Motioner i Andva Kammaren, N:o 141 (Motion 1870:141 Andra kammaren)

Motioner i Andva Kammaren, N:o 141.

JS:o 141.

Af Herr Friherre G. Tamm: Om norra stambanans sträckning från
Vg sala öfver Söderfors till Margretehill på Gefle—Dalajernväg
samt om anslag åt denna bana till det aj Kong!..
Maj:t för norra stambanans fortsättande föreslagna belopp.

Norra stambanan torde otvifvelaktigt snart höra till sin fortsatta
sträckning bestämmas, och det vill synas som den riktning blefve den
bästa, hvilken, i det den på nöjaktigt sätt befordrar Noirlands intiesse,
genomlöper den del af landet, som, oberoende af nuvarande förhållanden,
e^er tillräcklig utvecklingsförmåga att lemna de bästa garantier att
kunna med trafik förse en blifvande jernväg, allt under vilkor att den
stora allmänna rörelsen ej ledes på omvägar och att banan ej genom
dess längd eller ogynnsamma terrängförhållanden kräfver en alltför hög
anläggningskostnad. Af Stats-Utskottcts vid sistförflutna riksdag Betän
bände N:o 66, finner man tydligen ådagalagdt att Norrlands billiga anspråk
uppfylles af en bana, men att denna banas riktning söder om
Gefle—Dala-jernväg måste underordnas de lokala förhållanden, som der
förefinnas; vidare är i samma Betänkande visadt, att en gemensam bana
icke tillfredsställer de berättigade fordringar, som uppställas af orterna
mellan Mälaren och Gefle—Dala-jernväg, utan att der erfordras tvä
banor, eu genom Westmanland och en genom Upland.

Emellertid torde innevarande Riksdag ej böra eller kunna bevilja
medel till två banor norr om Mälaren, och dä oklokt vore att föreslå
en bananläggning, som i intet afseende fyller någondera provinsens behof,
så är att tillse hur man med minsta kostnad må kunna vinna det

jemförelsevis bästa resultat. ^ ~

Lösningen af denna fråga synes bäst ske sålunda, att Noll land töi
enas med det öfriga jernbanesystemet medelst den kortaste bana, som

Motioner i Andra Kammaren, N:o 141.

kali förena fördelen af billig anläggningskostnad med sannolikheten att
enligt gjord statistisk utredning lemna den största möjliga trafik.

Enligt en ofvan åberopade Betänkande bifogad tabell befinnes, att
linien Thureberg—Sevalla—Storvik med en längd af något öfver 18 mil
beräknats kosta cirka 15 millioner Riksdaler; att linien Upsala—Sala—
Storvik med en längd af 14 mil 5,500 fot beräknats kosta R:mt 11,504,991
R:dr, och att linien Upsala—Söderfors—Margretehill med en längd af
9 mil 31,650 fot beräknats kosta R:mt 7,505,000 R:dr.

Genom att välja den sistnämnda af dessa tre linier vinnes, vid jemförelse
med den första linien, i väglängd något öfver 8 mil och i anläggningskostnad
cirka Runt 7,500,000 R:dr, och vid jemförelse med den
andra i väglängd 4 mil 9,850 fot och i anläggningskostnad cirka 4 millioner
Riksdaler.

Afstånden från Stockholm blifva till Gefie och till Falun

mil fot mil fot

för första linien...................... cirka 23%--24% —

för andra linien ............................... 24 125 — 25 7,325

för tredje linien .............................. 17 19,075 — 23 4,675.

Det vill sålunda synas som om en norra stambana, utgående från Upsala
öfver Söderfors till Margretehill på Gefie—Dala-banan, såsom kortast
och billigast, skulle ega företräde, då derigenom, enligt nyss gjorda utredning,
en besparing skulle uppstå af i ena fallet cirka 7’A millioner
och i det andra cirka 4 millioner Riksdaler, hvilka medel af Riksdagen,
om den finner skäligt, kunna anvisas till understöd åt en enskild bana
genom Westmanland.

På anförda skäl får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte såsom norra stambana, hvilken
bör med Statens medel bekostas, antaga en bana
från Upsala öfver Söderfors till Margretehill på Gefie—
Dala-jernväg, för att derifrån kunna, när Statsmakterna
så besluta, såsom statsbana fortsättas norrut i den
riktning och med den spårvidd, som då kan varda
bestämd, samt att Riksdagen måtte till denna bana
bevilja medel i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om anslag till norra stambanans fortsättande.

Stockholm den 28 Januari 1870.

Gust. Tamm.