Motioner i Andra kammaren, nr \i90 år 1956 (Motion 1956:490 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr \i90 år 1956

Nr 490

Av herrar Sehlstedt och Andersson i Dunker, om ändrad personalorganisation
för skolhemmet på Lövsta, m. in.

Å ungdomsvården i socialstyrelsens regi har lagts vården av vanartad och
kriminell ungdom i första hand under 18 års ålder. Elter lagstiftning om
unga lagöverträdares behandling, som trätt i kraft den 1 juli 1954, skall
efter detta alla ungdomar under 18 års ålder, som gjort sig skyldiga till
kriminellt beteende, i stället för att undergå ovillkorligt frihetsstraff, överlämnas
till barnavårdsnämnderna för skyddsuppfostran, vilket emellertid
i stor utsträckning är entydigt med vård å ungdomsvårdsskola. Bland ungdomsvårdsskolorna
intar de s. k. specialskolorna för det psykiska abnormklientelet,
Lövsta resp. Ryagården (den senare för flickor), en särställning.
Så är Lövsta den enda skola som står under psykiatrisk ledning, med motiveringen,
att där skall intagas elever, som skall stå under ständig läkartillsyn.
Alla sakkunniga instanser, kungl. socialstyrelsen, riksåklagarämbetet,
barnavårdsnämnderna ute i landet m. fl., har samstämmigt framhållit,
att särskilt inom denna sektor, dvs. vården av psykiskt abnorma ungdomar,
resurserna är mera otillräckliga än inom någon annan del av den
samlade ungdomsvårdsskolorganisationen. Så har även kungl. socialstyrelsen
nyligen gjort framställning om att få utreda frågan, hur det psykiska
abnormklientelet i yngre åldrar skall kunna beredas tillräckliga vårdmöjligheter.
Det kommer emellertid att ta avsevärd tid innan en sådan utredning
kan resultera i ökade möjligheter till vård för sådan ungdom. Till dess
är det utomordentligt viktigt, att de redan existerande vårdresurserna på
allt sätt effektiviseras. Härvidlag borde de humanitära synpunkterna få väga
tyngre än alla s. k. effektivitetssynpunkter.

I detta läge och mot denna bakgrund har styrelsen för Lövsta skolhem och
yrkesskola sedermera med tillstyrkande från kungl. socialstyrelsen framfört
vissa äskanden inför budgetåret 1956/57. Dessa äskanden har i allt
väsentligt ett gemensamt drag, nämligen att effektivisera och förbättra vården
och arbetsförhållandena vid skolan.

Redan under den föregående lövstachefens, dr Birger Sjödén, tid, vilken
avled i mars 1953, hade önskemål framförts om inrättandet av en biträdande
läkartjänst vid skolan, vilket också upptogs av ungdomsskolutredningen.
Under 1 1U år var tjänsten som chef och läkare vid skolan vakant och lockade
ingen sökande, förrän samtidigt annonserades en tjänst som biträdande
läkare. Den nuvarande innehavaren av tjänsten framförde vid sitt

Motioner i Andra kammaren, nr 490 år 1956

tillträde likaså önskemålet om ett sådant biträde som en förutsättning för
det medicinska arbetets rätta bedrivande. Tjänsten har emellertid inte kunnat
finna någon sökande, vilket är att återföra på att det vid skolan saknas
bostad för läkaren, tillfredsställande arbetsutrymmen och sannolikt även på
grund av löneställningen (Cg 29). Motsvarande befattningar, inrättade av
andra huvudmän, har lockat flera sökande och icke varit svåra att besätta,
vilket emellertid måste återföras på de gynnsammare villkor, som dessa
övriga huvudmän kunnat erbjuda. I stället har tjänsten besatts med en skolpsykolog,
vilket är ett nästan lika angeläget behov för skolans del. Den nuvarande
chefen och läkaren, som erhållit tjänsten på andra premisser än nu
existerande, söker också annat verksamhetsområde under hänvisning till
att huvudmannen icke kunnat organisera verksamheten på det sätt, vilket
angivits i premisserna, då han sökte tjänsten och erhöll densamma.

På skolhemsavdelningen, avsedd för barn i åldrarna under 15 år, där det
i särklass besvärligaste klientelet i dessa åldrar samlas från hela riket, råder
f. n. den organisationen, att på varje paviljong tillsyns- och vårdarbetet utav
eleverna (åtta stycken) delas mellan en husföreståndarinna i 13 lönegraden
och ett biträde i 6 lönegraden (vid tillträdet i regel 4 lönegraden). Dessa biträdestjänster
har emellertid icke kunnat locka några andra sökande än
praktikanter och spisbiträden m. m., som tagit det som en passagetjänst.
Såväl av omtanke om elevernas bästa som med hänsyn till personalen är
det ytterst angeläget, att på dessa skolhemspaviljonger en viss kontinuitet
kan upprätthållas vid vårdarbetet. Med nuvarande organisation kan detta
inte ske, då på ett år inte mindre än 20 ombjden har skett på dessa biträdestjänster.
Detta till stor våda för dessa regelbundet gravt störda pojkar, som
behöver lugn och trygghet i sin omgivning. Det är anmärkningsvärt, att
Kungl. Maj :t enligt statsverkspropositionen har för avsikt att med riksdagens
medgivande införa systemet med husföreståndare och vårdare (i lönegrad
12) på skolor för normala eller mindre svårt störda (Hannnargården
och Folåsa) medan man vid en skola avsedd för det i särklass svåraste klientelet,
där man dessutom har en beläggning om åtta elever per stuga, vill bibehålla
en otillräcklig organisation. Denna organisation kräver dessutom
en tjänstgöringstid på 60 timmar per vecka för stugpersonalen, eftersom
s. k. dubbeltjänst måste krävas på grund av biträdets otillräckliga kvalifikationer.
Då skolan saknar möjlighet att med bibehållandet av kraven på
kvalificerad elevtillsyn eliminera dubbeltjänsten under nuvarande förhållanden,
kan inte någon sänkning av arbetstidens längd ställas i utsikt
med mindre än att biträdesbefattningarna utbytes mot vårdarbefattningar
i enlighet med kungl. socialstyrelsens äskanden. Berörda befattningshavare
har tillkännagivit, att de, om arbetstidens längd inte kan regleras, kommer
att begära ersättning för övertidstjänstgöringen, vilken uppgår till 12
timmar per vecka och befattningshavare. Med den föreslagna omorganisationen,
utbyte av biträdespersonal mot vårdarpersonal, behöver dubbeltjänst

