Motioner i Artära Kammaren, N:o 185. 9

Motion 1893:185 Andra kammaren

Motioner i Artära Kammaren, N:o 185. 9

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådan anordning, att beväringsynglingar,
som icke hafva nöjaktiga kunskaper i rätt- och
välskrifning samt räkning, måtte beredas tillfälle att minst
2 timmar dagligen under deri på exercisplatsen bestämda
öfningstidén erhålla kostnadsfri undervisning i nämnda
ämnen.

Stockholm den 28 januari 1893.

Q. W. Svensson
från Jönköpings län.

ft:o 185.

"< - - i 5 i;.— i t} t ''i i ’> ■ i * . 1 i•i J:. r.! • • ,l . 1 . ■ ■..

Af herr C. W. Collander, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utarbetande och framläggande af förslag till
ändringar i gällande patentlag i syfte att obehöriga patentbeteckningar
måtte förhindras m. m.

Svenska Uppfinnareföreningen, som utöfvar en för industriens utveckling
synnerligen betydelsefull och gagnande verksamhet, har uti en skrifvelse
till undertecknad framhållit behofvet af ätt uti gällande kongl. förordning
angående patent få införda lämpliga stadganden i syfte så valrätt förhindra
obehöriga patentbetéckningar som ock, för lättare kontroll härå, att, när behöriga
patentbeteckningar å varor anbringas, detta må ske på ett sätt, som
tydligt angifver det patent, som dermed afses.

Berörda skrifvelse är af följande hufvndsakliga lydelse:

»Den skarpa konkurrens, som kännetecknar vår tids industriella verksamhet,
har Småningom framkallat en så ringa hänsyn i valet af medel, att
Bih. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sami, 2 Afd. 2 Rand. 28 Höft. 2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 185.

det omsider befunnits nödvändigt att stäfja åtskilliga af dess Övergrepp, så
väl för den offentliga hederns upprätthållande som för att gifva behörig
näpst åt oärligheten och rättvist erkännande åt det gedigna och ärliga
arbetet.

Intet civiliseradt land har kunnat förhålla sig fullständigt likgiltigt i
denna fråga, hvilken bland annat framkallat stränga förbud mot att å varor
begagna sådana märken -— ursprungsbeteckningar, varumärken, stämplar
m. m. —, hvilka äro egnade att gifva allmänheten origtiga föreställningar
om varans ursprung och beskaffenhet. Äfven i vårt land hafva liknande
åtgärder befunnits nödvändiga och blifvit vidtagna, bland annat genom »lag
om skydd för varumärken» af den 5 juli 1884, »förordning om svenskajernoch
ståleffekters stämpling» af den 28 november 1884 samt »förordning angående
förbud mot införsel till riket af varor med origtig ursprungsbeteckning»
af den 9 november 1888.

Detta oaktadt står Sverige fortfarande efter flertalet andra kulturländer
med hänsyn till omfattningen af sina åtgärder i ofvannämnda syfte.

Svenska Uppfinnareföreningen har särskildt fäst sin uppmärksamhet
på ett förhållande, som säkerligen är välbekant för eder, herr riksdagsman,
så väl som för hvarje annan erfaren industriidkare, nemligen att i marknaden
förekommer en mängd varor, hvilka äro försedda med beteckningar,
som falskeligen antyda, att de här åtnjuta patentskydd. Att syftet med
dylika beteckningars användning är att ingifva andra fabrikanter samt allmänheten
en origtig uppfattning om tillverkarens rättigheter och varans beskaffenhet,
torde vara lika tydligt, som att ett dylikt handlingssätt bör
betraktas såsom afsigtlig oredlighet och följaktligen straffvärdt. Också
torde Sverige numera tillhöra de få civiliserade stater, eller kanske till och
med vara den enda af dem, der ett dylikt tillvägagående icke är belagdt
med straff. I andra industriländer är förhållandet ett helt annat, såsom torde
framgå af följande nu gällande bestämmelser i utländska patentlagar.

Engelska patentlagen:

Section 105 (1). Any person who represents that any artide sold
by him is a patented artide, when no patent has been granted for the
same, shall be liable for every offence on summary conviction to a fine not
exceeding five pounds.

(2). A person shall be deemed for the purposes of this enaetment, to
represent that an artide is patented, if he sells the artide with the word
»patent», »patented» or any word or words expressing or implying that a

Motioner i Andra Kammaren, N:o 185.

11

patent has been obtained for the artide stamped, engraved, or impressed on,
or otherwise applied to, the artide.

