Motioner i Andra Kammaren, Nx> 210

Motion 1893:210 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, Nx> 210.

1

N:o 210.

Af herr A. V. Ljungman, med förslag till ändrad lydelse i
vissa delar af regeringsformen, riksdagsordningen och
tryckfrihetsförordningen.

Uti motion n:o 7 vid innevarande riksdag i Andra Kammaren har
jag, med hänsyn till bland annat ordnandet af unionsförhållandena med
Norge och utrikes regeringsärendenas behandling, väckt förslag om
ändrad lydelse af åtskilliga paragrafer i regeringsformen, riksdagsordningen
och tryckfrihetsförordningen, men dervid förbisett, att afskiljandet
af nämnda regeringsärenden från öfriga nu »i statsrådet» föredragna
ärenden och det fullt följdrigtiga genomförandet utaf eu sådan
omgestaltning af rikets konstitutionella förhållanden förde med sig än flera
ändringar i anförda grundlagar, än de redan ifrågastälda, samt dessutom
en betydande omarbetning utaf en af de mest vigtiga af de nu
gällande grundlagsparagraferna i fråga, eller 11 § regeringsformen.

På grund af hvad sålunda anförts, får jag alltså hemställa,

det måtte Riksdagen antaga nedanstående förslag till
ändrad lydelse af §§ 4, 5, 9, 11, 32, 35, 65 och 89
regeringsformen, §§ 38 och 57 riksdagsofdningen samt
§ 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen att hvila till
vidare grundlagsenlig behandling.

Regeringsformen.

§ 4.

Konungen eger att allena styra riket på det sätt
denna regeringsform föreskrifver; inhemte dock i de
lHh. till Iliksd. Prut. 1893. 1 Sami. 2 Afl. 2 Hand. 31) Höft. (Nät 210—212.) 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 210.

fall, här nedanföre stadgas, underrättelse och råd af
ansvarige rådgifvare.

§ 5.

1. Statsrådet skall bestå af tio ledamöter, hvartill
Konungen kallar och utnämner kunnige, erfarne,
redlige och allmänt aktade svenske män af den rena
evangeliska läran, och hvilka ege att alla i statsrådet
förekommande ärenden öfvervara. Ej må fader och
son eller bröder på en gång vara ledamöter af statsrådet.

2. Bland statsrådets ledamöter nämne Konungen
en att vara statsminister.

§ 9.

Uti alla mål, som hos Konungen i statsrådet förekomma,
skall protokoll föras. Statsrådets tillstädesvarande
ledamöter böra, under ansvarighet för rådslagen,
till den påföljd, hvarom i 106 och 107 §§ vidare
stadgas, ovilkorligen till protokollet sina meningar
yttra och förklara; Konungen dock förbehållet att
allena besluta. Skulle någonsin den oförmodade händelse
inträffa, att Konungens beslut vore uppenbarligen
stridande mot grundlag eller annan rikets lag,
åligge det då statsrådets ledamöter att kraftiga föreställningar
deremot göra. Den, som ej särskild mening
till protokollet anfört, vare för beslutet ansvarig,
såsom både han styrkt Konungen att det beslut fatta.

§ 11.

Utrikes regeringsärenden, hvarmed förstås alla de,
som angå rikets förhållande till främmande magter,
skola, på det sätt Konungen lämpligast synes, beredas
och liandhafvas, under i 106 och 107 §§ stadgadt ansvar,
af ministern för utrikes ärendena, eller den hans

Motioner i Andra Kammaren, N:o 210.

3

ställe företräder, tillsammans med statsministern och
chefen för samfärdselsdepartementet. Ministern för utrikes
ärendena tillhör att dessa mål inför Konungen
föredraga och anmäla i närvaro af nämnde ledamöter
af statsrådet, Konungen dock obetaget att flere sådane
tillkalla. År statsministern eller är chefen för samfärdselsdepartementet
hindrad att vara tillstädes, tillkalle
Konungen i den hindrades ställe en annan statsrådets
ledamot. Sedan Konungen af dessa embetsmän inhemtat
till protokoll anförda råd, för hvilka de blifva
ansvarige, fatte Konungen i deras närvaro besluten;
åliggande det den dertill särskild! förordnade att protokollet
föra. Finna nämnde rådgifvare Konungens beslut
vara af beskaffenhet att medföra för riket vådliga
förvecklingar ined främmande magt, åligge det dem kraftiga
föreställningar göra. Af besluten i dessa ärenden
må Konungen låta till statsrådets kunskap komma
hvad honom nyttigt synes, så att kännedom äfven af
denna riksstyrelsens gren måtte hos statsrådet finnas.
Alla meddelanden i dessa mål till främmande magt
eller Konungens sändebud i utlandet skola, utan afseende
å ärendets beskaffenhet, ske genom ministern
för utrikes ärendena, som vare ansvarig för att meddelandena
öfverensstämma med enligt förestående stadgande
till protokoll förda beslut.