Motioner i Andra kammaren, nr 490 år 1956

inte förekomma och, som följd därav, ej heller övertidstjänstgöring. Kostnaden
för övertidstjänstgöring kan beräknas uppgå till ca 18 000 kr. per år,
medan ovannämnda förslag innebär en kostnadsökning av ca 11 000 kr.
per år.

Likaså synes det synnerligen rimligt och önskvärt, att vid en anläggning
av Lövstas storlek chefen och läkaren i sin verksamhet borde få avlastning
av rutinuppgifter genom ett kanslibiträde.

Denna redovisning av personalsituationen har närmast avsett att klargöra
de utomordentliga svårigheter, under vilka Lövsta skolhem och yrkesskola
arbetar, liksom också det faktum, att organisationen vid skolhemmet i realiteten
hotar att bli dyrare därest berörda befattningshavare kommer att
begära övertidsersättning.

Ett besvärande hinder i hela verksamheten för närvarande är de trånga
och i två olika byggnader befintliga expeditionslokalerna. Redan år 1946
framhölls av statens organisationsnämnd, att administrationslokalerna vid
Lövsta skolhem och yrkesskola var otidsenliga. Till belysande av detta förtjänar
följande utdrag ur organisationsnämndens PM beträffande organisationsundersökning
vid statliga skolor tillhörande barna- och ungdomsvården
att återges:

»En förändring i kontorslokalernas planering synes önskvärd. Nu rådande
förhållanden i detta avseende medför bl. a., att kontorspersonalen i och
för sitt arbete nödgas förflytta sig mellan kontorsbyggnaderna ett flertal
gånger varje dag. Det föreslås, att kontorslokalerna i sin helhet förläggas
till en och samma byggnad, i detta fallet byggnaden för observations- och
sjukavdelningen, vilken för detta ändamål måste byggas till. Planeringen av
tillbyggnaden för kontorslokalerna blir helt avskild från entrén till observations-
och sjukavdelningen. Mellan kontoret och sistnämnda avdelningar bör
däremot finnas en inre förbindelseled. De härigenom ledigblivna lokalutrymmena
i den andra byggnaden, inalles fyra rum, torde kunna finna användning
såsom bostäder åt personal vid skolan, enär visst behov av dylika
förefinnes. Det kan i detta sammanhang omnämnas, att ifrågavarande byggnad
i övrigt är inredd för personalbostäder. Genom denna omändring ernås
främst ett bättre utnyttjande av skrivbiträdets arbetstid samt ett mindre
lokalbehov totalt sett för kontoret.»

En centralisering av expeditionslokalerna synes sålunda böra ske på ett
ställe — och nu med ännu starkare hänsyn till läget — borde expeditionslokaler
för läkare, bitr. läkare och hans biträden, vilka lokaler nu finns i
en byggnad, sammanföras med lokalerna för avdelningsföreståndarna och
bokhållaren, vilka nu finns i en annan byggnad ca 50 meter därifrån.

Vid skilda tillfällen har detta således för länge sedan observerade behov
framförts, så även av ungdoinsvårdsskolutredningen.

Samtidigt härmed bör en telefonväxel inrättas vid skolan. På vissa områden
har skolan utbyggts avsevärt, genom inrättande av en specialavdel -

Motioner i Andra kammaren, nr te)0 år 1956

ning, en ny terapiverkstad m. m. Detta kräver emellertid en förbättrad integration
utav verksamheten, varvid de redan förut otidsenliga och splittrade
administrationslokalerna, väl dokumenterad sedan 10 år, blivit än mer till
hinders för verksamheten. De är även helt otillräckliga om den i propositionen
föreslagna personalförstärkningen skall genomföras, över huvud taget
är den nuvarande desorganisationen till besvärande hinder för personalen i
dess arbete. Dit hör också besvären med telefonkontakten inom skolan i
brist på telefonväxel.

Med hänvisning till ovanstående hemställes,

att riksdagen måtte besluta att för skolhemmet på Lövsta
införes den här ovan angivna personalorganisationen med
husföreståndarinnor och vårdare, i resp. 13 och 12 lönegraden,
att för tillbyggnad av kontorslokalerna anslås
153 000 kronor, samt att för inrättande av en telefonväxel
anslås 12 000 kronor.

Stockholm den 26 januari 1956

Ossian Sehlstedt Harald Andersson

i Dunker