Motioner i Andra kammaren, nr blO år 1966 (Motion 1966:410 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr blO år 1966

Nr 410

Av herr Boo m. fl., om forskning angående ungdomens situation
i dagens samhälle.

(Lika lydande med motion nr 343 i Första kammaren)

En snabb utveckling på alla områden har kännetecknat de senaste decennierna.
Det finns knappast någon period i vår historia som kan uppvisa
motsvarigheten. Givetvis måste detta även påverka samhällsmedborgarna.

Uppfostringsfrågorna var exempelvis av en helt annan natur i det gamla
statiska samhället. Den äldre generationen kunde med erfarenheter som
grund dela med sig av sin erfarenhet till den uppväxande generationen. Erfarenheterna
från den egna pubertets- och ungdomsperioden var till stor
hjälp då det gällde de egna barnens uppfostran och anpassning till samhällets
normmönster.

I dag är situationen en annan. Den snabba utvecklingen medför att den
erfarenhet som föräldrarna har från sin uppväxttid hör hemma i en modell
av normmönster, som ligger ett par tre årtionden tillbaka. Under tiden har
mycket av värderingar och normer förändrats. Svårigheterna för föräldragenerationen
att anpassa sig till den nya tiden är påtaglig. Slitningar mellan
generationerna uppstår.

Detta har lett till att ungdomen själv befinner sig i en helt ny situation.
Jämfört med föräldrarnas tonårssamhälle lever dagens tonåringar i ett nytt
samhälle med nya förhållanden, valmöjligheter och problem som föräldrarna
inte har erfarenhet av.

Vid 1800-talets slut levde 6/7 av landets befolkning på landsbygden. I
dag är ca 1/4 av landets befolkning koncentrerad till städerna Stockholm,
Göteborg och Malmö. Detta visar på en omflyttningsprocess av oerhörda
mått. En omflyttningsprocess medför problem. Ett byte av bostadsområde
medför oftast även ett byte av beteendemönsterområde. Ett sådant byte
medför alltid en mer eller mindre svår individuell anpassning.

Genom koncentrationen av arbets- och utkomstmöjligheter till de större
tätortsccnlra som skapats i vårt land tvingas åtskilliga människor att lämna
sin ursprungsmiljö och söka anpassning i en ny miljö.

Även de gamla städerna karakteriseras av en markant innevånarrörlighet.
Bostadsområdena i de gamla stadskärnorna försvinner. Stadskärnan
blir mer och mer enbart en arbetsplats. Nya stadsmiljöer skapas. Denna

6 Motioner i Andra kammaren, nr ilo år 1966

miljö karakteriseras av hastigt uppväxande förortscentra av sovstadstyp.
Man vet mycket litet hur den miljön fungerar rent sociologiskt.

Den ungdom som växer upp i denna miljö kan ofta inte på tillfredsställande
sätt från föräldrarna få de råd och det stöd som skulle kunna vara
berättigade. Föräldrarna vet mycket litet om de problem som möter en
ung människa i den nya miljön.

Mer än var tredje svensk i åldern 15—19 år går för närvarande i skolor
med heldagsundervisning. För ca 30 år sedan gällde detta bara var sjuttonde
ungdom. I de flesta fall erhåller ungdomarna i dag högre utbildning
än sina föräldrar. Ungdomar, vars föräldrar har ringa erfarenhet av skolgång
utöver folkskolan, går i allt större utsträckning i skolor med högre
utbildning. Även här är det självklart att föräldrarnas erfarenheter i många
fall inte räcker till då det gäller att kunna förstå och bistå. Vilka önskningar
och behov har de ungdomar som tillbringar sin dag vid skolbänken
och vilka krav ställer de på sin fritid? Vad är avgörande för deras normoch
åsiktsbildning? Kunskaperna härom är otillräckliga.

Massmedia intar en betydande plats i dagens samhälle. De flesta ungdomar
i vårt land i dag utgör exempelvis den första ungdomsgeneration
som upplevt TV och dess förändringar av familjevanorna. I boken »Den
ensamma massan» påvisar Reisman m. fl. att dagens ungdom (i Amerika)
i allt större utsträckning får sina värderingar och åsikter från källor som
ligger utanför hemmet. Den unga människan blir mer och mer fjärrdirigerad.
Den moderna reklamen med tillvaratagande av forskningens senaste
rön då det gäller påverkan och beteende, skapande av behov etc. möter den
unga människan i en tid då denna är som mest mottaglig. Vilka konfliktsituationer
skapar detta, då den gamla familjens normer och beteende bryts
mot den moderna fjärrdirigeringens norm- och idolbildning?

Detta är några exempel på den inom många områden snabbt föränderliga
situation ungdomen upplever just nu. Föränderligheten ställer naturligtvis
större krav på den fostran till goda samhällsmedborgare som måste vara
målet för hem, skola och föreningsliv. Detta är en målsättning som också är
giltig för socialvård och rättsväsende.

