Motioner i Första hammaren, Nr 70 (Motion 1911:70 Första kammaren)

Motioner i Första hammaren, Nr 70.

Nr 70.

Af herr Beckman, Ernst, och herr Söderbergh, med förslag
till ändrad lydelse af §§ 16, 17, 23 och 40 i förordningen
angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905.

I § 16 af gällande förordning angående försäljning af brännvin är
stadgadt rörande de s. k. tillfälliga utskänkningsrättigheterna.

Om lämpligheten af de föreskrifter, som i denna paragraf innehållas,
hafva synnerligen skiljaktiga meningar gjort sig gällande. Redan vid 1905
års riksdag, då ifrågavarande förordning antogs, inlades kraftiga gensagor
mot paragrafens innehåll, hvilket också i följd häraf redan då i någon
mån modifierades och alltså erhöll en annan affattning än i det ursprungliga
förslaget. De ändringar, som då genomfördes, voro emellertid ingalunda
till fyllest. I paragrafen bibehöllos, utan afseende å däremot anförda
betänkligheter, såväl bestämmelser, som gjorde det möjligt att erhålla utskänkningsrättigheter
bland annat för klubbar och föreningar och för
passagerarfartyg, som ock stadganden af den innebörd, att afgörandet rörande
de tillfälliga utskänkningsrättigheterna i hvarje fall skulle tillkomma
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, utan rätt för vederbörande kommun
att hindra tillkomsten af dylika utskänkningsrättigheter inom sitt område.

Under tiden efter 1905 hafva därför ock talrika yrkanden om ändringar
i § 16 af brännvinsförsäljningsförordningen framkommit. Vid sistlidna års
riksdag väcktes i sådant syfte inom Andra kammaren 4 olika motioner.
Herr F. Söderbergh in. fl. hemställde i motion nr 111, att mom. 1 och 4
i den omförmälda paragrafen måtte utgå liksom ock i förordningen förekommande
hänvisningar till dessa lagrum, samt i motion nr 112, att orden:
»sedan vederbörande kommunalstämma lämnats tillfälle att yttra sig»,
i mom. 2 af samma paragraf måtte utbytas mot orden: »sedan vederbörande
kommunalstämma därtill lämnat sitt bifall». Herr Hagberg m. fl.
yrkade borttagande af inom. 3 i paragrafen och herr Bäf yrkade slutligen
"aflåtande! af en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om förslag till
sådana ändringar i gällande författningar, att rättighet till försäljning af
brännvin, vin och öl icke i något fall måtte tilldelas någon utan att, i

Bihang till Ttilcsd. Prof. 1911. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 30 Haft. (Nr 70—72.) 1

Motioner i Första kammaren, Nr 70.

fråga om stad dess stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän
rådstuga och, i fråga om landet, kommunalstämma därtill gifvit tillstyrkande
utlåtande.

Vi vilja ej här upprepa de efter vår mening välgrundade skal, som
af ifrågavarande motionärer för deras yrkanden anfördes, utan anhålla vi
att i fråga om dem få hänvisa till motionerna. Dessa blefvo af bevillningsutskottet
afstyrkta och af Första kammaren afslagna. Andra kammaren
åter fattade sitt beslut i enlighet med en af herr Kvarnzelius med
instämmande af herr O. A. Ericsson och delvis äfven af herrar K. G.
Karlsson och Röing mot bevillningsutskottets betänkande afgifven reservation,
däri motionärernas yrkanden vunnit afseende. Då vi fullständigt
ansluta oss till den mening, som fått uttryck i nämnda reservation och
Andra kammarens på grund däraf fattade beslut, och då vi tillika hålla
före, att hvarje tidsutdräkt i fråga om den reform, hvartill sagda beslut
syftar, länder vårt folk till skada, kunna vi ej underlåta att ånyo framlägga
detta ärende till Riksdagens pröfning.

