Motioner i Avdra Kammaren, N-.o 185

Motion 1895:125 Andra kammaren

2

Motioner i Avdra Kammaren, N-.o 185.

Ett ytterligare skäl till den af mig föreslagna förändringen finner
jag deri, att äfven vid nya väglagens tillämpning kommer domänstyrelsen
att vara förhindrad att lemna bifall till tagande af väglagningsämnen på
statens utarrenderade domäner, då sådant skulle enligt 33 § väglagen komma
i fråga, hvarigenom endast onödiga rättegångar skulle uppkomma.

På grund af det anförda får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om sådan ändring af 65 § af kongl. förordning
angående hushållning med de allmänna skogarna
i riket af den 26 januari 1894, att domänstyrelsen
må erhålla rättighet att upplåta äfven statens utarrenderade
domäner för tägt af svart granit, jemte andra
stenarter och grus, dock att det sker utan skada för
domänarrendatorerna.

Stockholm den 26 januari 1895.

P. Truedsson.

N:o 125.

Af herr J. Olsson, från Stockholm, om ändrad lydelse af 00 §
i regeringsformen.

Regeringsformens 60 § stadgar bland annat, att »allmänna afgifter
af hvad namn och beskaffenhet som helst ej må, utan Riksdagens samtycke,
kunna förhöjas, tullen å inkommande och utgående spanmål allena
undantagen.»

Denna sistnämnda bestämmelse utgör sålunda ett undantag från den
i 57 § regeringsformen faststälda vigtiga grundsats, att Riksdagen allena
eger utöfva svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 125.

3

Ifrågavarande undantag innebär emellertid enligt min uppfattning
under nuvarande förhållanden en icke blott onödig utan rent af olämplig
och farlig möjlighet för Kong! Maj:t att ingripa i Riksdagens bevillningsoch
beskattningsrätt. Så länge stadgandet qvarstod i grundlagen under
det tysta förbehåll att det icke skulle begagnas, har visserligen ingen
anledning funnits att påyrka dess borttagande. Men sedan Kong! Maj:t,
genom sitt bekanta beslut den 5 iDnevarande januari om spån målstullarnas
höjning, ådagalagt, hvilka betänkliga konseqvenser nämnda undantagsbestämmelse
lian medföra, torde tiden vara inne för Riksdagen att häfda
den beskattningsmagt, som är en af dess vigtigaste företrädesrättigheter.

Ingen lärer kunna förneka att nämnda stadgande numera är åtminstone
obehöflig! Det kunde möjligen hafva skäl för sig på den tid, då
Riksdagarne endast sammanträdde hvart femte eller hvart tredje år, och
då t. ex. ett missväxtår kunde påkalla en skyndsammare reglering af
spanmålstillgången. Men sedan riksdagarne numera årligen återkomma
och det icke heller i nödfall möter några större svårigheter eller kostnader
att sammankalla urtima Riksdag, synas inga grundade skäl längre
förefinnas för ett bibehållande af Kong! Maj:ts rätt att Riksdagen ohörd
pålägga en så känbar beskattning som den på brödfödan, helst då denna
rätt synes lemna regeringen möjlighet att förändra den af Riksdagen efter
moget bepröfvande bestämda proportion mellan tullen på omalen och malen
spanmål.

Jag tillåter mig för den skull vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville, såsom hvilande i grundlagsenlig
ordning, antaga den förändring i 60 § Regeringsformen
att orden: »tullen å inkommande och utgående
spanmål allena undantagen», i andra punkten utgå.

Stockholm den 27 januari 1895.

John Olsson.