Motioner i Första hammaren, Nr 110

Motion 1913:110 Första kammaren

Motioner i Första hammaren, Nr 110.

i

Nr 110.

Av herr Asplund, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition,
angående ändring i avlöning sreglementet för tjänstemän
vid statens järnvägar.

Uti nådig proposition nr 99 föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen medgiva
bland annat att § 12 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid
statens järnvägar den 15 november 1907 må erhålla följande ändrade
lydelse:

Dyrortstillägg utgår — — — — — — — — — — — Värtan.

Kallortstillägg utgår:

med tio kronor i månaden;

för samtliga tjänstemän å bandelen från Polcirkeln till och med
Gällivare jämte bilinjerna Gällivare—Malmberget och Gällivare—Koskullskulle
med femton kronor i månaden;

för samtliga tjänstemän å bandelen från Polcirkeln till och med
Riksgränsen, med undantag av tjänstemän tillhörande banavdelningen
å banlinjen Abisko -Riksgränsen, med tjugu kronor i månaden; samt

för nyssnämnda tjänstemän vid banavdelningen med trettio kronor
i månaden.

Dessa bestämmelser angående kallortstillägg hava, säger departementschefen
uti sitt yttrande till statsrådsprotokollet, till ändamål att
reglera avlöningsförhållandena för den i övre Norrland stationerade
statsbanepersonalen med hänsyn till där rådande svåra klimatiska förhållanden
och höga levnadskostnader.

Beträffande sagda förhållanden i den mån de beröra den å 15:de
trafiksektionen (bandelen Gällivare—Riksgränsen) stationerade järnvägspersonalen,
för vilken ingen ändring uti det 1907 fastställda kallorts^
tillägget av Kungl. Maj:t nu föreslås, yttra uti en till motionären ställd
skrivelse av nämnda personal utsedda kommitterade bland annat följande:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 3 samt. 58 höft. (Nr 110—112.)

2

Motioner i Första hammaren, Nr Ilo.

»Att klimatet inom denna trafiksektion är mycket svårt särskilt i
Kiruna ock. där norröver, behöver knappast framhållas och att kroppen
med anledning därav under arbetet mera slites, behöver mera och
kraftigare näring och bättre skydd, är lika tydligt. Detta allt gör att
kroppskrafterna hos tjänstemännen här uppe fortare avtaga och taga
slut än hos våra kamrater inom sydligare orter, vilket förhållande borde
väcka till liv en särskild omtanke för denna personal, som har att utföra
sina åligganden under så svåra och säregna förhållanden.

Nödvändigheten av mera och kraftigare föda, varmare och för de
olika ofta hastigt växlande temperaturforhållandena avpassade klädespersedlar
i förening med här rådande höga priser göra levnadsomkostnaderna
särskilt betungande. Rekreationsresor till sydligare klimat,
vilka äro nödvändiga för såväl tjänstemännen själva som deras familjer
samt resor till födelseorterna, vilka i regel äro belägna långt sydligare,
kräva även stora utgifter, detta gör att man kan betrakta hela det
utgående kallortstillägget enbart som ett dyrortstillägg, och någon
ersättning betingad enbart för de svåra klimatiska förhållandena erhålles
då ej. Att personalen dock borde erhålla en ersättning, betingad enbart
för de sagda svåra klimatiska förhållandena, har ju redan, som förut
nämnts, uttalats av ovan sagda lönekommitté, även Kungl. järnvägsstyrelsen
har visat, att deras tanke går i dylik riktning: som exempel,
vid den svåra snövinter, som var rådande under tiden januari—april
1911, då styrelsen till den personal, som var förlagd till tjänstgöring
å linjen Nuolja—Riksgränsen utbetalade eu gratifikation å en krona
per dag i 100 dagar.

Av vad i korthet blivit framhållet synes, att kraven på särställda
avlöningsförhållanden för denna personal äro nödvändiga för att allmänhetens
och statens fordringar på densamma skola kunna fyllas och
vara betryggande. För att på lämpligaste sätt ernå detta synes oss
lämpligt, att det nu utgående kallortstillägget ökas med 240 kronor
per år, vilket skulle höja nuvarande kallortstillägg till sammanlagt för
banvakter norr om Abisko till 600 kronor och för all övrig personal
till 480 kronor per år. Dessutom skulle för personalen norr om Nuolja,
på grund av där rådande ännu svårare förhållanden, utbetalas ett vildmarkstillägg
med femton kronor per månad eller 180 kronor per år.

