Motioner i Andra kammaren, nr US (Motion 1953:442 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr US.

Nr 442.

Av herr Helén, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 53,
angående anslag för budgetåret 1953/5Jf till statens bosättningslånefond
m.m.

I Kungl. Maj :ts proposition nr 53 till riksdagen angående anslag för budgetåret
1953/54 till statens bosättningslånefond m.m. föreslås vissa ändringar
i nuvarande bestämmelser för bosättningslåneverksamheten. Som
grund för de i propositionen framlagda förslagen, vilka i huvudsak omfattar
en utvidgning av möjligheterna att erhålla bosättningslån till gruppen
ogifta mödrar samt en höjning från 2 000 till 3 000 kronor av maximibeloppet
för bosättningslån, ligger en utredning som bl. a. med anledning
av påpekanden från statsrevisorerna verkställts av socialstyrelsen.

Bosättningslånen tillhör de tidigare formerna för befolkningspolitiska
och familjesociala åtgärder inom ramen för den moderna familjepolitiken.
De målsättningar, krav och normer som uppställdes för denna politik
vid tidpunkten för bosättningslånens införande är numera i väsentliga avseenden
föråldrade, sedan samhället i en utsträckning, som då knappast
kunde förutses, genomfört reformer av mera genomgripande slag. Såsom
också påpekas i socialstyrelsens utredning, ehuru styrelsen inte drar
några särskilt långtgående konsekvenser härav, bör sålunda tiden vara
inne för en allmän översyn och radikal omprövning av bosättningslånens
betydelse och möjligheter att tillfredsställa de behov som kan ställas på
åtgärder från samhällets sida för att befrämja en tidig familjebildning.

Enligt min uppfattning kan inte bosättningslånen med deras nuvarande
utformning anses ge ett tillräckligt effektivt stöd i de avseenden som de
inrättades för. De brister som gör sig särskilt gällande är att lånen inte
nått de grupper av lägre inkomsttagare som är i särskilt behov av samhällets
stöd vid bosättningen samt att lånen särskilt på grund av de kraftiga
penningvärdeförsämringarna till sin storlek som regel ger en otillfredsställande
hjälp.

Socialstyrelsen kommer också till den slutsatsen, uttalad på sid. 24 i
utredningen, att konsekvenserna av styrelsens resonemang ”borde utmynna
i förslag till bosättningsbidrag, ev. behovs- eller inkomstprövade,
i stället för lån”. Styrelsen förklarar sig dock av olika anledningar icke
vara beredd att förorda något dylikt. Inget av skälen för denna ståndpunkt
angives emellertid i utredningen, över huvud taget glider utred 1

Bihang till riksdagens protokoll 1953. U samt. Nr U2.

Motioner i Andra kammaren, nr 442.

ningen mycket lätt över alla mera väsentliga principfrågor, som skulle
kunna leda till en allmän omprövning av lånens karaktär och formerna
för deras beviljande.

Det är med hänsyn till bristfälligheten i utredningen på denna punkt
inte förvånande att såväl flertalet remissinstanser som socialministern
antingen underlåtit att ta upp frågan om bidragsformen eller avstyrkt införandet
av något slag av sådant bidrag. Flera remissinstanser, däribland
Folkpartiets ungdomsförbund, Sveriges köpmannaförbund och Kooperativa
förbundet, har dock förordat en omprövning av om och i vilken utsträckning
stödet till bosättningen skall utgå såsom bidrag eller lån.

Beträffande utsträckningen av lånemöjlighetema till gruppen ensamstående
mödrar vill jag helt instämma i utredningens synpunkter och
förslag. Det är emellertid synnerligen angeläget, att lånen i dessa fall
erhålles så tidigt att bosättningen kan ordnas före barnets födelse. I annat
fall torde den abortförebyggande effekten utebli.

Med hänvisning till vad som ovan anförts vill jag förorda, att riksdagen
hemställer att Kungl. Maj :t snarast måtte tillkalla särskilda sakkunniga
för att mera ingående än vad som skett i den nu föreliggande utredningen
verkställa omprövning av frågan om bosättningsbidrag. Möjligen kan det
vara lämpligt att införa en övre åldersgräns för beviljandet av sådant
bidrag i syfte att främja tidig familjebildning.

Även vid införande av bosättningsbidrag bör verksamheten i princip
betraktas såsom en familjesocial åtgärd av mera generell natur och ej
få karaktär av socialhjälp. Sålunda bör den i propositionen gjorda hänvisningen
till socialhjälp genom kommunerna ej få stå som ett slutgiltigt
svar på denna fråga.

En omprövning av bosättningslåneverksamheten bör även omfatta frågan
om lånens administration. Starka skäl synes tala för ett överförande
av verksamheten till sociala organ. De allvarliga brister, som vidlåtit riksbankskontorens
handläggning av dessa frågor, pekar på behovet av överförande
av verksamheten till andra organ eller i varje fall inkopplande av
social sakkunskap vid låneansökningamas behandling, även om denna
alltjämt skulle ligga hos riksbanken. Det är härvid av vikt, att ungdomsrepresentanter
får deltaga i behandlingen. Erfarenheterna från verksamheten
inom statsstipendienämnderna vid universiteten och högskolorna
synes styrka denna uppfattning.

Utredningen bör vidare anförtros uppgiften att utforma förslag beträffande
en utvidgad upplysningsverksamhet i bosättningsfrågor, varvid erforderlig
ekonomisk och juridisk information särskilt beaktas.

Med hänsyn till de skäl, som anförts för att hålla bosättningslåneverk -

Motioner i Andra kammaren, nr UU2-

samheten och ett subventionerat stöd av mera renodlat social karaktär åtskilda
och som framförts av flera remissinstanser, avstår jag i avvaktan
på verkställandet av den här föreslagna utredningen ifrån att nu ställa
andra förslag beträffande omedelbara ändringar i reglerna för denna
verksamhet utöver vad som föreslås i propositionen.

Under åberopande av det anförda får jag härmed hemställa,

att riksdagen måtte besluta att dels i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om en allsidig omprövning av bosättningslåneverksamheten
i enlighet med vad i denna
motion anförts, dels bifalla Kungl. Maj:ts proposition
nr 53.

Stockholm den 27 februari 1953.

Gunnar Helén.