Från samhällets sida göres stora insatser för att korrigera och återanpassa
och för att förebygga brott. Erfarenheten visar att den mot brott och
asocialitet förebyggande verksamheten är både effektiv och billig. Stöd åt
den förebyggande verksamheten har tidigare betraktats med stark skepsis
av en del människor men har efter hand accepterats av allt fler. I utredningar
under 1940-talet föreslogs att stöd skulle ges åt de frivilliga ungdomsorganisationerna.
Därigenom avsågs att ungdomsorganisationerna
skulle få bättre möjligheter att engagera fler i positiv ungdomsverksamhet.
Begreppet ungdomsvård kom att betraktas som en del av socialvården.
Denna motivering för samhällsinsatsen är även i dag bärande för eu stor
del av samhällets stöd åt ungdomsverksamheten. Inför hotet att avvikningar

Motioner i Andra kammaren, nr 110 år 1966 7

kan uppkomma göres insatser varierande efter de förväntade avvikningarna.

Samhällets stöd måste naturligtvis ha en betydligt bredare motivering.
1962 års ungdomsutredning har i sitt betänkande SOU 1963: 67 vidgat samhällsmotivet
för stöd åt ungdomsorganisationernas centrala verksamhet,
vilket vi noterar med tillfredsställelse. Enligt vår uppfattning bör samhället
se ungdomsfostran som en friskvård. I detta ligger både förebyggandemotivet
och motivet att ge ungdomen en fostran till aktiva medborgare i det
demokratiska samhället. I dagens situation med mycket starka påverkansmedia
och därmed förknippade möjligheter till kollektiv styrning framstår
det mer betydelsefullt än någonsin att ungdomen ges en fostran till kritiskt
värderande, självständigt tänkande individer. Sådan fostran skall naturligtvis
ske inom hem, skola och föreningsliv.

Speciellt inom och genom föreningslivet ges tillfällen till den träning i
ansvarstagande, hänsynstagande, självverksamhet och parlamentarisk funktion
som är grundläggande för samhället i övrigt. Det förutsätter naturligtvis
att den verksamhet ungdomsorganisationerna bedriver skall syfta till
självverksamhet byggd på personligt initiativ och personligt ansvarstagande.
Genom organisationernas skilda idéinnehåll skapas också förutsättningarna
för en tävlan mellan idéer. Därigenom utgör en aktiv frivillig ungdomsverksamhet
en mycket värdefull fostrare i demokratiens spelregler samtidigt
som den utgör en grund för demokratiens utveckling och fortbestånd.

Det ovan sagda visar att motiven för samhällsinsatser inom ungdomsfostran
kan variera starkt och skifta från tid till annan. Det är ofta den
»tro» som för tillfället är den dominerande och vad som anses som politiskt
möjligt som blir avgörande för i vilken form och i vilken omfattning samhällsstöd
centralt, regionalt och lokalt ges åt ungdomsverksamhet.

Bakom varje beslut ligger en ärlig vilja att göra den bästa insatsen, men
eftersom man vet så litet om den situation, där insatsen skall sättas in, så
vet man inte heller om insatsen är den rätta. För att komma till rätta med
detta osäkerhetsmoment bör en kontinuerlig forskning om ungdomens situation
i dagens samhälle äga rum och utgöra bas för alla samhällsinsatser
inom ungdomsfostran. En sådan forskning skulle avsevärt underlätta samhällsinstansernas
ställningstaganden och utgöra en garanti för att bättre
än nu kunna ge samhällsinsatserna den riktiga nivåriktningen och omfattningen.
En forskning av den här arten har även förordats av Läkarförbundet
i dess remissyttrande över utredningen »Aktion mot ungdomsbrott».

Två under 1964 genomförda undersökningar, dels en socialpsykiatrisk
undersökning av 222 stockholmspojkar och dels eu undersökning, som
visar den självdeklarerade brottsligheten bland skolbarn i Stockholm, kan
nämnas som exempel där forskning kan ge bättre kunskap om förhållanden
som man försöker påverka. Den forskning som 1962 års ungdomsutredning
bedriver är värdefull för utformningen av stödet till ungdomsorganisatio -

Motioner i Andra kammaren, nr 410 år 1966

nernas verksamhet men berör endast hur organisationerna fungerar, ledarutbildningen
samt attityder hos deltagare och ledare, och är dessutom att
uppfatta som en temporär företeelse.

Denna begränsning av direktiven för 1962 års ungdomsutredning har
dock tydligen icke uppmärksammats av utskottet.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära
att Kungl. Maj :t må föranstalta om åtgärder för en grundläggande
och kontinuerlig forskning om ungdomens situation
i dagens samhälle i det syfte som angivits i motionen.

Stockholm den 26 januari 1966

Karl Gust. H. Boo Einar Larsson Claes Elmstedt

i Borrby

David Gomér Johannes Antonsson Stig Josef son

i Arrie