Motioner i Andru kammaren, Nr 211 (Motion 1938:211 Andra kammaren)

Motioner i Andru kammaren, Nr 211.

Nr 211.

Av fru Nordgren, angående hos utländska diplomater anställdas
försäkring för skada till följd av olycksfall i arbete.

Jämlikt lag den 17 juni 191(5 örn försäkring för olycksfall i arbete skall
envar arbetare, med vissa undantag, vara försäkrad för skada till följd av
olycksfall i arbete. Kostnaden för försäkringen skall, med bidrag av statsmedel
till omkostnaderna, bestridas genom försäkringsavgifter, som erläggas
av arbetsgivaren. Då emellertid främmande länders diplomater icke
kunna åläggas skyldighet att betala dylika avgifter, falla hos dem anställda
arbetare, i regel hembiträden och andra i hushållet arbetande, utanför ifrågavarande
lags tillämpningsområde och kunna icke erhålla där föreskriven
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, med mindre arbetsgivaren
frivilligt försäkrat dem.

Enligt inhämtade uppgifter finnes hos härvarande utländska diplomater
omkring ett 100-tal svenska medborgare anställda. Såsom exempel på följderna
av att dessa äro undantagna från tillämpningen av bestämmelserna
i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete må anföras följande:

Ett hembiträde, som hösten 1936 anställdes hos sekreteraren vid ett främmande
lands legation härstädes, råkade under arbetet skada högra handen.
Blodförgiftning uppstod, och den skadade nödgades efter en månads sjukhusvistelse
underkasta sig ytterligare tre månaders behandling, under vilken
tid hon var helt urståndsatt att arbeta. Då hon icke kunde erhålla ersättning
enligt olycksfallsförsäkringslagen, måste hon anlita fattigvården. Hon
kan nu utföra endast lättare hushållsarbete, även detta med svårighet, och
står dessutom inför utsikten att nödgas genomgå en operation av den
skadade handen, möjligen amputation av långfingret, vilket säkerligen kommer
att medföra men för framtiden. På grund av sin sålunda väsentligt
nedsatta arbetsförmåga måste hon nöja sig med arbete, som ger mindre
ekonomisk ersättning.

Såsom ovan anförts, är antalet hos utländska diplomater anställda svenska
arbetare ringa, men även detta fåtal bör tillförsäkras skydd mot de
ekonomiska följderna av skada genom olycksfall i arbetet. Även örn det
förekommer, att utländsk beskickning genom frivillig försäkring eller på
annat sätt bereder de anställda sådan ersättning, innebär detta icke önskvärd
trygghet för ifrågavarande grupp arbetande, då åtgärden icke vidtages
av alla här avsedda arbetsgivare och är helt beroende på vederbörandes goda
vilja.

Frågan är enligt min mening av den vikt, att det bör utredas, i vad män
här avsett skydd kan tillförsäkras även hos utländska diplomater anställda
arbetare. Möjligen kan saken ordnas därigenom, att staten helt åtager sig
kostnaderna härför i likhet med vad som gäller beträffande utländska med -

Motioner i Andra kammaren, Nr 211.

borgares fattigvård. Då erforderlig trygghet för de anställda på grund av
deras fåtalighet kan uppnås utan nämnvärda kostnader, torde frågan kunna
lösas utan större svårigheter.

Det kan icke vara rimligt, att vissa arbetsanställda helt ställas utan skydd
mot följderna av olycksfall i arbetet och, örn sådan olyckshändelse drabbar
dem, hänvisas till fattigvården eller, vid varaktig arbetsoförmåga till invaliditetspension.

Riksdagen har i fjol i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 261) anhållit, att
Kungl. Majit måtte låta verkställa en allsidig utredning rörande en förbättrad
lagstiftning om försäkring för olycksfall i arbete samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda. Här framlagda
spörsmål torde lämpligen kunna upptagas till utredning i sammanhang med
den redan beslutade utredningen om revision av olycksfallsförsäkringslagen.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa,

att riksdagen måtte besluta skrivelse till Kungl. Majit
med anhållan, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning
beträffande frågan örn de hos utländska diplomater anställdas
försäkring för skada till följd av olycksfall i arbete
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda.

Stockholm den 22 januari 1938.

Olivia Nordgren.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

3S0421