Motioner i Andra kammaren, nr b63 år 1958 (Motion 1958:463 Andra kammaren - a)

Motioner i Andra kammaren, nr b63 år 1958

Nr 163

Av herr Lothigius m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts proposition,
nr 90, med förslag till ng tultaxa, m. m.

Träförädlingsindustrien i Sverige är en utpräglad småindustrinäring,
som sysselsätter omkring 50 000 anställda. Den typiska företagsstorleken
varierar inom gränserna 5—10 man. Under senare år har emellertid en lovande
expansion och teknisk förnyelse ägt rum. Denna har medfört, att omkring
40 % av den samlade branschproduktionen numera kommer från företag
med över 50 anställda. Deras antal kan beräknas till mellan 100 och
125. Träindustrien torde dock alltjämt utgöra landsbygdens utan gensägelse
största industrigren. Endast undantagsvis återfinnes den däremot i de större
samhällena och i städerna.

Alla skäl talar för att denna omdaning kommer att kunna fortgå, om
abrupta förändringar av handelsvillkoren icke äger rum. Från denna synpunkt
är det synnerligen oroande, om viktiga delar av branschen, såsom
tillverkningen av monteringsfärdiga trähus, inredningssnickerier och dörrar
lämnas helt oskyddade, ja, i verkligheten förses med negativ tull, eftersom
vissa tillsatsmaterial föreslås belagda med importtull. Parkett föreslås sålunda
erhålla en sexprocentig tull, innebärande att upp till 2/3 av skyddet
bortfaller.

En mycket stor del av trämanufakturbranschens tillverkningsvärde, eller
omkring 200 miljoner kronor per år, omfattas av ostoppade möbler. Sådana
varor föreslås bli belagda med 10 procents tull. Detta innebär, att exempelvis
stolar, vilkas tullskydd i dag genomsnittligt icke torde understiga 20—
25 % och som kan utsättas för en hård importkonkurrens, möts av stora
risker i åtminstone södra och mellersta Sverige. För träleksaker, som nu
åtnjuter ett tullskydd om i vissa fall 40—50 %, föreslås 12 % och för lustbåtar
10 % mot f. n. 25 % för att ta ytterligare ett par exempel, där propositionen
enligt vår mening skapar alldeles tydliga faromoment för den inhemska
tillverkningen. Dessa har även framhållits av olika remissinstanser
både inom branschen och från arbetstagarhåll.

Vissa justeringar av tullsatserna bör enligt vår mening vidtagas utan att
därför äventyra den målsättning för tullpolitiken, som propositionen ger uttryck
för.

Beträffande 44.13 parkettstav

44.23 byggnadssnickerier, därur sammansatt parkettstav och
dörrar:

Motioner i Andra kammaren, nr i63 år 1958

I propositionen föreslås tullfrihet för egentliga byggnadssnickerier, till
vilken grupp bl. a. dörrar häntöres. Nuvarande tullsats motsvarar ungefär
4 % bruttotull. Sedan hänsyn tagits till att i dörrarna ingående tillsatsmaterial
är belagda med 3—5 % tull, kan alltså sägas att innebörden i förslaget
är, att tullskyddet helt försvinner och att importen åtnjuter en premie, motsvarande
omkring 3—5 % av importpriset. Detta är mycket otillfredsställande,
särskilt därför att just dörrfabrikationen visat sig ha goda tekniska
förutsättningar för effektivisering.

Under de allra senaste åren bär emellertid exportansträngningarna för
dessa produkter väsentligt motverkats genom de massutbud av extiemt
billiga japanska dörrar, som skett bl. a. på USA. Det är ingen tvekan om
att en negativ tull skulle uppmuntra dörrimporten från olika håll, även
från kontinenten, där Europas största dörrfabriker återfinnes inom ett par
av de till den Europeiska Ekonomiska Gemenskapen hörande sex staterna,
till vilka utsikten att sälja dörrar i framtiden blir ringa, men vilkas rationaliserade
storindustri genom propositionen torde beredas utmärkta förutsättningar
på svensk botten. Framtidsprognosen för svensk dörrindustri skulle
därmed betydligt försämras.

Dörrproduktionen står numera i fråga om fanering och ytbehandling tillverkningstekniskt
möbeltillverkningen mycket nära. Pa beslagen nedlägges
även mycket stort arbete. Detta skiljer dörrarna tydligt från de grövre byggnadssnickerierna,
vilket icke torde ha framgått tillräckligt tydligt under förarbetena
på propositionen. Den av fabrikerna föreslagna tullsatsen 8 % finner
vi därför väl avvägd och ägnad att bereda nödigt skydd.