.., fl..'';, . ■■ * • 11 :», 2 ;[ • :! •" ,i’ t''/. ■ / ) '' i , < ... : ■

Amerikanska patentlagen:

Section 4901. Every person who, in any manner, marks upon anything
made, used, or sold by him, for whidi he has not obtained a patent, the
name or any imitation of the name of any person who has obtained a patent
therefore, without the consent of such patentee, or his assigns or legal
representatives; or

who, in any manner, marks upon or affixes to any sudi patented artide
the word »patent», or »patentee», or the words »Letters patent», or any
word of like import, with intent to imitate or counterfeit the mark or device
of the patentee, without having the license or consent of such patentee or
his assigns or legal representatives; or

who, in any manner, marks upon or affixes to any unpatented artide
the word »patent» or any word importing that the same is patented for the
purpose of deceiving the public, shall be liable, for every such offence, to a
penalty of not less than one hundred dollars, with costs; one half of said
penalty to the person who shall sue for the same, and the other to the use
of the United States, to be recovered by suit in any district court of the
United States within whose jurisdiction such offence may have been committed.

Franska patentlagen:

Art, 33. Quiconque, dans des enseignes, annonces, prospectus, affiches,
marques ou estampilles, prendra la qualité de breveté sans posséder un brevet
délivré conformément aux lois, ou apres 1’éxpiration d''un brevet antérieur;
ou qui, étant breveté, mentionnera sa qualité de breveté ou son brevet sans
y ajouter ees mots, »sans garanti du gouvernement», sera puni d’une amende
de cinquante francs å mille francs.

En cas de récidive, 1’amende pourra étre portée au double.

Tyska patentlagen:

§ 40. Mit Geldstrafe bis zu eintausend Mark wird bestraft:

1) wer Gegenstände oder deren Yerpackung mit einer Bezeichnung

12

Motioner i Andra Kammaren, N:o 185.

versiebt, welche geeignet ist, den Irrtum zu erregen, dass die Gegenstände
durch ein Patent nach Massgabe dieses Gesetzes geschiitzt seien.

2) wer in öffentlicben Anzeigen, auf Aushängeschildern, auf Empfehlungskarten
oder in ähnlichen Kundgebungen eine Bezeichnung anwendet, welche
geeignet ist, den Irrtum zu erregen, dass die darin erwähnten Gegenstände
durcli ein Patent nach Massgabe dieses Gesetzes geschtitz seien.

Att man i alla dessa verldens förnämsta industriländer funnit dylika
bestämmelser vara af behofvet påkallade och infört desamma torde i och för
sig vara ett fullgod t intyg om deras befogenhet. Uppfinnareföreningen torde
derför här kunna inskränka sig till att genom exempel visa, huruledes frånvaron
af dylika bestämmelser kan bereda industriidkarne obehag. Man tanke
sig, att en kemisk-teknisk fabrikant finner, att i handeln förekommer ett
cement, en tvålsort, en maskinsmörja eller dylikt, å hvilken är anbragt beteckningen
»K. A. Svensson. Patent». Han vänder sig till patentbyrån
med förfrågan om hvad som är patenteradt, och får sannolikt till svar, att
derom kan ingen upplysning lemnas; patentbeteckningen bevisar icke, att
varan är patenterad, och för öfrigt kan den afse hvilket som helst af de i
Sverige beviljade patenten inom motsvarande fabrikation. Något patent har
icke meddelats åt K. A. Svensson, men Svensson kan hafva köpt patenträtten utan
att derom göra anmälan i patentbyrån, som derför ej kan lemna upplysning
om, hvilket patent som det i detta fall är fråga om. För fabrikanten återstår
då endast att låta analysera varan och jemföra analysresultatet med
patentbeskrifningarna till alla gällande svenska patent, hvarvid han kanske
till slut finner, att någon patenträtt å varan alls icke förefinnes. All denna
förlust af tid och kostnad har han måst underkasta sig på grund af en konkurrents
svekliga — men ostraffbara — uppgift, att varan blifvit patenterad.

Det vore lätt att genom ytterligare exempel ådagalägga, huruledes
trassel, obehag och kostnader kunna beredas industriidkare genom att dylika
falska uppgifter få användas, men det anförda torde vara nog för att visa
behofvet af att äfven vår lagstiftning, i likhet med utlandets, måtte förbjuda
obehörig användning af patentbeteckningen.

