Motioner i Första hammaren, nr 53U år 1956 (Motion 1956:534 Första kammaren)

Motioner i Första hammaren, nr 53U år 1956

Nr 534

Av fröken Andersson och herr Svärd, i anledning av Kungi.

Maj:ts proposition angående anslag till konsumentvaruforskning
och konsumentupplysning, m. m.

Vi använde 1955 i runt tal 26 miljarder kronor för konsumtion — inemot
70 % av nettonationalinkomsten. Att konsumentupplysning och
konsumentvaruforskning har viktiga funktioner att fylla i ett modernt
samhälle, därom behöver följaktligen inte råda delade meningar.

Konsumentupplysningen skall vara fri och obunden, vederhäftig men
samtidigt lättillgänglig. Den bör stå oberoende av inflytande från såväl
producentintressen som från staten. Den skall vara snabb och följsam i
förhållande till marknaden och inte hindras av stela normer och byråkratisk
organisation. Tidningar och tidskrifter har därför en utomordentligt
viktig uppgift att fylla på konsumentorienteringens område, och det
är glädjande att pressen i vårt land under senare år i allt högre grad
intresserat sig för denna uppgift. Inte endast storstadstidningarna utan
också landsortspressen spelar härvidlag en stor roll. Åtskilliga tidskrifter,
även facktidskrifter, ägnar betydande utrymme åt konsumentupplysning
och all sannolikhet talar för att deras exempel kommer att vinna
efterföljd på fler och fler håll. Utvecklingen i Sverige kommer säkerligen
att gå i samma riktning som i USA, det land som nått längst på
konsumentupplysningens område. Där har både dagstidningar och veckooch
månadsmagasin i en utsträckning, som vi ännu inte blivit riktigt
vana vid, tagit sig an denna sak med gott resultat i första hand för
konsumenterna men också för producenter och myndigheter, vilka genom
att hålla intim kontakt med vad som rör sig på konsumentfronten får
värdefulla impulser och kontinuerlig vägledning. Tidskrifter som Good
House Keeping och Mac Calls Magazine har till sitt förfogande egna provkök
och laboratorier och når med sina löpande informationer ut till en
bred publik. Det har vidare i USA vuxit fram en organisation, Consumers
Union, vilken, som namnet antyder, är en ren konsumentsammanslutning.
Den åtnjuter icke något ekonomiskt stöd varken från producenter eller
det allmänna utan är helt självfinansierad. På grundval av undersökningar
i egen regi och i samarbete med olika privata eller offentliga vetenskapliga
institutioner bedriver den ett omfattande och effektivt upplysningsarbete
om de varor, som i en allt väldigare ström ställs till konsumenternas
förfogande på den amerikanska marknaden. Dess publikationer

Motioner i Första kammaren, nr 53U år 1956

(månadstidskriften Consumers Report och den årliga Buying Guide, bägge
utan annonser) har vunnit stor spridning i de inkomsttagargrupper,
vilkas köpvanor särskilt påverkar produktionens inriktning — familjer
med 4 000—10 000 dollar per år. (Medelinkomsten efter skatt beräknas i
USA till ca 5 000 dollar.)

De forskningar och undersökningar som är nödvändiga för att informera
konsumenterna om den aktuella utvecklingen på varumarknaden
kräver långt ifrån alltid någon omfattande apparat. Ofta rör det sig om
bedömningar utifrån praktiska synpunkter som kan företagas av på området
erfaret folk, t. ex. intresserade och kunniga husmödrar. Då komplicerade
undersökningar påkallas, måste dessa självfallet ombesörjas av
vetenskapligt skolade fackmän. I vårt land bedrives f. n. forsknings- och
kontrollverksamhet på konsiuntionsvaruområdet i större eller mindre
omfattning av 94 olika statliga institutioner. Därtill kommer forskning
av motsvarande slag som handhaves av de privata företagen och konsumentkooperationen
samt av privata forskningsinstitut. Det synes sålunda
vara rätt väl sörjt för själva forskningssidan.

Det är emellertid angeläget att i forskningsverksamheten dra en bestämd
boskillnad mellan forskning rörande värdet och användbarheten
av de varor, som redan utbjudes på marknaden, och forskning på produktionsstadiet
i syfte att förbättra eller nyskapa varor. Konsumentupplysning
bör huvudsakligen vara kombinerad med forskning av förstnämnda
art. I en konkurrenshushållning ankommer det på producenterna att svara
för den forskning som erfordras för att undan för undan förse allmänheten
med bättre och bättre produkter.

