Motioner i Andra vKammaren, N:o 19

Motion 1895:19 Andra kammaren

6

Motioner i Andra vKammaren, N:o 19.

N:o 19.

Af herr C. F. Wallbom, angående ändrad lydelse af 6 §
4 mom. i stadgan om fjerdingsman den 1 juni 1850.

I fråga om fjerdingsmäns åliggande är i 6 § 4 mom. af stadgan
angående fjerdingsmän af den 1 juni 1850, sådant detta lagrum lyder i
kongl. kungörelsen den 19 maj 1876, bestämdt, att fjerdingsman eger, när
han derom anlitas, »biträda kronans uppbördsman vid indrifning af oliqviderade
kronouppbördsmedel eller kommunalutskylder, mot rättighet att för
sådana indrifna medel åtnjuta hälften af uppbördsmannens andel i stadgade
stämmoböter eller af den honom medgifna uppbördsprovision».

Om man jemför detta stadgande med föreskriften i kongl. kungörelsen
den 20 maj 1887 angående stämmoböters utbytande mot viss indrifningsafgift,
deri det heter, att indrifningsafgiften tillkommer den person,
som verkställer indrifningen af kronorestantier, finner man, att enligt gällande
lag olika ersättning tillkommer indrifvare af kronorestantier och
indrifvare af kommunalutskylder. Den förre eger nemligen tillgodogöra sig
hela indrifningsafgiften, under det den senare endast eger åtnjuta hälften
af uppbördsprovisionen.

Denna egentlighet torde egentligen bero på ett förbiseende af lagstiftaren,
hvilket så mycket snarare får antagas, som förstnämnda bestämmelse
i stadgan angående fjerdingsman beträffande stämmoböter faktiskt
upphäfts af kongl. kungörelsen den 19 maj 1876, ehuru båda lagrummen
fortfarande stå vid sidan om hvarandra.

Någon skilnad i sättet för uttagande af kronorestantier och kommunalutskylder
förefinnes icke heller, hvadan anledning saknas att stadga

Motioner i Andra Kammaren, N;o 19. 7

mindre ersättning för uttagande af kommunalutskylder. Lagskipningen
synes äfven kafva velat utjemna skilnaden i dessa fall, i det Kongl.
Maj.t i mål rörande redovisning af uppbördsprovision för verkstäld indrifning
af kommunalutskylder och afgifter till presterskapet genom utslag
den 30 augusti 1889 gjort den grundsats gällande, att den, som verkstält
indrifningen af sådana utskylder, är berättigad till hela uppbördsprovisionen.
Då det synes med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att
den person, som verkställer indrifningen, jemväl erhåller den lilla ersättning,
som derför är medgifven, i all synnerhet som denna person vanligen
är fjerdingsman, hvars löneinkomster äro af mycket begränsad art, ehuru
hans tjenst ofta är ganska betungande, samt dessutom öfverensstämmelse
bör så mycket som möjligt anbringas i lagens stadganden, hemställes,

att Riksdagen måtte besluta, att 6 § 4 mom. i
stadgan angående fjerdingsmän af den 1 juni 1850
erhåller följande förändrade lydelse:

§ 6.

Pjerdingsmännen, hvar för sitt distrikt, åligger:

4:o att, när fjerdingsman derom anlitas, biträda
kronans uppbördsman vid indrifning af oliqviderade
kronouppbördsmedel eller kommunalutskylder, mot rättighet
att för sådana indrifna medel åtnjuta derför
stadgad indrifningsafgift eller den uppbördsmannen
medgifva uppbördsprovision.

Stockholm den 21 januari 1895.

C. F. TVallhorn.