Som jämförelse kan åberopas, det Norges statsbanor till sin personal
här uppe utbetalar ett s. k. »Ofotbanetilläg» vilket för de olika
tjänstemannagrupperna varierar mellan högst 600 och lägst 450 kronor
per år och dock bo de flesta i Narvik, där klimatet icke kan likställas
med det här rådande; då där är vår och sommar ha vi ofta vinter.»

Motioner i Första hammaren, Nr Ilo.

3

Vad av ifrågavarande personals komiterade bär anförts överensstämmer
till fullo med vad jag under en femtonårig vistelse i trakten lärt
känna beträffande de klimatiska förhållandena och de höga levnadskostnaderna
där uppe. Kungl. järnvägsstyrelsen lärer ock i viss mån ha
behjärtat detta, då den medgivit personalen å nämnda handel rätt till
50 procents förhöjning i tjänsteårsberäkningen för den tid tjänstemännen
hava anställning däruppe samt beviljat dem rätt till hastigare transport
söderut än vad eljest är brukligt. Men detta torde näppeligen
kunna anses utgöra ett tillräckligt tillskott till det knappa kallortstillägg,
som för närvarande utgår i kontanter. Det torde till och med kunna
ifrågasättas, huruvida icke de psykologiska verkningarne av dessa ständigt
återkommande tankar på förflyttning söderut, denna ständiga längtan,
kunna vara till men för tjänstens fullgörande. I detta hänseende är
det helt visst fördelaktigare, om den kontanta lönen är så tillmätt, att
den är fullt tillräcklig för de dagliga behovens tillfredsställande och
därutöver bereder möjlighet för den sparsamme att lägga utav något
litet till den tid, då han får större familj och blir förflyttad söderut.

Det kan för övrigt icke bestridas, att det måste synas särskilt för
personalen norr om Kiruna och allramest för de närmast Riksgränsen
stationerade orättvist, att deras löneförmåner skola vara så väsentligt
sämre än motsvarande tjänstemäns vid norska delen av Ofotenbanan,
oaktat dessa leva icke blott under betydligt bättre klimatiska förhålllanden
utan ock åtnjuta förmånen av mycket billigare levnadskostnader.
Såsom synes av motionen bifogade, av stationsskrivaren L. Lesser i
Riksgränsen upprättade »Jämförelse mellan samtliga löneförmåner,
beräknade efter sex ordinarie tjänsteår i befattningen, jämte tillägg,
för en del personer vid svenska statsbanan och vid norska Ofotbanan»,
äro de norska lönesummorna genomgående högre än för motsvarande
svenska befattningar, för lokförare 88 kronor, för lokeldare 413 kronor,
för banvakter 408 å 528 kronor, för stationsförmän 451 kronor, för
stationskarlar 528 kronor, för banmästare 638 å 758 kronor, för stationsmästare
674 kronor, för vagn- och stallkarlar 683 kronor samt för
tågmästare (konduktörer) 876 kronor, eller om man bortser från de
större lönetilläggen för banvakter och banmästare (norr om Abisko) i
medeltal 530 kronor högre på norska sidan än på den svenska. Även
om de senare lönerna skulle ökas med en extra förhöjning av kallortstillägget
med 240 kronor per år, i enlighet med av personalen framstälda
önskemål, skulle dock de norska lönerna fortfarande vara i medeltal
290 kronor högre än motsvarande svenska. Denna skillnad
torde, oavsett de högst betydligt dyrare levnadskostnaderna och de

4

Motioner i Första kammaren, Nr 110.

svårare vintrarne å svenska sidan, mer än uppväga den fördel den
svenska personalen kan ha i högre tjänsteårsberäkning och hastigare
transportmöjligheter söderut. Likväl vågar jag ej föreslå en så stor
ökning av kallortstillägget som den av personalen ifrågasatta, utan
nöjer mig med att med den hänsyn, som bör tagas till de betydligt
svårare klimatiska förhållandena norr om Abisko, hemställa

att Riksdagen ville med anledning av Kungl.
Maj:ts nådiga proposition nr 99 beträffande den av
Kungl. Maj:t föreslagna ändringen i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens järnvägar den 15
november 1907 i dess § 12 angående kallortstillägg
för sin del medgiva följande ändrade lydelse:
Kallortstillägg utgår:

— — — — — — med femton kronor i månaden;

för samtliga tjänstemän å bandelen från Gällivare
till och med Riksgränsen, med undantag av tjänstemän
tillhörande banavdelningen å linjen Abisko—
Riksgränsen, med trettiofem kronor i månaden; samt
för nyssnämnda tjänstemän vid banavdelningen
med femtiofem kronor i månaden.

