Motioner i Andra kammaren, Nr IM (Motion 1941:141 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr IM.

Nr 141.

Av herr Hällgren m. fl., örn pension eller avskedsersättning åt
växelstationsföreståndare, som entledigas till följd av
växelstations automatisering.

Den för några år sedan påbörjade automatiseringen av landsbygdens
telefonstationer har framkallat frågan om beredande av lämplig ersättning
åt den personal — växelstationernas föreståndare — som tillfölje automatiseringen
berövas sin utkomst.

Kungl. Maj:t har i fjol, efter framställning, utfärdat vissa bestämmelser
i detta avseende (Kungl. Maj:ts brev till telegrafstyrelsen den 18 okt.
1940) bil. 1. Det synes dock vara behövligt att dessa bestämmelser i vissa
avseenden förbättras, innan de kunna sägas tillfredsställande fylla sitt
ändamål.

Anställningsförhållandena för den personal, varom här är fråga, äro i
huvudsak följande.

Vid stationer med 35 eller flera helårsabonnenter, d. v. s. stationer
vid vilka tillämpas den i telefonreglementet § 6 angivna abonnemangstaxa
I, bekostar telegrafverket lokal och betjäning. Stationens föreståndare
är anställd hos telegrafverket, vanligen genom kontrakt. Kontraktsanställd
växelstationsföreståndare åtnjuter en huvudsakligen i förhållande
till abonnentantalet beräknad årsersättning för stationens skötsel och har
att själv anställa och avlöna eventuellt erforderliga biträden.

Vid stationer med mindre än 35 helårsabonnemang, d. v. s. stationer vid
vilka tillämpas den i telefonreglementet § 6 angivna abonnemangstaxa II,
anvisa som regel abonnenterna själva lokal och anställa betjäning samt
svara för därmed förbundna kostnader. Sådan stationslokal inredes så gott
som undantagslöst i bostaden hos den person, som abonnenterna — efter
telegrafverkets godkännande — anställt för växlingens skötande. Huvudparten
av växelstationsföreståndarens inkomst kommer från abonnenterna.
Inkomsten från telegrafverket inskränker sig huvudsakligen till ersättning
för expediering av lands- och eventuella riksledningar samt viss ersättning
för från allmänna samtalsapparater avgående telefonsamtal.

Genom automatiseringen blir växlingspersonal vid de av automatiseringen
berörda stationerna obehövlig. För den personal som sysselsatts
med delta arbete torde endast i rena undantagsfall annan sysselsättning
vid telegrafverket kunna beredas.

Utvecklingen mot automatisk telefondrift kommer därigenom att för den
växlingspersonal, som måste entledigas, innebära stora svårigheter, särskilt
som vederbörande i många fall är för sin utkomst helt beroende av in -

Motioner i Andra kammaren, Nr lil.

kornsten från telefontjänsten. Flertalet av de sysselsatta torde också ha
uppnått en levnadsålder, som avsevärt försvårar erhållandet av annan sysselsättning.

Teknikens framsteg och rationaliseringen bör emellertid från samhällets
sida tillämpas med hänsynstagande till omsorgen om de anställdas
trygghet och välfärd. Det bör också beaktas, att det här vanligen gäller
personer, som vid antagningen torde hava förutsatt, att de, så länge dem
åliggande arbete utfördes till belåtenhet, skulle få kvarstanna å sina respektive
befattningar och alltså icke räknat med att till följd av tekniska förändringar
mista sin sysselsättning och därmed i många fall också sin
bärgning. Detta senare blir särskilt fallet, om vederbörande nått hög ålder
och är bosatt å en liten ort med begränsade förvärvsmöjligheter.

Det måste även framhållas, särskilt vad gäller den äldre delen av denna
personal, att den bidragit till telefonens spridning på landsbygden och därmed
också till telegrafverkets nuvarande utveckling. Den har utfört ett
många gånger banbrytande och intresserat arbete under ekonomiskt blygsamma
och anspråkslösa former. Anskaffandet av nya abonnenter har på
många håll varit ett led i växelstationspersonalens arbete.

