatt till 5.5 meters vattendjup under medelvattenstånd och med en
bottenbredd av 45 meter samt för ordnande av erforderlig fyrbelysning därstädes.

Vid ärendets föredragning år 1930 inför Kungl. Majit anförde dåvarande
chefen för kommunikationsdepartementet bland annat: »Numera synes möjlighet
föreligga att med anlitande av den för ändamålet särskilt lämpade, kraftiga
materiel, som står till vattenfallsstyrelsens förfogande, utföra detta arbete.
Därvid skulle kostnaderna för upprensning till 5.5 meters djup och 45 meters
bottenbredd enligt de beräkningar, som gjorts av vattenfallsstyrelsen, kunna
begränsas till 450,000 kronor, vartill kommer ett belopp av 50,000 kronor för
fyrbelysning. Frågan synes mig därigenom hava kommit i ett sådant läge,
att förslagets genomförande nu bör bringas under omprövning. För min del vill
jag — efter att å platsen hava tagit del av förhållandena — på de skäl, som
i det föregående anförts, tillstyrka, att upprensningen av farleden kommer till
utförande. Härvid är givetvis en förutsättning, att de av vattenfallsstyrelsen
gjorda kostnadsberäkningarna visa sig hållbara. Visserligen torde man kunna
antaga, att detta skall bli fallet; med hänsyn till svårigheten att riktigt bedöma

22

Motioner i Första hammaren, Nr 78.

kostnaderna för arbeten av nu ifrågavarande art torde likväl försiktigheten
bjuda att, såsom vattenfallsstyrelsen ifrågasatt, först utföra försöksarbeten i
erforderlig omfattning. Kostnaderna för dessa försöksarbeten hava av vattenfallsstyrelsen
beräknats till 65,000 kronor. Vattenfallsstyrelsen har framhållit,
att de arbeten, som sålunda försöksvis skulle utföras, skulle komma till
gagn vid företagets fullföljande, oberoende av vilken arbetsmetod som i fortsättningen
kommer att tillämpas och vilka av de föreslagna dimensionerna å
farleden, som må bliva bestämda.»

Kungl. Majit föreslog i enlighet med departementschefens hemställan, att
riksdagen ville anvisa ett extra reservationsanslag av 65,000 kronor till försöksarbeten
för upprensning av norra inloppet till Fårösund. Statsutskottet
ansåg, att en upprensning av detta inlopp vore önskvärd främst av hänsyn till
sjöfartens intressen; dock bjöde, såsom departementschefen anfört, försiktigheten,
att försöksarbeten först företoges i erforderlig omfattning. Riksdagen
biföll, utan debatt i någondera kammaren, vad Kungl. Majit i ärendet föreslagit.

Försöksarbetena utfördes under 1930 års sommar. I skrivelse den 29 september
1930 anförde vattenfallsstyrelsen, att enligt vad dessa arbeten utvisade
möjlighet syntes föreligga att med anlitande av därvid tillämpad metod — innefattande
förutom sprängning användande av styrelsens kraftiga mudderverk
— vinna en ej obetydlig kostnadsbesparing. Örn i rännans hela sträckning en
bottenbredd av 45 meter skulle erhållas, beräknades kostnaden fortfarande till
450,000 kronor. Genom att i södra delen av rännan, där ingen sjöhävning förekommer
och där ej heller strömsättningen torde vara så framträdande, bottenbredden
begränsades till 40 meter, skulle kostnaden kunna minskas med 25,000
kronor.

De ordalag, i vilka statsmakterna uttalade sin mening, då de år 1930 togo
ställning till nu förevarande fråga, hade gjort ortens invånare och övriga intresserade
förvissade därom, att 1931 års riksdag skulle, örn försöksarbetena
gåve tillfredsställande resultat, få mottaga en kungl, proposition örn anslag
till upprensningens genomförande. Då det emellertid spordes, att regeringen ur
sparsamhetssynpunkt icke ämnade framlägga någon sådan proposition till årets
riksdag, väckte detta hos ortens befolkning den djupaste bestörtning. Under
mer än 30 år har ett oavlåtligt arbete ägt rum för lösning av den såväl för
Gotland som för sjöfarten i Östersjön viktiga frågan. År 1930 förklarade
Konung och riksdag att de insåge betydelsen av denna fråga. Ku skulle dess
lösning uppskjutas på obestämd tid. Ty vattenfallsstyrelsens starka mudderverk,
det enda av sitt slag i Sverige, som år 1931 lär kunna påräknas för ifrågavarande
arbete, uppgives icke vara disponibelt under de närmast följande åren.
Muddringsmaterielen kommer under innevarande års höst att användas för arbeten
å andra håll, skriver den 29 september 1930 vattenfallsstyrelsen.

