Motioner i Företa kammaren, Nr 43

Motion 1912:43 Första kammaren

Motioner i Företa kammaren, Nr 43.

1

ffr 43.

Af herrar Wall eu berg och Hedeillund, om åvägabringande
af utredning och förslag i fråga om förändringar i
riksbankens organisation och förvaltning.

Frågan om ändrad organisation af riksbanken har under 1800-talet
vid åtskilliga tillfällen varit föremål för behandling. De framställda förslagen
hafva hufvudsakligen afsett dels att åt regeringen bereda större
inflytande på lagstiftningen för riksbanken samt plats i förvaltningen
och kontroll öfver densamma och dels att genom enskilda delägares inrymmande
gifva banken karaktären af ett en skild t, ehuru under statsmakternas
stränga uppsikt stående bankinstitut.

Af särskildt intresse äro de ståndpunkter, som intagits af 1881 och
1889 års bankkommittéer.

1881 års bankkommitté fann den mest vägande anmärkningen mot
riksbankens organisation och förvaltning vara den, som afsåge »det olämpliga
och oegentliga i riksbankens undantagsställning såsom tillhörande och
uteslutande styrd af Riksdagen». Kommittén upptog äfven det flera
gånger framställda förslaget att i riksbanken inrymma enskilda delägarei
Man skulle gifva riksbanken ökad styrka genom att medelst enskilda
delägares inrymmande bilda ett slags bolag, som, i likhet med andra
bolag, skulle äga och förvalta sin egendom på det kontraktsenliga aftalets
grund, och riksbankens privaträttsliga ställning skulle, genom att
dess verksamhet byggdes på de för ett dylikt bolag från tid till annan
gifna oktroj er, blifva starkare framhållen och bevarad än som kunde
ske därigenom, att grunderna för dess rörelse och förvaltning bestämdes
Bihang till ^Riksdagens protokoll 1912. 3 samt. 17 käft. (Nr 43—44). 1

2

Motioner i Första lcammaren, Nr 43.

i allmän civillag. Kommittén föreslog, att en tredjedel af riksbankens
grundfond skulle tillskjutas af enskilda delägare, hvilka jämväl skulle
genom delegerade i den högsta myndigheten öfver banken, bankstämman
deltaga i valet af fullmäktige och i utfärdande af reglemente för banken.

I likhet med 1881 års kommitté fann 1889 års bankkommitté det
innebära vissa vådor, att riksbanken vore uteslutande beroende af Riksdagen.
Ett upptagande i riksbanken af enskilda delägare kunde visserligen
innebära beaktansvärda fördelar. Betydelsen af detta delägareskap
af enskilda borde dock ej skattas allt för högt, då deras inflytande på
bankens rörelse och förvaltning ej kunde blifva af afgörande betydelse;
och då förslaget om enskilda delägares inrymmande i riksbanken icke
kunde påräkna tillräckliga sympatier, ville icke kommittén föreslå någon
förändring i riksbankens karaktär att uteslutande vara en statsbank.
Den åsyftade tryggheten ansåg kommittén böra sökas på en annan väg,
nämligen genom att med bibehållande af riksbankens karaktär af statsbank,
åt Konungen inrymma rätt att utse en tredjedel af fullmäktiges
antal, som därvid borde ökas till nio, äfvensom att i lag, stiftad af
Konung och Riksdag gemensamt, inrymma de väsentliga bestämmelserna
angående riksbankens rörelse och förvaltning.

Genom 1897 års lag, som ställde de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt
på afskrifning, blefvo omsider de viktigaste bestämmelserna
rörande riksbankens organisation och verksamhet ordnade genom allmän
lag, hvarjämte Konungen medgafs rätt att utse en ledamot i bankens
styrelse. I öfrigt förblef dock banken, såsom förut, under Riksdagens
vård och förvaltning. Riksbankens reglemente fastställes sålunda fortfarande,
som bekant, af Riksdagen, bankoutskottet är fullmäktiges närmaste
öfverordnade, och genom sina elektorer utser Riksdagen 6 af
banken 7 fullmäktige.