Under sådana förhållanden torde det vara rimligt och rättvist, när genom
automatiseringen den tid kommit, att telegrafverket icke längre behöver
denna personals tjänster, att personalen erhåller en avlösning som
tager hänsyn till befattningshavarnas tjänstetid i verket och det arbete
de presterat.

Ett fastställande av generella bestämmelser rörande ersättning vid växelstations
automatisering torde härvid vara den enda framkomliga och riktiga
vägen.

Inom de organiserade växelstationsföreståndarnas led har man vänt sig
emot den i de av Kungl. Majit fastställda ersättningsbestämmelserna stipulerade
behovsprövningen. Bland annat kan denna befaras medföra, att
äldre om sin egen ekonomi skötsamma föreståndare, vilka kanske utfört
ett livslångt och uppoffrande arbete i telegrafverkets tjänst, bliva tillbakasätta
i förhållande till den som om sin ekonomi varit mindre aktsam. Det
torde anses vara skäligt, att till beloppet fastställda pensioner utan behovsprövning
utgå till sådana föreståndare vid automatiserad växelstation, vilka
i övrigt fylla de villkor som uppställas för ersättnings erhållande. Likaså
torde den tjänstetid som kvalificerar till erhållande av avskedsersättning
böra sänkas till tio år. Nämnda tidrymd måste anses vara tillräcklig för
medförande av rätt till sådan ersättning, enär för extra telefonist anställd
vid de större telefonstationerna rätt till liknande ersättning uppstår redan
efter fem års anställning i verkets tjänst. Se härom närslutna bilaga 2 med
utdrag ur gällande avtal mellan kungl, telegrafstyrelsen och Kvinnliga
Telefontjänstemannaföreningarnas Centralförening. Härtill kan nämnas
att Växelstationsföreståndarnas Riksförbund av Kungl. Majit tillerkänts

Motioner i Andra kammaren, Nr lil.

förhandlingsrätt i förhållande till telegrafstyrelsen jämlikt kungörelsen den
4 juni 1937 (nr 292) angående förhandlingsrätt för statens tjänstemän, se
bilaga 3.

Bestämmelserna för pensions erhållande i samband med entledigande till
följd av växeltelefonstations automatisering synas lämpligen böra överensstämma
med föreskrifterna angående pensionering av viss arbetarepersonal
i statens tjänst, Kungl. Maj :ts kungörelse den 7 december 1934 (S. F.
nr 585). Den i nämnda kungörelse intagna bestämmelsen om förutsatt
levnadsålder, vid vilken rätt till pension må inträda, bör sänkas till femtio
år, en åldersgräns som sammanfaller med den i Kungl. Maj :ts skrivelse till
telegrafstyrelsen den 18 okt. 1940 fastställda och som synes lämplig jämväl
av den anledningen, att det här huvudsakligen gäller kvinnliga arbetstagare
som varit utsatta för ett nervpåfrestande arbete.

I fråga om kravet på anställningstid föreslås sålunda i enlighet med telegrafstyrelsens
skrivelse till Kungl. Majit den 2 juli 1938, bil. 4, en minskning
från 15 till 10 år av den i ovanberörda kungörelse stadgade anställningstiden,
under förutsättning att vederbörande, om anställningstiden fått
fortgå, skulle vid uppnådda 55 år — som utgör den för telefonistbefattning
fastställda pensionsåldern — kunna uppvisa en anställningstid av minst
15 år.

Pensionens storlek bör lämpligen bestämmas i enlighet med vad som
angives i 6 § förenämnda kungörelse av den 7 december 1934.

I Kungl. Maj:ts nyssnämnda skrivelse till telegrafstyrelsen begränsas
rätten till ersättning till föreståndare för sådana stationer, vilka vid automatiseringstillfället
ha minst 20 abonnenter. Det torde emellertid i detta
sammanhang vara befogat upptaga till prövning huruvida det icke vore
skäligt att ersättning efter vissa grunder utgick även till föreståndare vid
station med lägre abonnentantal under förutsättning att denna under längre
tid innehaft sin anställning. Härvid torde beaktas att föreståndarna vid
sådana stationer mången gång utfört en verklig kulturgärning, då de med
åsidosättande av egen bekvämlighet för en ringa ersättning utfört sin telefonpassning.
Stationer av detta slag äro mest tillfinnandes i obygder eller
å platser med gles bebyggelse, vadan föreståndaren oftast härigenom varit
urståndsatt att medverka till någon större ökning av abonnentantalet. Sådan
ersättning torde även kunna anses befogad ur den synpunkten, att den
betalning vederbörande erhållit under sin anställning icke stått i rimlig
proportion till den för uppdragets fullgörande offrade tiden.

