Motioner i Andro kammaren, Nr 350 (Motion 1938:350 Andra kammaren)

Motioner i Andro kammaren, Nr 350.

Nr 350.

Av herr Lundqvist, i anledning av Kungl. Maj:Is proposition,
nr 50, angående anslag lill statens farmacevtiska laboratorium
för budgetåret 1938/39.

I proposition nr 50 föreslås, att statens farmacevtiska laboratorium skall
utbyggas till en stor statsinstitution på två avdelningar, med en chef i professorsställning
samt en ordinarie personal av 16 personer. Laboratoriet
skulle uppdelas i en kemisk och en biologisk avdelning. Laboratoriets tilltänkta
arbetsuppgift skulle väsentligen komma att bliva efterkontroll av
registrerade farmacevtiska specialiteter. För skapandet av denna institution
begäres av riksdagen ett anslag för innevarande budgetår av 156,000 kr.

I proposition nr 51 föreslås, att årlig avgift å registrerad specialitet må
utgå för varje beredningsform av specialiteten och icke som hittills för varje
specialitet samt att ökade avgifter skola utgå för efterkontroll av specialitet.

Huvudvikten i motiveringen för ifrågavarande lagändringar synes icke
baserad på påvisandet av ett behov av ifrågavarande utbyggnad av statens
farmacevtiska laboratorium, som skulle framgått av erfarenheten. Man synes
tvärtom lia sökt efter uppgifter, som ifrågavarande institution skulle kunna
komma att få fylla. Därvid har man tänkt sig, att laboratoriet för framtiden
skulle få sin huvudsakliga uppgift bestämd till ett utförande av efterkontroll
av registrerade specialiteter. Ett noggrant studium av motiveringen synes i
i själva lerket ge vid handen, att huvudvikten i argumenteringen lagts på
behovet av att institutionen herodes nödiga inkomster genom sin kontrollverksamhet,
och då inkomsterna av registreringsärendena icke komma att
förslå för att möjliggöra den tilltänkta utbyggnaden, har nian tillgripit ökade
avgifter för efterkontroll av registrerade specialiteter som behövlig inkomstkälla.
Detta synes vara motiveringen till att ändring samtidigt föreslagits av
§ 15 av specialitetsförordningen.

Vid antagandet av specialitetsförordningen liksom vid de tillfällen, då riksdagens
yttrande inhämtats över föreslagna ändringar i kungörelsen, har förutsättningen
varit, att denna nya lagstiftning icke skulle komma att åsamka
statsverket direkta utgifter. Omkostnaderna för kontrollorganets organisation
.skulle bäras av läkemedelsfabrikanterna. Med nu föreslagna omorganisation
av statens farmacevtiska laboratorium brytes alltså den princip, som
hittills gjorts gällande i detta avseende. Nu begäres ett anslag för budgetåret
1938—39 att utgå av skattemedel nied 156,000 kr. för specialitetskontrollen.
Det framgår icke av propositionen, vilket anslag av skattemedel som blir
erforderligt för närmast följande budgetår. Men dylika äskanden torde med

Motioner i Andra kammaren, Nr 350.

all sannolikhet komma att framställas år efter år. Ty dels lärer det dröja
flera år, efter vad som ur propositionen inhämtats, innan den nuvarande
arbetsbalansen inom medicinalstyrelsens registreringsverksamhet hunnit avverkas
och kalkylerade inkomster av efterkontroll därefter komma att flöda
till det omorganiserade farmacevtiska laboratoriet, dels gives ingen tillförlitlig
garanti för att dessa kalkylerade avgifter verkligen komma att inflyta.
Man kan därför med all sannolikhet motse, att en dryg utgiftspost årligen
för framtiden kommer att belasta statsbudgeten, örn dessa förslag antagas,
gentemot vad tidigare räknats med, nämligen att staten icke skulle behöva
släppa till medel för kontrollen av läkemedelsspecialiteterna.

Helt visst skulle tillkomsten av detta stora laboratorium snart föda nya
anslagsbehov. De inredda lokalerna behöva underhållas och utvidgas, nya
apparater anskaffas, m. m. Här öppnar sig ett perspektiv av ständigt växande
anspråk på statskassan.

Kommer den planerade nya institutionen att kunna fylla sin tilltänkta
uppgift? Därom råder uppenbarligen på initierat håll allvarliga tvivel. En
väsentlig uppgift för densamma skulle, enligt vad det vill synas, vara tänkt
bliva biologisk och klinisk prövning av specialiteter. En dylik lärer väl emellertid
knappast kunna verkställas utan tillgång till möjlighet av prövning å
sjuka människor eller sjuka djur. Det nya laboratoriet synes icke komma
att förfoga över en dylik möjlighet. Därför skulle fordras tillgång till sjukhusavdelning
eller poliklinik, resp. veterinärklinik och poliklinik.