Omförmälda af herr Kvarnzelius afgifna reservation hade följande
motivering:

»I olikhet mot utskottet har jag funnit de af motionärerna anförda
och åberopade skälen för omedelbara åtgärders vidtagande till inskränkning
i de tillfälliga utskänkningsrättigheterna fullt öfvertygande. De s. k.
klubbrättigheterna, som tillkommo i 1905 års förordning, hafva under sin
korta tillvaro redan hunnit ådraga sig en icke odeladt angenäm uppmärksamhet.
Erfarenheterna under tiden hafva bestyrkt, att de mot desamma
uttalade betänkligheterna varit och äro väl grundade. Några egentliga
skäl för att fortfarande bibehålla detta slag af utskänkningsrättigheter har

ö O Ö

däremot icke kunnat anföras.

Samma är förhållandet med de tillfälliga utskänkningsrättigheter, som
afses i gällande förordning § 16 mom. 4. Jag har därför ansett, att utskottet
bort tillstyrka bifall till herr Söderberghs in. fl. motion nr 111.

Af motståndare till lokalt veto har ofta anförts, att kommunerna redan
nu äga befogenhet att förhindra inrättandet af brännvinsfprsäljning
inom sina områden. Så länge § 16 mom. 2 i gällande brännvinsförsäljningsförordning
kvarstår i oförändradt skick, är emellertid detta påstående
icke med verkliga förhållandet öfverensstämmande.

Några berättigade skäl, hvarför rättighet till brännvinsutskänkning
vid hälsobrunn, badort eller annan kurort å landet, där särskild läkare
finnes anställd, skall kunna meddelas under andra förhållanden än hvad i
allmänhet är stadgadt för rätt till brännvinsutskänkning, torde icke kunna
förebringas. Den omständigheten, att särskild läkare finnes anställd vid

Motioner i Första kammaren, Nr 70.

eu kurort, torde icke kunna anses utgöra någon garanti mot de skadliga
verkningar, som en krogs förläggande inom en kommun kan medföra.

Ett bifall till herr Söderberghs m. fl. motion nr 112, hvari yrkas, att
i ofvanberörda moment orden »lämnats tillfälle att yttra sig» utbytas mot
orden »därtill lämnat sitt bifall», är endast ett konsekvent fullföljande af
den princip, som vunnit erkännande i vår nu gällande rusdryckslagstiftning
rörande kommunernas bestämmanderätt inom sina områden i fråga om
försäljning af rusdrycker.

Frågan om utskänkning af rusdrycker å passagerarefartyg har vid
upprepade tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning, utan att någon
förändring i gällande bestämmelser kunnat åstadkommas. Onekligen äro
de olägenheter, som följa med denna utskänkning, många och betydande.
Detta bär också af utskottet medgifvits.

Det sammansatta bevillnings- och lagutskott, som vid sistlidne riksdag
hade att yttra sig öfver en motion i förevarande ämne, gaf också uttryck
åt samma uppfattning, anförande att ’det torde vara obestridligt, att den
utskänkningsrätt å passagerarefartyg, hvarom här är fråga, föranledt missbruk
och olägenheter på en mängd orter i landet’. Och anförde utskottet
vidare: ’det vore därför utan tvifvel önskvärdt, om sådana bestämmelser i
ämnet kunde träffas, att förevarande utskänkningsrätt såväl i möjligaste mån
inskränktes som ock omgärdades med ytterligare garantier mot missbruk’.

Genom ett bifall till herr Hagbergs förevarande motion nr 23 skulle
förhållandet i fråga om rusdrycksutskänkningen på kommunikationsmedlen
till sjöss blifva lika med hvad som nu är fallet vid våra kommunikationsleder
till lands.