§ 32.

Ministern för utrikes ärendena, sändebud hos främmande
magter och tjenstemän vid beskickningarna
samt öfriga till utrikesdepartementet hörande ernbets- och
tjenstemän nämne och entledige Konungen i den ordning,
som i 11 § i fråga om utrikes regering särendens
behandling föreskrifven är.

§ 35.

Statsrådets ledamöter, presidenter eller chefer för
rikets kollegier och öfriga centrala embetsverk, justitie -

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 210.

kansleren, expeditionschefer i statsdepartementen, öfverståthållare^
underståthållaren och polismästaren i
hufvudstaden, landshöfdingar, fältmarskalkar, generaler
och amiraler af alla grader, generaladjutanter,
öfveradjutanter, stabsadjutanter, kommendanter i fästningarne,
chefer för regementen och öfriga särskildt
för sig bestående militära corpser samt chefen för sjömätningsväsendet
äfvensom de emhetsmän, med hänsyn
till beskaffenheten af hvilkas tjensteutöfning det vid aflöning
sstaternas fastställande ansetts nödigt, hafva förtroendesysslor,
hvarifrån Konungen må dem entlediga,
när han pröfvar rikets tjenst det fordra. Konungen
kungöre dock sådana beslut i statsrådet, hvars ledamöter
vare skyldige att deremot göra underdåniga
framställningar, om de finna sig dertill skäl ega.

§ 65.

Dessa medel må icke annorlunda användas, än
faststäldt blifvit; varande ministern för utrikes ärendena
och statsrådets ledamöter ansvarige, om de låta afvikelse
derifrån ega rum, utan att till protokollet föreställning
deremot göra samt anföra hvad Riksdagen
i denna del förordnat.

§ 89-

Uti Riksdagens kamrar må frågor väckas om förändring,
förklaring och upphäfvande af författningar,
som rikets allmänna hushållning röra, om nya sådana
författningars stiftande samt om grunderna för allmänna
inrättningar af alla slag. Riksdagen ege dock
icke magt att i dessa mål annat eller mera besluta
än föreställningar, att hos Konungen anmälas, och
hvarå Konungen, sedan han hört, om Riksdagens hemställan
af ser utrikes förvaltningen, de rådgifvare, som i
11 § omförmäla*, men om hemställan af ser inrikes förvaltningen,
statsrådet, göre det afseende, han för ri -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 210.

5

ket nyttigt finner. Vill Konnngen åt Riksdagen öfverlemna
att gemensamt med honom något afgöra, som
rikets allmänna styrelse rörer, då förfares dermed på
det sätt, som angående lagfrågor är i 87 § 1 mom.
stadgadt.

Riksdagsordningen.

§ 38.

2. Utskottet åligger ock att äska de öfver regeringsärenden
hos Konungen förda protokoll, med undantag
af dem, som angå utrikes ärenden och kommandomål,
hvilka endast i hvad som rörer kända och
af utskottet uppgifna händelser kunna fordras. Om
utskottets rätt och pligt att, efter granskning af dessa
protokoll, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar,
hvartill denna granskning funnits föranleda, eller eljest
vidtaga den med anledning af gjord anmärkningerforderliga
åtgärd, så ock att, när af riksdagsman
eller af annat utskott än konstitutionsutskottet fråga
blifvit väckt, att ministern för utrikes ärendena eller
statsrådet eller någon dess ledamot eller någon föredragande
sitt embete på obehörigt sätt utöfvat, deröfver,
före frågans afgörande af Riksdagen, afgifva
yttrande, derom är i regeringsformen stadgadt.

§ 57.

Derest af riksdagsman eller af annat utskott än
konstitutionsutskottet fråga hos kamrarne väckes, att
ministern för utrikes ärendena eller statsrådet eller någon
dess ledamot eller någon föredragande sitt embete
på obehörigt sätt utöfvat, böra dervid endast
följande ordalag nyttjas: »Det är anledning till

anmärkning mot ministern för utrikes ärendena eller

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 210.

statsrådet eller den eller den ledamoten eller föredraganden,
hvarom remiss begäres till konstitutionsutskottet,
för hvilket anledningen skall uppgifvas».
Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas.
Vid kamrarnes öfverläggning om sådan fråga gälle i
afseende på Konungens beslut uti mål, som röra enskilda
personers eller korporationers rättigheter och
angelägenheter, hvad uti 107 § 2 mom. regeringsformen
stadgadt är.

Tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o. — — — — — — — — — — — — — —
Att ej några handlingar eller diplomatiska personers
enskilda anteckningar eller berättelser rörande
utrikes regeringsärenden, hvilka höra till ett senare tidehvarf
än för minst femtio år tillbaka — —---

Stockholm den 18 februari 1893.

Axel Vilh. Ljungman.