Man kan därför förutse, att även begäran örn anslag till utbyggande av
laboratoriet med kliniska resp. polikliniska avdelningar snart komme att
framställas.

Av Apotekarsocietetens infordrade yttrande över det föreliggande förslaget
till omorganisation av statens farmacevtiska laboratorium framgår, att den
tilltänkta kemiska efterkontroll av läkemedel, som det omorganiserade laboratoriets
kemiska avdelning skulle få som sin egentliga uppgift, redan nu
utföres av apotekens kontrollaboratorium. Även om omorganisationen
komme till stånd, skulle apotekarna på grund av dem åvilande ansvar för
de läkemedel, som försäljas å apoteken, se sig nödsakade bibehålla denna
kontrollverksamhet, och därför skulle i själva verket samma arbete komma
att utföras å två håll, vid statens farmacevtiska laboratorium samt vid apotekens
kontrollaboratorium. Det arbete med kemisk kontroll av specialiteter,
som legat till grund för specialitetsnämndens hittillsvarande registreringsverksamhet,
har till stor del utförts å apotekens kontrollaboratorium, som
därigenom måst inskränka på sin ordinarie verksamhet. Detta frivilliga
hjälparbete från den förutvarande privata kontrollinstitutionen torde i väsentlig
grad lia bidragit till att medicinalstyrelsen hittills över huvud förmått
ombesörja sin registreringsverksamhet i den utsträckning, detta nu skett.

Man kan givetvis förutsätta, att denna frivilliga hjälp framdeles liksom
hittills kommer att stå till medicinalstyrelsens förfogande och förvisso i

Motioner i Andra kammaren, Nr 350.

ännu högre grud, om så erfordras. Därmed bortfaller nödvändigheten av
att staten direkt binder sig för utgifter för den kemiska läkemedclskontrollen.
Behovet av fortsatt intimt samarbete för detta ändamål mellan medicinalstyrelsens
organ och apotekens kontrollaboratorium understrykes även
av Sveriges kemiska industrikontor i dess remissyttranden. Effektiv kontroll,
vad beträffar den biologiska och kliniska prövningen, lärer ej kunna
ernås genom den utbyggnad av statens farmacevtiska laboratorium, som
föreslås i Kungl. Maj:ts proposition nr 50. Enklast vore givetvis, att behövlig
dylik kontroll för specialitetsnämndens behov utfördes av några redan
existerande institutioner, t. ex. universitetsklinikerna.

Det talas f. ö. mycket litet i de utredningar, som ligga till grund för denna
tilltänkta utbyggnad av specialitetskontrollen, om att något behov av biologisk
och klinisk prövning i större utsträckning av specialiteter skulle vara
av erfarenheten styrkt. I själva verket torde detta behov också vara skäligen
begränsat. Innan de stora läkemedelsfabrikerna framsläppa någon specialitet
på läkemedelsmarknaden, måste denna helt naturligt ha blivit ingående
kontrollerad vid fabrikernas egna stora laboratorier och prövad vid de
sjukhus, som stå till deras förfogande för prövningar. I själva verket lärer
en oerhörd konkurrens existera mellan läkemedelsfabrikerna om att få fram
den bästa varan. Läkarnas omdöme avgör, vilka specialiteter, som visa sig
vara de ändamålsenligaste och bästa. Underhaltiga specialiteter torde döma
sig själva. Här om någonsin gäller det, att den bästa varan hävdar sig. Ett
ingripande nied vidsträckt statskontroll skulle snart förrycka det resultat,
som erfarenheten lärt framkommer ur denna tingens ordning. Att något
egentligt behov av dylik statskontroll föreligger, synes i varje fall icke vara
styrkt.

Kommerskollegium liksom Stockholms och Skånes handelskamrar påpekar,
att de ytterligare åtgärder för efterkontroll, som föreslås i föreliggande
propositioner, skulle åsamka läkemedelsproducenterna betydande merkostnader,
vilka skulle tagas igen på förbrukarna, d. v. s. de sjuka, som behöva
medikamenterna. Denna synpunkt måste här ytterligare understrykas. De
föreslagna nya åtgärderna skulle alltså leda till ökade läkemedclspriscr och
därmed gå helt emot den motivering, varmed denna lagstiftning örn registrering
av farmacevtiska specialiteter från början motiverades: »ett beaktansvärt
ted i förbilligande av läkemedlen», helte det på sin tid.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och under hänvisning jämväl till
motivering och yrkanden i Apotekarsocietetens, Industrikontorets samt
Stockholms och Skånes handelskamrars remissyttranden får jag hemställa,

att riksdagen ville avslå Kungl. Majlis proposition nr 50.

Stockholm den 8 februari 1938.

II. Lundqvist.

•v

• ■