Motioner i Andra kammaren, nr H3 (Motion 1954:143 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr H3.

Nr 143.

Av herr Lundberg, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 28,
med förslag till förordning angående omsättnings- och utskänkningsskatt
d rusdrycker, m. m.

1 Kungl. Maj :ts proposition nr 28 föreslås en höjning av sprit- och tobaksbeskattningen.
Denna proposition är ett resultat av 1952 års kommitté för
indirekta skatter. Motivet anges vara att skaffa ökade statsinkomster, att
spritpriset skulle anpassas till dagsinkomsten och att förbrukningen genom
en höjd spritbeskattning skulle begränsas. Det har även i olika sammanhang
och från den s. k. oppositionen men jämväl från finansministerns
sida framhållits, att den direkta skatten nu nått en höjd som man inte kan
eller bör överskrida. Oppositionen fortsätter även i år med talet om skattesänkningar,
och den gör det med samma envishet och andakt som rospiggen
som förklarade, att den enda lagade mat jag kan med är kask.

Ingen ekonomiskt ansvarig torde kunna bestrida att staten maste ha
ökade inkomster. Men har man i stort varit enig om utgifterna och motioner
visar på ytterligare behov som kräver utgifter, måste staten i likhet
med varje ansvarig industri- eller affärsman och enskild person även se till,
att det finns ekonomiska resurser för att klara verksamheten. Den uppagiterade
och känslomässiga inställningen till våra direkta skatter måste
betecknas som ansvarslös och skadlig.

Att spritpriset skulle avvägas och stå i en viss relation till dagsinkomsten,
måste bygga på den uppfattningen, att en varas pris skulle anpassas till
inkomsten vid en tidpunkt, som ligger flera år tillbaka, och sedan skulle
den då givna relationen ha en bestående och en för framtiden reglerande
uppgift för prissättningen. Våra förfäder fick i huvudsak oftast leva på
sall, potatis, grovt bröd och lite strömming och sill; kläder och bostad
skall man inte tala om. Dagsinkomsterna räckte inte till en bättre livsföring.
Tanken på att i dagens läge anpassa dessa varupriser så att nuvarande
dagsinkomst endast skulle räcka till att tillfredsställa liknande
behov visar orimligheten i hela detta tänkesätt.

Då det gäller del höjda spritpriset som en återhållande faktor för konsumtion,
torde väl ingen tillmäta detta någon större betydelse, i varje fall
icke för dem som vi kallar missbrukare. Resultatet av en höjning av spritpriset
kan även innebära, att anskaffningsformerna kan ändras men förbrukningen
ändock ökas. Risken för ökad smuggling och hembränning
måste beaktas i detta sammanhang. Ur konsumtionssynpunkt är del svårt
all tro på lämpligheten och förmågan att nyttja spritpriset som regulator.

Motioner i Andra kammaren, nr 143.

Spritskatten har redan nu en sådan storleksordning att man kan tala om
nödvändigheten av ett skattestopp. Om spritpriset icke kan nedbringa
konsumtionen så medför en höjd beskattning endast, att i de familjer där
exempelvis familjefadern använder sprit, får familjen i övrigt vidkännas
en än kraftigare inkomstminskning. Ur social och ekonomisk synpunkt kan
detta icke vara försvarligt.

Det talas om att det är omöjligt att höja de direkta skatterna, men den
föreslagna höjningen av spritskatten visar, att vi icke nått någon skattegräns.
Anser man att vi ytterligare kan höja spritskatten och att de som
betalar de ordinarie skatterna och därjämte utgifterna för spritköp skulle
ha en ytterligare skattekraft, då kan man fråga: Skulle vi som är nykterister
sakna eller ha en mindre skattekraft?

Ur både principiell och praktisk synpunkt kan det inte vara rimligt, att
de indirekta skatterna ytterligare skall utbyggas, då de har samma karaktär
och godtycklighet som när det gäller räntan. En aktiv penning- och konjunkturpolitik
måste mer än nu — till dess vi finner en lämpligare ersättning
för den rörliga räntan — nyttja den direkta skatten för att styra
konjunkturutvecklingen och vårt ekonomiska liv. Skatteuppbördens nuvarande
utformning har skapat förutsättningar att hastigt kunna sänka
eller höja skatteuttaget, och riksdagen kommer troligen att i framtiden
tvingas till att nyttja den direkta skatten för att bättre skydda samhällsoch
näringsintressena.

Det inkomstbortfall, som ett avslag på en höjd spritbeskattning innebär,
bör givetvis kompenseras genom att erforderliga medel uttages genom
direkt skatt. Men Kungl. Maj:t bör även allvarligt pröva frågan om en
socialisering av maltbryggerierna och på så sätt öka inkomsterna.

Med hänvisning till det anförda hemställes,

att riksdagen måtte besluta att avslå den av Kungl. Maj:t
föreslagna skattehöjningen på spritdrycker.

Stockholm den 26 januari 1954.

John Lundberg.