Motioner i Andra kammaren, nr IfiQ

Motion 1948:490 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, nr IfiQ.

1

Nr 490.

Av lierr Jonsson i Skedsbygd m. fl., i anledning av Kungl.

Maj ds proposition, nr 194, med förslag till lag om
inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

I proposition nr 194 till riksdagen med förslag till lag om inskränkning
i rätten att förvärva jordbruksfastighet, vilken avser att ersätta 1945 års
lag i samma syfte, har Kungl. Maj:t i enlighet med utredningsmannens förslag
föreslagit vissa förändringar.

De viktigaste av dessa förändringar innefattas i bestämmelsen att tillståndsgivningen
föreslås överflyttad från Kungl. Maj:t till de föreslagna
nya lantbruksnämnderna. Denna förändring medför givetvis att ett mera
smidigt förfaringssätt beträffande tillståndsgivningen är att förvänta, enär
personlig kontakt med dessa lättare och snabbare kan åstadkommas, men
förutsätter givetvis bestämda direktiv, gällande hela landet, varigenom så
vitt möjligt enhetliga grunder komma att tillämpas, varjämte enligt förslaget
från sökande av tillstånd befrias jämväl syskon eller syskonbarn.
Härigenom möjliggöres att utan sökande av tillstånd dessa kunna genom
förvärv bevara en släktgård i släktens ägo.

Från sökande av tillstånd befrias enligt förslaget även s. k. sambruksföreningar,
vilkas bildande möjliggjorts genom av riksdagen i år antagen lag.
Oss synas emellertid starka skäl tala för att även dessa föreningars jordförvärv
underkastas prövning, inte minst ur den synpunkten att genom
sambruksföreningar böra bildas ur driftsynpunkt lämpliga enheter. Man
får heller icke bortse från möjligheten att sambruksföreningar kunna bildas
såsom rent camouflage i syfte att åtkomma jordbruks- eller skogsfastigheter.

I likhet med en del remissinstanser ifrågasätta vi huruvida bibehållandet
av landsfiskalerna såsom intygsgivare är den bästa lösningen. Redan de ofta
ganska stora landsfiskalsdistrikten medföra onödiga besvär när det gäller att
anskaffa deras underskrift, och vi anse att denna intygsgivning borde kunna
överlåtas på någon kommunal förtroendeman eller lantbruksnämndens ortsombud.
Dessa personer äro i regel lättare att anträffa för den sökande samt
besitta dessutom i regel större personkännedom än en kanske ny landsfiskal
i distriktet.

I likhet med det långt övervägande antalet remissmyndigheter anse vi
att lagen under nu rådande förhållanden med inflatorisk utveckling bör förlängas
att gälla ett antal år framåt. Lagens betydelse har säkerligen varit
störst när det gällt att förhindra att egendomar med relativt stor skogs 1

— Bihang till riksdagens ■protokoll 1948. 4 sand. Nr 490—498.

2

Motioner i Andra kammaren, nr J^90.

marks- och skogstillgång blivit penningplaceringsobjekt och således medverkat
till att dessa fastigheter kunnat behållas av den jordbrukande befolkningen,
under det att egendomar med långt övervägande jordbruk inte
utgöra samma lockelse för spekulationsaffärer, utan mera förvärvas i avsikt
att där driva jordbruk. Man skulle rent av kunna ifrågasätta huruvida rena
jordbruksgårdar skulle behöva inbegripas under lagen.

Departementschefen föreslår lagens giltighetstid till 5 år från den 30 juni
1948. Erfarenheterna från de något över två år den nuvarande lagen varit i
kraft visa att redan efter denna korta tid avsevärda lagändringar nu föreslås.
Uteslutet är icke att efter en relativ kort tidsperiod, då kanske helt
och hållet förändrade förhållanden inträffat på penningmarknadens område,
nya erfarenheter kunna ha vunnits, som motivera omfattande ändringar i
lagen. Oss synas därför starka skäl tala för att lagen bestämmes gälla kortare
tid, exempelvis 3 år från den 30 juni 1948.

Med stöd av vad vi ovan anfört få vi hemställa,

att riksdagen vid behandling av proposition nr 194 måtte
beakta de här framförda synpunkterna.

Stockholm den 6 april 1948.

Arvid Jonsson

i Skedsbygd.

Per Persson, E. Pettersson, Ivar Johansson

Norrby. Ersbacken. i Mysinge.