Den förändrade ställning, riksbanken numera intager i vårt ekonomiska
lif, har låtit spörsmålet om bankens organisation framstå såsom
mera betydelsefullt och brännande än tillförene. På senaste tiden har
frågan blifvit föremål för en liflig pressdiskussion, hvilken, genom de
uttalanden, som därunder från sakkunnigt håll gjorts, ådragit sig berättigad
uppmärksamhet.

I ett inlägg i denna diskussion har från riksbanksstyrelsens sida
erinrats, bl. a., att det visserligen vore af stor betydelse, att grunderna
för riksbankens sedelutgifning och de förnämsta reglerna för bankens
utlåning och öfriga rörelse sedan år 1897 fastställas i allmän lag, men

Motioner i Första hammaren, Nr 43. 3

att hufvudvikten dock läge därpå, att bankens förvaltning komme i lämpliga
händer och att bankens styrelse, ostörd af för banken och dess
egentliga uppgift främmande intressen, finge omhänderhafva sitt värf.

Från andia håll har med styrka framhållits, att hvad som tarfvas
är en sådan förändring af riksbankens organisation, att den icke längre
behåller sin egenskap af statsbank.

Den omständigheten, att riksbanken och dess nuvarande organisation,
tid efter annan bringas under diskussion och kritiseras, låter i och
för sig en ingående undersökning rörande kritikens berättigande framstå
såsom nödvändig. När man vidare uppmärksammar, att, förutom i Sverige,
den sedelutgifvande centralbanken numera är statsegendom i intet annat
land med undantag af Ryssland, Finland, Bulgarien och Uruguay, måste
man ledas till den slutsatsen, att tungt vägande skäl föranledt de sedelutgifvande
centralinstitutens placerande på neutral grund. Den tanken
l|§§6i nära, att dessa skål äga bärkraft äfven i fråga om den svenska
riksbanken; i hvarje fall lärer angifna faktum jämväl tala för verkställandet
af en undersökning, huruvida riksbankens konstruktion är den
rätta. ^ Sedan riksbanken genom 1897 års lag blifvit allena sedelutgifvande
och således dess sedlar, som enligt § 72 Regeringsformen äro lagliga
betalningsmedel i riket, utgöra landets enda rörelsemedel, är det af så
mycket större vikt, att starka garantier skapas mot en minskning af
dessa sedlars pålydande värde, när och om landet en gång blir utsatt
för inre eller yttre olyckor. Äfven om man bortser från det olämpliga
i att riksbanken styres och ledes af en lagstiftande församling och därigenom
kan indragas i politiska strider, kan man dock icke undgå att
taga hänsyn till .den långt större fara, som, i händelse landet invecklas
i ett krig, uppstår till följd däraf, att landets enda sedelutgifvande bank
år statsegendom. Dess kredit sammanhänger nämligen på det allra närmaste
med landets egen, och den torde därför vid krigstillfälle ej längre
kunna fullgöra sina åligganden som centralbank. Men med det djupgående
inflytande riksbanken numera utöfvar på landets hela affärslif,
skulle eu sådan katastrof komma att i hög grad skärpa de svårigheter
som åtfölja ett krig.

Om arten af den reform, hvarigenom en tidsenlig och betryggande
liksbanksorganisation kunde skapas, äro, såsom nämndt, meningarna
delade. I alla händelser bör emellertid en reform kunna ske på sådant
sätt, att staten, såsom fallet är i de flesta länder, bibehåller såväl inflytande
öfver riksbanken som ock vidtgående ekonomiska fördelar af
densamma.

4 Motioner i Första hammaren, Nr 43.

Vi tillåta oss af anförda skäl hemställa,

att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Eungl. Maj:t låta
med största möjliga skyndsamhet utreda, huruvida
förändringar i fråga om riksbankens organisation och
förvaltning äro af behofvet påkallade, samt för Riksdagen
framlägga de förslag, hvartill denna utredning
kan gifva anledning.

Stockholm den 26 januari 1912.

K. Wall enberg.

Ax. Hedenlund.