Motioner i Första hammaren, Nr 199 (Motion 1930:199 Första kammaren)

Motioner i Första hammaren, Nr 199.

Nr 199.

Av herr Roséll, om viss ändring av gällande bestämmelse
angående prissättningen a tjärved inom Västerbottens
och Norrbottens läns kronoparken.

Med anledning av väckt motion anhöll 1927 års riksdag i skrivelse till
Kungl. Maj:t att åtgärder måtte vidtagas i syfte att vid utlämnande av
tjärved från kronans skogar i de sex nordligaste länen ortsbefolkningen
måtte beredas de lättnader i fråga örn priser, som kunde vara genomförbara
med hänsyn till förekommande utgifter för nödig tillsyn m. m. Efter
vederbörande myndigheters hörande, varvid framgick bl. a. att någon nämnvärd
tillverkning av s. k. daltjära numera försigginge endast i Västerbottens
och Norrbottens län, förordnade Kungl. Maj:t den 25 november 1927,
att å krcnoparkerna i Västerbottens celi Norrbottens län må i den mån
skogsvårdens fordringar det medgiver, till den mindre bemedlade ortsbefolkningen
försäljas stubbar till bränning av tjära i dal till ett pris av
tillsvidare 30 öre per kubikmeter fast mått.

Enligt uppgifter från flera håll har denna bestämmelse tillämpats på
olika sätt. Tydligast framgår detta av vad som förekommit i Arvidsjaurs
båda revir. I det ena reviret ba endast 27 av 124 tjärtillverkare av revirförvaltaren
betraktats såsom mindre bemedlade, medan alla övriga ansetts
böra betala ett högre pris än det av Kungl. Maj:t fastställda, beroende på
att de av revirförvaltaren icke ansetts vara hänförliga till nämnda kategori.
Däremot har revirförvaltaren i det andra reviret betraktat alla tjärtillverkare
såsom mindre bemedlade. Sedan ett antal tjärtillverkare i det förstnämnda
reviret anfört klagomål över revirförvaltarens åtgärd, har domänstyrelsen
infordrat kommunalfullmäktiges yttrande.

Kommunalfullmäktige vitsorda kommunalnämndens tidigare uttalade mening
att samtliga klagande äro att betrakta såsom mindre bemedlade, och
de tillbakavisa med harm revirförvaltarens uttalande att de kommunala
myndigheternas utlåtande härutinnan äro värdelösa. Kommunalfullmäktige
förklara att samtliga klagandena ha synnerligen dålig ekonomisk ställning.
Den högsta dagspenning, en tjärtillverkare kan erhålla, är i lyckligaste fall
4 kronor, om tjärveden kostar 30 öre, men den gängse dagspenningen
säges stanna vid omkring 3 kronor. Kommunalfullmäktige, som finna det
beklagligt att en revirförvaltare äger möjlighet att åsidosätta ett Kungl.
Maj:ts beslut, framhålla vidare att den revirförvaltare, som följt principen

Motioner i Första kammaren, Nr 199.

att betrakta alla tjärtillverkare såsom mindre bemedlade, gjort sig känd för
sin månhet om att på alla områden tillvarataga kronans intressen. Slutligen
framhålles den betydelse ur nationalekonomisk synpunkt, som tjärbränningen
har. De personer, som med stor möda och dåligt ekonomiskt resultat
bryta stubbarna och av dessa frambringa en så nyttig produkt som tjära,
äro enligt kommunalfullmäktiges mening värda all den uppmuntran, som
samhället kan giva dem för deras samhällsgagnande arbete, då det är betydande
värden, som på detta* sätt räddats från förintelsen.

Den godtycklighet i tillämpningen av gällande bestämmelse, som uppenbarligen
förekommer, synes icke böra få fortgå. Erfarenheten har visat,
att det huvudsakligen och kanske uteslutande är de mindre bemedlade —
småbrukare, arrendatorer av bolagshemman, kronotorpare och kolonister —
som ägna sig åt detta tunga men mycket litet givande arbete för att bereda
sig någon kontant inkomst, då inga andra arbetstillfällen stå till buds.
Några missbruk torde knappast behöva befaras, örn bestämmelsen utsträckes
att omfatta alla, som i de båda nordligaste länen önska köpa tjärved för
att själva tillverka daltjära. Denna gagnande näring har tyvärr under de
senare åren mer och mer avtagit, och det vore att beklaga örn dess fullständiga
upphörande skulle påskyndas genom åtgärder av den art, som här
ovan omnämnts.

Jag tillåter mig fördenskull föreslå,

att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla örn sådan ändring av gällande bestämmelse
angående prissättning å tjärved inom Västerbottens och
Norrbottens läns kronoparker, att, i den mån skogsvårdens
fordringar det medgiva, till ortsbefolkningen må försäljas
stubbar till bränning av tjära i dal till ett pris av tillsvidare
30 öre kubikmeter fast mått.

Stockholm den 21 januari 1930.

Gustav Rosén.

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget, 1930,

30319