I proposition nr 105 föreslår Kungl. Maj:t dels förstatligande av HFI
med vidgade uppgifter på konsumentupplysningens område, dels inrättande
av ett självständigt konsumentråd samt dels uppförande på riksstaten
av ett särskilt anslag för konsumentvaruforskning och konsumentupplysning
i statlig regi. Starka betänkligheter kan anföras mot en lösning
efter dessa linjer. Statlig konsumentupplysning måste ofta riskera
att komma i konflikt med enskilda uppfattningar och intressen på både
producent- och konsumentsidan, vilket inte gagnar saken. Det har redan
anförts att en effektiv konsumentupplysning måste besitta ett stort mått
av snabbhet och flexibilitet i förhållande till marknaden. Det är inte troligt
att en statlig institution kan uppfylla dessa fordringar. Den statliga
apparaten blir gärna tungrodd, byråkratisk, långsam. Den blir lätt konventionell
i sina värderingar. Föredragande statsrådet finner det ”självklart,
att bidrag från anslaget icke skall lämnas till undersökningar om
varor av mera exklusivt eller mindre nyttobetonat slag som exempelvis
bilar och televisionsapparater”. Efter vilka normer ämnar man avgöra

Motioner i Första kammaren, nr 53U år 1950

vad som är ”mera exklusivt” eller ”mindre nyttobetonat” ? Att bilar
skulle tillhöra dessa varukategorier måste förvåna många, och televisionsapparater
lär i en snar framtid bli var mans egendom också i Sverige.

I propositionen påpekas att gränsdragning måste ske mellan de prisupplysningar
som skall lämnas av statens pris- och kartellnämnd och av
HFI. Om HFI tycker sig finna påfallande skillnader mellan ett varuslags
kvalitets- och prisnivå, bör institutet fästa pris- och kartellnämndens
uppmärksamhet på problemet, varefter nämnden kan göra en närmare
undersökning. Liksom hittills skall upplysningen om själva varudeklarationerna
i första hand ombesörjas av varudeklarationsnämnden. Det nya
konsumentrådet skall samordna forskningsarbetet. HFI skall emellertid
principiellt intaga en självständig ställning i förhållande till rådet men
bör hos detta ”kunna ansöka om bidrag från det särskilda anslaget till
forskning och upplysning”. Institutets direktör, som i praktiken måste
bära huvudansvaret för verksamheten, skall vara föredragande inför styrelsen
men inte tillhöra denna! I styrelsen skall ingå en representant för
pris- och kartellnämnden samt en representant för konsumentrådet. ”Vidare
bör staten som huvudman vara representerad och några platser i
styrelsen reserveras för olika berörda intressen.” Att en organisation av
detta egendomliga och otympliga slag skulle kunna bli ett effektivt instrument
för forskning och upplysning till konsumenternas tjänst tillåter
vi oss allvarligt betvivla.

Propositionen och den till grund för densamma liggande utredningen
har på ett mycket ofullständigt sätt redovisat den statliga upplysningsverksamhetens
program och former. Att anslå medel till konsumentupplysning
i största allmänhet förefaller icke vara ett rationellt tillvägagångssätt.
I flera remissyttranden understrykes angelägenheten av en
grundligare kartläggning av den forskningsverksamhet, som nu bedrives,
innan ytterligare organisatoriska påbyggnader genomföres. Statskontoret
har icke funnit det erforderligt att ingå på ett närmare bedömande av
utredningsförslaget, emedan detta skulle föra för långt på grund av den
föga realistiska syn utredningen anlagt på konsumentvaruforskningens
och konsumentupplysningens problem.

Enligt vår uppfattning pekar utvecklingen hän på helt andra vägar för
konsumentupplysning än sådan i statlig regi. Det synes oss under inga
förhållanden välbetänkt att nu inrätta nya råd och ämbetsverk på området.
Man bör i stället ytterligare någon tid avvakta resultaten av den
verksamhet, byggd på fria initiativ, som så lovvärt begynt även i vårt
land. Propositionen bör enligt vårt förmenande inte heller läggas till
grund för ett riksdagsbeslut med hänsyn till ovan berörda ofullständigheter
i utredningen.

Motioner i Första kammaren, nr 534 år 1956

Vi föreslår därför att HFI t. v. bibehålies i sin nuvarande utformning
samt att Kungl. Maj :t låter närmare utreda lämpliga former för en samordning
av det statliga forskningsarbetet på konsumentvaruområdet. Flera
skäl förefaller oss härvid tala för att åt HFI uppdrages att fungera
som centralt samarbetsorgan.

Med stöd av ovanstående hemställes,

att riksdagen måtte

1) vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 105
avslå de under punkterna I, II, III och under IV b, c och d
framförda förslagen;

2) i enlighet med hittills rådande normer å driftsbudgeten
under tionde huvudtiteln för budgetåret 1956/57 anvisa
till bidrag åt HFI ett reservationsanslag av 465 000
kronor, samt

3) uppdraga åt Kungl. Maj:t att utforma riktlinjer för
en samordning av nuvarande statlig forskning på konsumentvaruområdet
med HFI som samarbetsorgan.

Stockholm den 4 april 1956

Ebon Andersson

N. G. Svärd