Klart är emellertid, att samma svårigheter kunna, på sätt i ofvannämnda
exempel antyddes, beredas industriidkarne äfven genom berättigade
men ofullständiga patentbeteckningar. Äfven detta bör naturligtvis förekommas,
och Uppfinnareföreningen har tänkt sig detta lämpligen kunna ske
genom föreskrift, att patentbeteckning skall vara sådan, att den ger tydlig
anvisning om det patent, som berättigar till patentbetecknings användning.
Denna anvisning kan ske på flera sätt, t. ex. genom angifvande af patentets
datum eller nummer.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 185. 13

Härvid framställer sig sjelfmant tanken på obligatorisk patentbeteckning,
och föreningen har derför äfven tagit detta spörsmål i öfvervägande
samt dervid funnit, dels att svårigheter i flera fall förefinnas att anbringa
patentbeteckning exempelvis å smärre varor (t. ex. synålar) samt å prydnadsföremål
(t. ex. finare porslins- och glasvaror), dels ock att föreskrift om
obligatorisk patentbeteckning måste medföra påföljd för underlåtenhet att använda
dylik beteckning. I betraktande af nämnda svårigheter samt då dylik
underlåtenhet lätteligen kan af annan person framkallas genpm patentmärkets
aflägsnande, t. ex. genom dess bortmejsling från metallgods eller
borthyfling å pjeser af trä o. s. v., hvadan det, som egentligen bör vara
den patentbesittande industriidkarens rättighet, skulle kunna förvandlas till
en hinderlig, kostsam och kanske farlig skyldighet, kan föreningen icke förorda
obligatorisk patentbeteckning.

Denna synes ock så mycket mindre vara behöflig, som det med skäl
kan väntas, att genom förbud mot obehörig patentbeteckning den behöriga
patentbeteckningen sjcall så stiga i värde, att ingen patentegande industriidkare
skall underlåta att, så vidt det är möjligt, förse varan med patentmärke,
allra helst dettas anbringande betydligt underlättar åtal för intrång i
patenträtt, enär personer, som efterapa en med patentbeteckning försedd vara,
svårligen kunna förneka, att de om patentet egt den vetskap, som patentförordningens
§ 22 förutsätter för patentbrottets straffbarhet.»

De brister uti gällande patentförordning, som Svenska Uppfinnareföreningen
sålunda påvisat, äro onekligen för lagstiftaren mycket beaktansvärda,
och finner man äfven, att tillförordnade chefen för kongl. patentbyrån,
uti sin till civildepartementet den 26 april 1889 afgifna underdåniga berättelse
angående kongl. patentbyråns verksamhet åren 1885—1888, uttalat sig i
liknande syfte, då han (på sidan 39 i den tryckta berättelsen) sålunda
yttrar sig:

»Mot nu gällande patentförordning kan vidare med fullt skäl anmärkas,
att det skydd, som patenträtten medför, är allt för ofullständigt. I en år
1887 till herr statsrådet och chefen för kongl. civildepartementet ingifven
promemoria har jag påvisat, huru som patentskyddet enligt § 22 i patentförordningen
är betydligt mindre omfattande än hvad i andra länders patentlagar
är stadgadt samt äfven inskränktare än det skydd, som stadgades i
1856 års patentförordning, äfvensom att denna inskränkning icke kan anses
påkallad af något verkligt behof från allmänhetens sida.»

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 185.

Vidare torde rörande ifrågavarande angelägenhet få framhållas, att i lag
om skydd för varumärke af den 5 juli 1884 finnas i § 12 ansvarsstadganden
mot liknande obehörigt förfarande, hvars straffbarhet sålunda redan blifvit i
lag erkänd.

Vid formulering af nu ifrågasatta nya bestämmelser om straffpåföljd
för användandet af obehöriga patentbeteckningar bör naturligtvis noga tillses,
att ej patentinnehafvare orättvist drabbas deraf vid det tillfälle, när hans
patenttid utlupit, men hans med patentbeteckning då försedda tillverkningar
ännu ej hunnit försäljas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kong! Maj:t
täcktes låta utarbeta och derefter till Riksdagens granskning
och godkännande framlägga förslag till ändring af
nu gällande patentförordning i syfte:

a) att obehöriga patentbeteckningar så vidt möjligt förhindras
;

b) att i de fall, då patentbeteckning anbringas å tillverkningar,
denna beteckning må varda sådan, att den
tydligt angifver det patent, som dermed afses.

Stockholm den 28 januari 1893.

C. W. Collander.