Beträffande parkettstav, massiv och övrig, föreslås i propositionen en
tull om 6 %. Det nuvarande tullskyddet uppgår till 15—20 %.

Parkettindustrien har ett årligt produktionsvärde av omkring 40 miljoner
kronor. Industrien är typiskt landsortslokaliserad. I viss utsträckning är
den därjämte, såsom framhålles av kommittéreservanten herr Hansson, belägen
i områden med sysselsättningssvårigheter. Detta är fallet med t. ex.
parkettfabriken i Ronnebyhamn (200 arbetare).

De utländska tillverkarna försågar själva sin råstav i vida högre grad än
de svenska. Denna vinst kan beräknas till ca 5 % av försäljningspriset på
den svenska marknaden. Då vidare arbetslönerna, ej minst i Polen och
Tyskland, är 40—50 % lägre än de svenska, uppstår en ytterligare vinst
för utländsk produktion av storleken 8 % av försäljningspriset. Kostnadsbesparingarna
gör således 13 %. Med detta bör jämföras det föreslagna tullskyddet
om endast 6 %, som inte ens täcker skillnaden i manufaktureringskostnad.

De internationella parkettpriserna medger endast täckning för de kostnader
för material och arbete, som svenska tillverkare f. n. bar. Härav följer
att den föreslagna tullsänkningen kan göra den svenska parkettindustrien
helt oräntabel. Då de allmänna omkostnaderna inom branschen synes ligga
vid 8 %, ger det föreslagna tullskyddet nämligen icke utrymme för någon
handelsvinst för de inhemska företagen. Tulltaxekommittén bar själv an -

Motioner i Andra kammaren, nr 463 år 1958

tytt, att en tullsänkning ned till normal tullnivå, omkring 5 %, skulle blottställa
den inhemska industrien och därför justerat upp sitt förslag, vilket
departementschefen följer. Under remissbehandlingen bär enligt vår mening
skäl givits för att denna justering icke i avgörande grad kan tillgodose kommitténs
syfte att minska mervidden mellan gällande och kommande tullsats.
Reservantens i tulltaxekommittén förslag synes oss icke heller helt tillgodose
detta syfte, varför vi instämmer i under remissbehandlingen ställda
yrkande om 10 % tull, varigenom branchen skulle nå samma skydd som
flertalet andra träindustrigrenar.

För andra möbler och delar än stoppmöbler (94.03) föreslås i propositionen
en tull om 10 %.

Gruppen omfattar bland annat pinnstolar, pinntaburetter, karmstolar,
köks-, skriv- och matbord samt förvaringsmöbler. Samtliga dessa produkter
har tidigare haft ett mycket högt tullskydd, och alltjämt är tullen på de billigare
möblerna i varugruppen omkring 30 %. Det förefaller därför alldeles
klart, att en sänkning med 2/3 måste stimulera utländsk konkurrens,
närmast från Danmark, Västtyskland och Jugoslavien. Även Polen och
Tjeckoslovakien uppträder på exportmarknaden. På den engelska marknaden
har exempelvis pinnstolar från de sistnämnda länderna utbjudits för
10 kronor per styck eller lägre (eif London). Det svenska priset på hemmamarknaden
för liknande stolar uppgår till det dubbla härav. Även om kvalitetsskillnaderna
är fullt tydliga, i vart fall för fackmän, så är inte denna faktor
på något vis tillräcklig för att motväga en sådan prisdifferens.

Enligt en remissinstans, Träindustrins Branschorganisation, har tulltaxekommittén
förutsatt, att stilskillnaderna mellan svenska och kontinentala
möbler vore sådana, att export hit icke kunde komma i fråga. Denna synpunkt
tillmättes förr viss betydelse, men dess vikt har numera betydligt
minskat. Tendensen till stilutjämning är fullkomligt klar. I särskilt hög
grad gäller det i förhållandet mellan danska och svenska möbler. Ett bevis
härpå torde den som konservativ ansedda engelska marknaden utgöra. Här
infördes förr stora kvantiteter svenska och finska stolar. Numera importeras
övervägande delen från kontinenten. Inte heller är enligt branschorganisationen
kommitténs uppfattning riktig, att fraktkostnaderna för potentiella
och delvis redan aktuella konkurrentländer skulle spela en ganska väsentlig
prohibitiv roll. Dels är dessa möbler numera ofta staplings- och/eller
sammansättningsbara, dels är fraktkostnaden från vissa delar av kontinenten
till den stora syd- och mellansvenska marknaden i en viss räjong t. o. m.
lägre än motsvarande kostnader för åtskilliga svenska fabriker.

