Motioner i Föräta Kammaren, N:o 16

Motion 1905:16 Första kammaren

4

Motioner i Föräta Kammaren, N:o 16.

I två åt de större lånen till båtar med motorer ingår ock viss del
till fiskredskap, likaså i ett lån å 2,000 kronor till inotor; i denna senare
summa sannolikt 800 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört och då lånens förmedling samt
den föreskrifna säkerheten är af den beskaffenhet att staten ej torde
ikläda sig någon risk men existensvillkoren för eu stor del af vårt
lands Jdogaste och fattigaste befolkning afsevärdt främjas, tillåter jag mig
föreslå,

att Riksdagen för höjande af fonden för fiskerinäringens
befrämjande beviljar ett anslag af 500,000
kronor och däxaf 250,000 kronor år 1906, med rätt
för Kungl. Maj:t att för år 1905 däraf förskottsvis utanordna
100,000 kronor.

Stockholm den 28 januari 1905.

Nils Troll*.

N:o 16.

Åt friherre Trolle, om anslag till det mellanfolkliga arbetsamtet
i Basel.

Dit mellanfolkliga arbetsamtet är ett vetenskapligt institut, som har
att genomföra de uppgifter, som anvisats det genom stadgarna för den
mellanfolkliga föreningen för lagstadgadt arbetarskydd eller på grund däraf
genom föreningens kommitté. Det mellanfolkliga arbetsamtet bevarar karaktären
af den strängaste politiska neutralitet.

Upplysningen om arbetarskyddsfrågor meddelar arbetsamtet utan ersättning
åt regeringar och åt medlemmar i föreningen eller dess sektioner.
Meddelandet af upplysningar till icke-medlemmar och deras ersättande

Motioner i Första Kammaren, N:ö 16.

E>

pröfvas af föreningens byrå. Vid meddelandet af sådana upplysningar äro
arbetsamtets funktionärer förpliktade till obrottslig tystlåtenhet.

Betänkanden för föreningens generalförsamlingar har amtet att författa
endast på uppdrag af föreningens byrå och efter önskan af en sektion
endast om flertalet af de på cirkulär väg utfrågade sektionspresidierna samtycker
till framläggandet af ett sådant betänkande eller inom bestämd
frist icke gör någon invändning däremot.

Det mellanfolkliga arbetsamtets direktör förelägger årligen kommittén
en berättelse öfver sin verksamhet under det förflutna året och för hvarje
generalförsamling ett arbetsprogram för den kommande perioden.

I arbetsamtet är äfven föreningens byrå, som har bland annat den besvärliga
uppgiften att skapa och upprätthålla förbindelse med en mängd
föreningens korrespondenter i världen. De utgöras förnämligast af universitetslärare
i socialpolitiska vetenskaper och af andra för socialpolitiska
insikter kända personer.

Arbetsamtets betydelsefullaste åliggande hittills är utgifvandet af
arbetsamtets bulletin.

Bulletinen innehåller i mån af utrymme texter till eller utdrag ur de
nya arbetarskyddet och arbetarförsäkringen beträffande lagarna eller förordningarna.
Den fastslår de därigenom i förhållande till det förutvarande
rättstillståndet vidtagna förändringarna i ordnandet af arbetsförhållandena.
Den följer tillkomsten af arbetarskydd slagstiftningen såväl genom meddelanden
om de parlamentariska arbetena på arbetarskyddets område som
genom en öfversikt öfver från nationella och mellanfolkliga kongresser
utgående beslut, hvilka röra arbetarskyddet. Den söker äfven befordra
källstudiet af arbetarskyddet genom en fullständig bibliografi öfver arbetarskydd
och arbetarstatistik.

Bulletinen utkommer med ett häfte i månaden och utgifves för närvarande
såväl på tyska som franska. Meningen är också, att den skall
offentliggöras på engelska, men penningmedel saknas därtill. Äfven äro
befintliga medel till utgifvandet af de tyska och franska upplagorna och
bestridandet af arbetsamtets utgifter i öfrigt otillräckliga.

Det mellanfolkliga arbetsamtet kostar årligen omkring 46,000 francs,
hvartill komma utgifterna för bulletinen. Bristen för år 1904 uppgår till
omkring 28,000 francs och i år beräknas den öfverstiga 32,000 francs.
Huru det skall förfaras för att täcka bristen, var en af de mest brännande
frågorna på den mellanfolkliga föreningens för lagstadgadt arbetarskydd
senaste delegeradeförsamling i Basel den 25 — 28 september 1904.

Att afsevärdt kunna minska utgifterna genom inskränkning i arbetsarntets
verksamhet låter sig knappast göra. Arbetsamtet måste dock för

6

Motioner i Första Kammaren, N:o 16.

närvarande afstå från vidare fullföljande af planerade arbeten, bland Indika
äfven är en högst önskvärd bibliografi öfver lagar, förordningar och litteratur
i öfrigt rörande arbetarskyddet.