Med stöd av vad sålunda anförts vilja vi hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte göra
framställning örn att till växelstationsföreståndare vid station
med minst 20 abonnenter, som entledigats eller kommer
att entledigas till följd av växelstations automatisering
och som efter uppnådda 18 års ålder under minst 10 år

Motioner i Andra kammaren, Nr lil.

innehaft anställning såsom föreståndare eller biträde vid
växelstation, skall utgå antingen pension — därest vederbörande
uppnått en ålder av 50 år samt, om anställningen
fått fortgå, skulle vid uppnådda 55 års ålder kunnat uppvisa
15 anställningsår — med de belopp och på de villkor i
övrigt, som angivas i kungl, kungörelsen den 7 december
1934 angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens
tjänst (S. F. nr 585/1934)

eller eljest avskedsersättning beräknad efter 8 kronor
för varje full månad vederbörande varit anställd; samt
att till växelstationsföreståndare vid station med mindre
än 20 abonnenter, som entledigas till följd av växelstationens
automatisering och som efter uppnådda 18 års ålder
innehaft anställning som föreståndare eller biträde vid
växelstation, skall utgå avskedsersättning efter sådana
grunder att vid en tjänstetid av 10 men ej 15 år utgår 25
kr., vid 15 men ej 20 år 37: 50 kr., vid 20 år och därutöver
50 kr. för varje vid stationen befintligt abonnemang, dock
lägst 100 kr.

Stockholm den 21 januari 1941.

Elof Hällgren. Evald Ericsson Olof Andersson,

i Sörsjön. Malmö.

Lars Lindahl. Anders Paulsen.

Bilaga 1.

Avskrift.

Kungl. Finansdepartementet.

Till telegrafstyrelsen.

I skrivelse den 2 juli 1938 har telegrafstyrelsen hemställt om medgivande
tor styrelsen att enligt grunder och på villkor, som i skrivelsen angivits,
till växelstationsföreståndare, som entledigats till följd av växelstations
automatisering, utbetala pension eller avskedsersättning.

Växelstationsföreståndarnas riksförbund har med skrivelse den 10
augusti 1938 överlämnat ett av förbundet utarbetat förslag till grunder för
bestämmande av pension och avskedsersättning, varom nyss nämnts.

Statskontoret har den 17 oktober 1939 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,
varefter och sedan växelstationsföreståndarnas riksförbund till Kungl.
Majit inkommit med en ytterligare skrift telegrafstyrelsen, efter remiss,
den 16 juli 1940 ånyo yttrat sig i ärendet.

Motioner i Andra kammaren, Nr lil.

Kungl. Maj :t finner gott förklara,

dels att årlig ersättning enligt föreskrifter, meddelade genom Kungl.
Maj :ts beslut den 16 januari 1935 angående bemyndigande för telegrafstyrelsen
att tilldela ur telegrafverkets tjänst entledigad icke-ordinarie personal
årligt understöd, må av telegrafstyrelsen utbetalas jämväl till föreståndare
för växelstation med 35 eller flera abonnenter, vilken efter utgången
av år 1936 entledigats eller framdeles kommer att entledigas till
följd av växelstationens automatisering samt vid tidpunkten för entledigandet
uppnått 50 års ålder och innehar 15 tjänsteår, vilka, såvida särskilda
skäl icke föranleda undantag, böra hava infallit i obruten följd omedelbart
före entledigandet,

dels ock att telegrafstyrelsen må utbetala avskedsersättning, beräknad
efter åtta kronor för anställningsmånad, till sådan föreståndare för växelstation
med minst 20 abonnenter, vilken efter utgången av år 1936 entledigats
eller framdeles kommer att entledigas till följd av växelstationens
automatisering och som icke kan komma i åtnjutande av årlig ersättning,
varom nyss nämnts, men i avseende å tjänsteåren uppfyller de villkor, som
enligt vad ovan sagts skola gälla för erhållande av sådan ersättning.