På Gotland finnas näppeligen förutsättningar för annan industri än den, som
grundar sig på tillgodogörande av kalkbergen vid öns norra och östra kuster.

Motioner i Första lcammaren, Nr 78.

23

[Vid sådant förhållande är det lätt att inse, vilken stor betydelse den ifrågasatta
upprensningen skulle hava för öns näringsliv. Den trafik, som framför allt
har intresse av Fårösundsleden, är, såsom under ärendets tidigare behandling
framhållits, dels den gotländska kustfarten, dels den trafik, som förmedlar
kalktransporterna från kalkbrotten å Gotlands ostkust till avnämare på fastlandet:
sockerfabriker, trämasseindustrier och järnverk, särskilt i norra och
mellersta Sverige. Kalkstensexporten från Gotland uppgår till över 600,000
ton per år och besörjes i stor utsträckning av pråmsläp, smärre äng- och motorfartyg
samt segelfartyg med eller utan hjälpmotor. Till stor del har detta
tonnage ett djupgående, som omöjliggör passerande av Fårösund. Trafiken
är därför liksom utskeppningen av cement och gasbetong i avsevärd utsträckning
hänvisad till leden norr örn Fårön. Det därstädes belägna Salvorev innebär
emellertid stora faror för en sjöfart, som icke är av den art, att den kan med
fördel söka öppen sjö. Dessutom innebär användande av leden norr örn Fårö
en förlängning av färdvägen, för kustfarten mellan östra och västra Gotland
uPPgående till mellan 50 och 60 kilometer och för pråmsläpen till fastlandet -—
vilka söka sig in under land snarast möjligt för att där fortsätta inomskärs —
omkring 25 kilometer.

Stormarna i Östersjön kräva årligen offer. Otaliga äro de förluster av liv
och egendom, som under årens lopp drabbat sjöfarten mellan sydliga orter å
ena samt Stockholm och Bottenhavet å andra sidan. Ingen nödhamn å Gotlands
västra kust bidrager att förebygga dessa olyckor. Vattnet mellan Gotland
och Fårön skulle, örn norra inloppet till detsamma fördjupats, bliva en
ypperlig nödhamn, säkerligen medförande räddning av många människoliv och
fartyg.

En sådan nödhamn skulle även bliva till avsevärt gagn för fiskarena och
deras näring. Nu, då större fartyg ej kunna löpa in i gattet, kostar lotsstyrelsen
ej på belysning för att ej locka in dylika. Detta har vid upprepade tillfällen
förorsakat att fiskare som gå in i gattet segla på land. Upprensningens
verkställande skulle medföra stort ekonomiskt gagn för en fattig fiskarebefolkning
även därutinnan, att Fårösundshamn skulle kunna bliva en hamn
med regelbunden fiskexport.

Vi vilja icke göra oss skyldiga till överord. Men om årets riksdag icke fattar
beslut om upprensning av Fårösundets norra inlopp och örn, trots det goda resultatet
av 1930 års försöksarbete, muddringsmaterielen flyttas därifrån, kommer
det gotländska folket att känna sig illa behandlat, örn en upprensning
senare kommer till stånd, torde staten och sjöfarten få dyrt betala dröjsmålet.

På grund av vad vi sålunda anfört och med åberopande av Vattenfallsstyrelsens
kostnadsberäkning i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 december 1930,
tillåta vi oss att anhålla örn ett anslag till upprensning av Fårösunds norra gatt.
Vi ha beräknat beloppet av detta — i enlighet med vattenfallsstyrelsens förslag
örn begränsning till 40 meter av bottenbredden i södra delen av rännan —
till 425,000 kronor, därvid åt Kungl. Maj:t synes böra förbehållas rätt att meddela
närmare bestämmelser i avseende på bottenbredd och djup.

24

Motioner i Första hammaren, Nr 78.

Om ett belopp av 475,000 kronor skulle anses för mycket betunga 1931/1932
års budget, torde måhända statsutskottet finna lämpligt förorda dess utgående
fördelat å tvenne år, i vilken händelse vattenfallsstyrelsen kunde bemyndigas
att förskottera den del av anslaget, som skulle falla å budgetåret 1932/1933.

Yi hemställa alltså,

att riksdagen ville till upprensning av norra inloppet till
Fårösundsleden anvisa ett reservationsanslag av 425,000 kronor.

En del ärendet tillhörande handlingar skola vi överlämna till statsutskottet.

Stockholm den 22 januari 1931.

Gustaf W. Roos.

L. G. Bodin.