Stockholm den 14 mars 1913.

C. I. Asplund. I

I motionens syfte instämma
O. Bergqvist.

Emil Berggren.

Motioner i Första hammaren, Nr Ilo.

5

Jämförelse mellan samtliga löneförmåner, beräknade efter sex ordinarie tjänsteår i befattningen,
jämte tillägg, för eu del personal vid Svenska stats- och Ofotbanan.

Befattning. (1. Statsbanan.) (2. Ofotbanan.)		fcd	td	g tf			Till	ägg			H	Skillnad. i
o: 2. a‘ qq	ostad ocli bränsle.	CD E !»: Pj tf tf Pj	B § CD 2. tf K* g.aq a g aq 4 2 H • ro	Kallorts- resp. Ofotbane-	Höjfjälls- föi- linjen Sildöck —Riksgränsen.	Ox H= §:^ tf p. po rf tfa®" aq tf tf CD CD tf. tf Po 1 • CD	ö pi CO	U1 tf tf g tf	U1 Et tf" tf	''m g i tf
1.	Ban mästare...............	fl,260	159	120	—	240	—		—	240	477	1,779	75S	1 S 1 1 ** 1 &<§
	ll,260	159	120	—	360	—	—	—	360	357	1,899	668	» §:
2.	d:o ...............	1,750	_	•70	—	450	180	87	—	717	—	2,537	—	J ® tf
1.	Banvakt ..................	r 960 l 960	112 112	120 120	—	240 360		—	—	240 360	590 470	1,432 1,552	528 408	I Ii It
2.	d:o .................	1,060	—	70	—	450	180	50	150	830	—	1.960	—	tr a 1 O co / • O
1.	Lokförare..................	1,800 1,750	159	120	480	240			—	240	477	2,799	88
2.	d:o ..................		70	350	450	180	87		717	—	2,887
1. 2.		1,140 1,200	112	120	320	240				240	600	1.932	413	tf j-H
d:o ..................		70	235	450	180	60	150	840	—	2,345	—	(-5t pj so O* ® -H
1. 2.	Vagn- och stallkarlar... <1:0	960 1,300	112	120 70		240 450	180	65	50	240 745	505	1,432 2,115	683	& tf tf: ^ B''€ <
1.	Tågmästare .............										_	_	_	tf 2. ^
1.	(Konduktörer)......	1.140	159	120	300	240				240	475	1,959	876	§.
2.	Öfverkonduktörer ......	1,700	70	350	450	180	Sb	—	715	—	2,835	—	2; tf
1.	Stationsmästare.........	1,140	228	120		240	—	-	—	240	552	1,728	674	o1 < g tf 2 3
2.	d:o .........	1,250	290	70		| 450	180	62	100	792	—	i 2,402	—	ä o to j3. tf
1.	Stationsförman .........	1,140 1,200	159	120		240				240	600	i 1,659	451	C2 C g
2.	d:o .........		70	—	450	180	60	150	840	—	2,110	—	t*r h'' * B ® M
1.	Stationskarlar...........	960	112	120		240			-	240	590	1,432	528
2.	d:o ...........	1,060		70	—	450	180	50	150	830	—	i 1,960

För att åstadkomma jämförelse vad bostad och bränsle beträffar för de tjänstegrupper, som likställas med dem vid
Ofotbanan, vilka icke äga dessa förmåner har Ofotbanans pris — en krona per månad och rum — beräknats, järnte för
björkved 23:— kronor och för barrved 18:— kronor per famn. Stationsmästare erhålla i båda landen fn bostad och har
denna taxerats till 20 % på avlöningen plus 40 kronor för Ofotbanans stationsmästare, vilka även erhålla fritt lyse. Beklädnaden
har värderats lika, 120 kronor per år, men då Ofotbanans personal för denna betala 50 kronor, har densamma
för dessa angivits med skillnaden 70 kronor. I Narvik boende personal med lön under 1,440 kronor per år erhålla 120
kronor i bostadsgottgörelse.

L. Lesser.