Detta får jag, på nådig befallning, meddela telegrafstyrelsen till kännedom
och efterrättelse samt för växelstationsföreståndarnas riksförbunds
underrättande.

Stockholm den 18 oktober 1940.

Ernst Wigforss.

Svante Ericsson.

Bilaga 2.

Utdrag ur gällande avtal mellan Kungl. Telegrafstyrelsen och Kvinnliga
Telefontjänstemannaföreningarnas Centralförening.

P. U. Ang. avgångsgratifikation: Styrelsens representanter uttalade, att
den omständigheten, att de extra telefonisternas avlöningsförhållanden reglerats
genom kollektivavtal, icke skulle i och för sig föranleda ändring i
den förmånen för personalen att kunna efter Styrelsens prövning tilldelas
avgångsgratifikation.

Anm. Avgångsgratifikationen utgör:

örn avgången sker efter fem men före sex års sammanlagd tjänstetid,
femhundra kronor, samt,

örn avgången sker senare, ytterligare etthundra kronor för värjo helt års
tjänstetid utöver fem; dock sammanlagt högst eltlusen kronor.

Vid beräkningen av den sammanlagda tjänstetiden för avgångsgratifikation
göres avdrag för tid, under vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock
icke för tid, varunder tjänstemannen utan att tjänstgöra å sin befattning
ägt uppbära oavkortad avlöning eller åtnjutit ledighet för sjukdom med
uppbärande av viss del av avlöningen. Av anställningen i extra lokaltelefonists
tjänstegrad medräknas endast tid, varunder vederbörande innehaft
förorda ande.

Motioner i Andra kammaren, Nr lil.

Avskrift.

Kungl. Kommunikationsdepartementet.

Bilaga 3.

Avskrift.

överlämnas till Växelstationsföreståndarnas
riksförbund, Malmö, till kännedom.

TILL TELEGRAFSTYRELSEN.

Med bifall till därom av växelstationsföreståndarnas riksförbund gjord
ansökning, varöver telegrafstyrelsen den 2 dec. 1938 avgivit utlåtande, tillerkänner
Kungl. Maj:t nämnda förbund förhandlingsrätt i förhållande till
telegrafstyrelsen jämlikt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 292) angående
förhandlingsrätt för statens tjänstemän.

Detta får jag, på nådigste befallning, härigenom meddela.

Stockholm den 16 december 1938.

Albert Forslund.

/ Olof Sahlin.

Avskrift.

TILL KONUNGEN.

Bilaga 4.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställer telegrafstyrelsen, att
Kungl. Majit måtte utverka riksdagens medgivande för telegrafstyrelsen
att efter telegrafstyrelsens beprövande till sådan växelstationsföreståndare,
som från och med den 1 januari 1937
eller senare entledigats eller som framdeles kommer att entledigas
till följd av växelstations automatisering och som
efter uppnådda 18 års ålder såsom huvudsaklig sysselsättning
och förvärvskälla under minst 10 år innehaft anställning
såsom föreståndare eller biträde vid växelstation
utbetala

antingen pension — därest vederbörande uppnått en
ålder av 50 år samt, om anställningen fått fortgå, skulle
vid uppnådda 55 års ålder kunnat uppvisa 15 anställningsår
—- med de belopp och på de villkor i övrigt, som angivas i
kungl, kungörelsen den 7 december 1934 angående pensionering
av viss arbetarpersonal i statens tjänst (S. F. S.
nr 585/1934),

eller eljest avskedsersättning beräknad efter 8 kronor för
varje full månad vederbörande varit anställd.

Vid detta ärendes avgörande hava närvarit generaldirektören greve
Hamilton, byråcheferna Ljungqvist, Olson, Lundgren och Wold, förste
byrådirektören Holmgren samt t. f. byråchefen Psilander.

Stockholm den 2 juli 1938.

Underdånigst
A. Hamilton.

J. Alfred Lundgren. / Hugo Lindberg.

Emil Kilströms Tryckeri A.-B., Stockholm 1941
12080