Hvilken väldig arbetsbörda, som åligger arbetsamtet, visades bäst på
nämnda delegeradeföinsamling i ett anförande af arbetsamtets direktör,
professor Bauer. 1903 omfattade korrespondensen 4,000 nummer. I bulletinen
redogjordes för 570 lagar, förordningar m. in. från 93 stater. 242
periodiska publikationer genomgingos äfven för att lära känna olika klassers
och yrkens önskningar i fråga om lagstiftningen. Denna arbetsbörda är
äfven af sådan beskaffenhet, att den med nödvändighet måste blifva större
för hvarje år. Rikare inkomster kräfvas alltså, om verksamheten skall
kunna fortgå på det i det hela så glänsande sätt, hvarpå den hittills utöfvats.
Om arbetsamtets förträffliga och förtjänstfulla verksamhet uttalade
sig bland andra i Basel i september 1904 i berömmande ordalag tyska
riksregeringens förste ställföreträdare på delegeradeförsamlingen direktorn
i Tysklands inrikesministerium Caspar, åt hvilken vården om arbetarskyddet
i tyska riket närmast är anförtrodd.

Den mellanfolkliga föreningen för lagstadgadt arbetarskydd har för
närvarande sektioner i Tyskland, Österrike, Belgien, Frankrike, Ungarn,
Italien, Nederland och Schweiz. Sektioner äro under bildande i England
och Rumänien. Äfven Norden torde icke i längden kunna blifva stående
utanför denna förenings sträfvanden. Hoppet att snart få se en nordisk
sektion af föreningen komma till stånd besjälade de talare, som icke för
länge sedan hälsade äfven medlemmar af svenska Riksdagen vid ett tillfälle
i Paris.

Till ökandet af arbetsamtets inkomster böra ju äfven olika staters
regeringar bidraga. För närvarande är Schweiz största bidragsgifvare med
10,000 francs om året. Kantonen Basel(-Stadt) lämnar fri lokal, hvari äfven
föreningens bibliotek är inrymdt, som torde vara världens bästa arbetarskyddsbibliotek,
Andra bidragsgifvande stater äro för närvarande Tyska
riket, Österrike, Förenta Staterna, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederland
och Belgien. Sverige hör till de stater, som ännu icke lämna bidrag.
Det bör nu enligt min mening stödja en institution, hvaraf det kan hafva
praktiska fördelar. Här kan ju erinras endast om de nästan oöfvervinneliga
svårigheter, hvilka före bulletinens tillkomst ställde sig i vägen för
studiet af någon arbetarskyddsfråga i olika stater.

Omöjligt är ju icke att några af de ekonomiska svårigheter, hvari den
mellanfolkliga arbetarskyddsinstitutionen för närvarande befinner sig, kunna
mildras genom enskildas ingripande. I längden kan dock icke denna institution
vara beroende af sådant tillfälligt bidrag.

1

Motioner i Första Kammaren, N:o 17.

Med stöd af det anförda, får jag hemställa,

att Riksdagen måtte till det mellanfolkliga arbetsamtet
i Basel för år 1906 lämna ett bidrag af 750
kronor.

Stockholm den 28 januari 1905.

Nils Trolle.

N:o 17.

Af herrar Rydberg och Hedenstierna, angående allmänna läroverkets
i Vadstena ombildning till realskola.

Då frågan om omorganisation af de allmänna läroverken vid 1904
års riksdag behandlades, fattades det beslut, att allmänna läroverket i
Vadstena skulle omorganiseras till samskola. Jag vågar dock vördsamt
göra framställning om, att detta beslut måtte ändras därhän, att nämnda
läroverk måtte få ombildas till sexklassig realskola, och får jag som skäl
härför, förutom hvad i en i samma fråga under förra året i Andra Kammaren
väckt motion n:o 221 anföres, framhålla följande:

Sedan mycket lång tid tillbaka har Vadstena stad haft förmånen att
äga ett för gossar afsedt läroverk, och det är ju då förklarligt, att samhället
icke gärna vill mista en sekelgammal förmån, hvilken långt ifrån
ersättes af en Barnskola, en skolform som ju måtte betraktas såsom mindre
tillfredsställande och endast af ekonomiska hänsyn ansetts böra i undantagsfall
förekomma och som därtill ålägger de samhällen, hvarest den blir
införd, ej obetydligt förökade kostnader. Utan att nu närmare utveckla
den obillighet, som synes ligga däri, att de mindre och svagare samhällena
skola nödgas lämna jämförelsevis ansenliga bidrag för erhållandet af en
förmån, hvilken de större och bärkraftigare bekomma utan ytterligare
ökade kostnader, påpekas blott, att hvad särskildt Vadstena stad vidkommer,
detta bidrag kommer att blifva rätt betungande. Redan förut äro
stadens kommunala utskylder ganska betydande och äro bland de högsta