Utskottet har som ett hufvudskål för att ingenting nu borde göras
med anledning af förevarande motioner anfört, att man borde afvakta den
omfattande utredning, som inom en nära framtid torde få antagas komma
till stånd. Härutinnan kan jag ej dela utskottets mening. Det nu föreslagna
upphäfvandet af de tillfälliga utskänkningsrättigheterna innebär ju
endast en ändring i gällande brännvinsförsäljningsförordning och är afsedt
att af hjälpa en af de brister i gällande lagstiftning, som äfven utskottet
anser föreligga. Att med hänvisning till en blifvande omfattande utredning,
hvars resultat säkerligen först efter lång tid kan föreligga, uppskjuta
en fråga, som utan hinder nu kan företagas till afgörande, måste anses
vara mindre lämpligt. Det synes mig för öfrigt, som om utskottet hade
en oriktig uppfattning om det reformarbete, som kommer att föreligga för
en blifvande alkoholutredningskommitté.

Är väl någon sak klar, torde det vara den, att en blifvande omfattande
utredning måste omlägga grunderna för hela den svenska alkohollagstift -

Motioner i Första kammaren, Nr 70.

ningen, och det skulle vara synnerligen olyckligt, om den föreställningen
blefve allmän, att den blifvande utredningen hade till hufvudsaklig uppgift
att genomföra modifikationer inom nuvarande lagstiftnings ram. Jag
vågar också hoppas, att Riksdagen ej skall göra utskottets motivering till
sin och därigenom från början ge utredningen en helt annan innebörd,
än den, som Andra kammaren genom sitt beslut med anledning af herr
Jonssons i Hökhult motion velat vifva eu sådan utredning;.

Genom sitt bifall till herr Söderberghs in. fl. motion nr 111 och herr
Hagbergs m. fl. motion nr 23 påkallas förändring i §§ 17, 23 och 40 i
bränn vinsförsäljningsförordningen.»

Det yrkande, som herr Kvarnzelius på dessa grunder framställde, och
som af Andra kammaren bifölls, upptaga vi alltså på nytt, i det vi hemställa,

att Riksdagen för sin del ville besluta att 16, 17,
23 och 40 §§ i förordningen angående försäljning af
brännvin den 9 juni 1905 måtte erhålla följande lydelse:

§ 16.

1. Vid hälsobrunn, badort eller annan kurort å
landet, där särskild läkare finnes anställd, må på därom
gjord ansökning Kungl. Maj:ts befallningshafvande, sedan
vederbörande kommunalstämma därtill lämnat sitt bifall,
meddela rättighet till brännvinsutsk änkning för kortare
tid än år, dock att vid sådan utskänkning egentligt
brännvin må tillhandahållas endast vid måltider åt spisande
gäster.

2. Vid meddelande af utskänkningsrätt enligt denna
paragraf må Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreskrifva
de inskränkningar, j som i öfrigt kunna anses
nödiga.

§ 17-

1. På auktion--— (lika med nuvarande ly delse)

— — — i öfrigt behörig.

2. Bolag må — — — (lika med nuvarande lydelse)
— — — tillhandahåller i sin rörelse.

3. öfverlåtelse — — — (lika med nuvarande lydelse)
— — — medgifven.

4. Aflider den---(lika med nuvarande ly delse)

— — — behörig och lämplig.

Motioner i Första ''kammaren, Nr 70.

5. Aflider den, som på grund af 16 § innehar
rättighet till brännvinsutskänkning — — — (lika med
nuvarande lydelse) — — — och lämplig.

§ 23.

1. Då rättighet----(lika med nuvarande ly delse)

— — — taxeringsmyndigheterna.

2. Afgiften för — — — (lika med nuvarande lydelse)
---- förskottsvis till vederbörande uppbörds man.

§ 40.

Idkar någon — — — (lika med nuvarande lydelse)
— — — till detaljhandel förlustig.

Utöfvar den, som erhållit rättighet till utskänkning
enligt 16 § densamma annorledes — — — (lika med
nuvarande lydelse) — — — som nyss är sagdt.

Stockholm den 27 januari 1911.

Ernst Beckman.

Frithiof Söderbergh.