Motioner i Avdra Kammaren, N:o 225 (Motion 1867:225 Andra kammaren)

Motioner i Avdra Kammaren, N:o 225.

1 :o det Kongl. Maj:t, efter inhämtande af Jernvägsstyrelsens utlåtande,
täcktes i nåder bifalla, att eu tredje klassvagn eller
flera fingo åtfölja snälltåget mot en förhöjd afgift till fyratio
öre per person för mil räknadt;

2:o att snälltåget gjorde ett kort uppehåll vid hvarje station, endast
så, att passagerare kunde hinna gå utaf samt på tåget
— då äfven tillfälle gafs för posternas behöriga aflemnande
och mottagning;

3:o att nedsättning för vissa trafikerade varor måtte ega rum på
godstågen, t. ex. spaninål, kreatur, alla sorters trävaror, tackjern
med flera tyngre varor, hvilken nedsättning jag ej vågar
bestämma; men förmodar att Jern vägs-styr elseus utlåtande infordras
;

4:o Om ej skäl vore, att åtskilja persontrafiken från godstrafiken?

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.

Stockholm den 28 Januari 1867.

A. Me din.

N:o 225.

Af Herr A. ledfri: Om den restriktion i räntans frigifvande för korta

papper, att dylik ränta icke må beräknas högre än till sju för
hundra om året.

De financiela reformer, som under sednare åren blifvit vidtagna, hafva i
flera fall varit allt annat än välgörande, åtminstone för landets modernäring, jordbruket,
och dess idkare.

Ingen af dessa reformer har dock visat en så hastig och förstörande verkan,
som den vid 1862 års riksdag beslutade och af Kongl. Maj:t fastställda lag
om räntans frigifvande.

Följderna af denna lag förutsågs och många röster höjde sig inom Representationen,
synnerligast bland Bonde-Ståndets ledamöter, men härtill lyssnade man

Motioner i Andra Kammaren, N:o 225.

ej; denna lag har, ehuru ej äldre, lemnat bedröfliga och faktiska förhållanden.
De jordbrukets egare, som hade inteckning på sina fastigheter, blefvo uppsagde
att inbetala desamma, emedan fordringsegaren ville placera medlen i enskilda
banker eller andra penningeförvaltande verk, som gåfvo honom eu större vinst.
Hvad har blifvit följden? Jo, exekutiv-auktioner på dessa fastigheter höra till ordmngen
för dagen, och är ej ovanligt att dessa säljas för halfva värdet. Hvad är
nu att göra? Ville man föreslå att gå tillbaka till vår gamla 1734 års lag i detta
ämne, blef svaret — ingalunda; framåt måste man gå, det må skada eller gagna
— månne detta är vältänkt; Nej! v

Våra finanskomitéer hafva egnat stor uppmärksamhet åt vår handel, fast,
efter mitt förmenande, till föga fromma för landets n.odernäring, jordbruket; men
att förbättra penningeställningen hafva de ej funnit några utvägar. Har man frågat
någon financier, huruvida man har bättre tider att vänta, eller hur saken
skall hjelpas, då har svaret blifvit: man får afvakta tiden; och att denna
generation måste gå under är klart, men sedermera blir det bättre. Ja ett ganska
hårdt svar.

För att i någon mån behjerta denna vigtiga fråga, vågar jag föreslå,

det Riksdagen ville aflåta underdånig skrifvelse till Kong!.
Maj:t, det lagen om räntans frigifvande för korta papper måtte
sålunda ändras, att ej öfver sju procent får tagas i ränta
och provision för dylika papper, per år räknadt.

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.

Stockholm den 28 Januari 1867.

A. Medin.