Inom möbelbranschen har under de senaste åren en synnerligen genomgripande
och kraftig rationaliseringsprocesss påbörjats. Detta utvecklingsskede
skulle påtagligt försvåras, om billiga utländska möbler genom för lågt
tullskydd i större utsträckning skulle tillåtas översvämma den svenska
marknaden. Som tidigare framhållits föreligger även risk för ökad import
från länder, inom vilka en lojal prissättningspolitik i hög grad kan betvivlas.
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation sätter i fråga ca 15 %

Motioner i Andra kammaren, nr b63 år 1958

tullskydd och förordar under alla förhållanden en sänkning gradvis. Vi
instämmer i detta yrkande.

För andra leksaker (97.03) föreslås i propositionen ett tullskydd om
12 %. Tullskyddet är nu 40—45 %.

Tulltaxekommittén har anfört vissa skäl för en enhetlig tullsats om 12 %.
Först påpekas emellertid att leksaksindustrien icke synes ha särskilt goda
förutsättningar i vårt land.

Vad gäller de flesta leksaker torde detta vara riktigt. Höga verktygskostnader
och artiklarnas korta livslängd som nyheter ställer krav på en stor
hemmamarknad, vilken snabbt kan absorbera en tillräcklig upplaga för
amortering av verktygskostnaderna under en enda försäljningssäsong. Leksaker
av trä fordrar emellertid inga dyra press- eller gjutformar och är
också mindre nyhetskänsliga. Kommittén yttrar vidare, att en individuell
tullsättning för olika slag av leksaker kan leda till en vidlyftig differentiering,
som knappast kan anses motiverad av varornas betydelse. Från industrien
ifrågasättes likväl ej uppdelning på fler än två grupper: träleksaker
och övriga leksaker. Träleksakernas betydelse både för sysselsättning, virkesavsättning
och från valutasynpunkt är tillräckligt stor för att motivera
denna obetydliga differentiering. Dessa synpunkter blev helt bekräftade under
remissbehandlingen, varunder bland andra åtta avdelningar av Svenska
träindustriarbetareförbundet även bestämt avvisat en lägre tull än 20 %.

Tillverkningen av träleksaker är den enda svenska leksaksfabrikationen
av mera betydande omfattning. Den sysselsätter en väl inarbetad, yrkesskicklig
arbetarstam, fördelad på ett tjugotal fabriker. Dessa är koncentrerade
till bygder i sydöstra Småland, Blekinge och nordöstra Skåne, där hemarbete
och småfabrikation har stor betydelse mot arbetslöshet och avfolkning.
Denna tillverkning bereder lämpligt arbete också åt partiellt arbetsföra,
och en omställning av arbetskraften inom tillverkningsområdet försvåras
även av att sysselsättningssvårigheter redan föreligger inom närliggande
områden, såsom bobin- och möbelindustrierna. Det bör även uppmärksammas,
att för tillverkningen användes bl. a. gallringsvirke av lövträ, vars avsättning
är ett avsevärt problem för småbrukarna i berörda bygder. Avverkningen
motverkar även säsongarbetslösheten under vintern.

I tillverkningskostnaderna ingår arbetslöner med minst 50 % och ofta åtskilligt
mer. Det synes oss därför troligt, att en plötslig sänkning av tullskyddet
från 40—45 % till endast 12 % kommer att leda till stark import
från andra länder, av vilka Östtyskland, där den tyska träleksakstillverkningen
har sitt gamla centrum, förmodligen av valuta- och handelspolitiska
orsaker nu utbjuder dessa varor till priser, som synes ligga under sina redan
på grund av löneläget låga tillverkningskostnader.

Flera remissinstanser har påyrkat, att nomenklaturen omlägges så, att
träleksaker kan beredas ett tullskydd om lägst 20 %, vilket synes oss vara
ett väl avvägt tullskydd. Under alla förhållanden kräver hänsynen till branschens
situation, att den starka skyddsminskning, som kommer att äga

Motioner i Andra kammaren, nr 463 år 1958

rum, sker stegvis under en femårsperiod. Motsatt tillvägagångssätt torde
innebära synnerligen stora risker för branschen.

Med stöd av vad ovan anförts hemställes

att riksdagen vid behandling av prop. nr 90 angående
förslag till ny tulltaxa måtte besluta följande tullskydd för
varugrupperna

44.13 — parkettstav ............................ 10 %

44.23 — byggnadssnickerier ..................... 8 %

94.03 — möbler samt delar därtill................ 15 %

97.03 — andra leksaker ........................ 20 %.

Stockholm den 9 april 1958

Carl-Wilh. Lothigius Erik Strandh Erik Magnusson

i Tumhult

Gösta Darlin T. G. v. Seth Arvid Nilsson

i Lönsboda

Birger Gezelius Fredrik-Adolf Hamilton

580710 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag