Motioner i Andra kammaren, nr B 25b är 1958 (Motion 1958:254 Andra kammaren - b)

Motioner i Andra kammaren, nr B 25b är 1958

Nr B 254

Av herr Hjalmarson m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr B 39, angående vissa åtgärder på grund av situationen
på smörmarknaden, m. m.

Redan år 1947 angavs som »det närmaste målet» för svensk jordbrukspolitik
att jordbruksbefolkningen skulle beredas »möjlighet att uppnå och bevara
jämställdhet i inkomsthänseende med andra befolkningsgrupper». Vid
1955 års höstriksdag upprepades denna målsättning och konkretiserades
än ytterligare. Då angavs innebörden av inkomstlikställigheten så, att jordbrukare
på »rationellt drivna gårdar i basjordbrukens storleksgrupp» skulle
i inkomstavseende ha möjlighet att uppnå samma ställning som »industriarbetare
och liknande i de två lägsta ortsgrupperna».

Eftersom mjölkproduktionens avkastning har avgörande betydelse för
jordbrukarnas inkomster -— särskilt i småbruk och familjejordbruk — bör
speciell hänsyn tas till de bindande uttalanden från statsmakternas sida
som gjorts i fråga om mejeriprodukter. År 1947 — proposition nr 75 —
uttalade således dåvarande departementschefen »att jordbruket tills vidare
i första hand bör åtnjuta avsättningsskydd för en smörproduktion, motsvarande
vad som kan frambringas medelst inhemska fodermedel och sådana
importerade fodermedel, som erfordras för att uppnå balans i foderstaterna».
Exakt vad denna linje innebar ansågs inte möjligt att ange med
hänsyn till då rådande matfettsransonering, men det ansågs sannolikt att
utrymme skulle finnas för en margarinkonsumtion av större kvantitet än
den som 1942 års jordbrukskommitté angivit på 40 000 ton, framför allt
om export av smör kunde ske till »med det inhemska marknadsläget konkurrerande
priser».

Utvecklingen fram till år 1955 har visat en ständig ökning av margarinproduktionen
samtidigt som mjölk- och smörproduktionen sedan 1949/50,
då den högsta produktionen redovisades, visat en kraftigt vikande tendens.
Det smör som inte konsumerades inom landet hade dock fram till 1955
kunnat exporteras till ur kostnadssynpunkt godtagbara priser. Av den orsaken
aktualiserades icke frågan om innebörden i 1947 års beslut för mejeriproduktionens
del. Jordbruksprisutredningen varnade emellertid i sitt betänkande
(SOU 1954:39) för risken av ett starkt stigande smöröverskott.
Dessa varningar ansåg dock dåvarande departementschefen vara överdrivna
(prop. nr 198/55). Skulle det emellertid inträffa att avsättningen av smör
på utlandsmarknaden helt omöjliggjordes — uttalade han — borde det i

Motioner i Andra kammaren, nr B 254 dr 1958

en sådan situation »ankomma på statsmakterna att med alla till buds stående
medel skaffa avsättning för inhemskt smör på hemmamarknaden».

De tilltagande avsättningssvårigheter som sedan ungefär ett år varit rådande
för smör kan inte sägas vara orsakade av en stigande mjölkfettsproduktion.
Enligt beräkningar som publicerats i Jordbruksekonomiska Meddelanden
nr 1, 1958, låg produktionen av mjölk år 1956/57 16 procent lägre
än förkrigsårets nivå och 19 procent lägre än toppåret 1949/50. Motsvarande
siffror för mjölkfettsproduktionen är 9 resp. 16 procent. En viss produktionsanpassning
har följaktligen skett inom jordbruket. Antalet kor har
under 1950-talet minskat med över 30 000 per år. Det nuvarande smöröverskottet
får således framför allt anses bero på en förskjutning i konsumtionen
från smör till margarin inom landet. Detta borde tidigare ha föranlett
åtgärder från statsmakternas sida.

Inflationen inom landet får också anses ha medverkat till uppkomsten
av de nuvarande svårigheterna. Genom den har jordbrukarnas realinkomster
försämrats under hela 1950-talet, eftersom kostnaderna stigit snabbare än
inkomsterna. Inflationen har medfört att klyftan mellan de s. k. världsmarknadspriserna
och hemmamarknadspriserna vidgats. Det är då inte i
första hand prisfallet på den internationella livsmedelsmarknaden utan i
främsta rummet den allmänna prisuppgången inom landet — inflationen —
som förorsakat att exporten av svenska jordbruksprodukter för varje år
blivit en allt sämre affär för jordbrukarna.

De exportsvårigheter som orsakats av prisernas utveckling på utlandsoch
hemmamarknaden har förvärrats av att jordbruksproduktionen ökat
inom de flesta av de länder som brukar betraktas som våra traditionella
exportmarknader. Dessa exportmarknader är nu stängda. För närvarande
är det endast englandsinarknaden som står öppen, men exporten dit är
kvoterad för nu löpande avtalsperiod till 8 000 ton, varav dock redan ett
utrymme på 3 000 ton använts.

På grund av de här angivna samverkande orsakerna blev situationen i
början av detta år så akut, att speciella åtgärder vidtogs av årets förra riksdag
i syfte att förbättra smöravsättningen. Dessa åtgärder, som i huvudsak
innebar en sänkning av smörpriset med två kronor per kilo, av vilket belopp
femtio öre subventionerades av staten, förorsakade en allvarlig inkomstminskning
för jordbrukarna. Från vårt håll föreslogs i motion en
höjning av margarinpriset med femtio öre per kilo jämsides med den av
jordbrukarna själva bekostade sänkningen av smörpriset. Fn sådan kombinerad
lösning hade enligt vår mening varit avgjort bättre för alla parter,
eftersom den inte hade försatt jordbruket i det tvångsläge som konsumtionsstimulerande
subventioner alltid gör. Den ökning av konsumenternas livsmedelskostnader
som hade blivit en följd av margarinprishöjningen hade
kunnat elimineras genom ett slopande av den extra sockerskatten.

Motioner i Andra kammaren, nr B 254 dr 1958

Sedda mot bakgrunden av de löften eller avtal som statsmakterna genom
1947 och 1955 års riksdagsbeslut träffat med jordbrukets företrädare ter
sig vårens åtgärder som mycket otillfredsställande. Vi kan i likhet med
jordbrukets förhandlingsdelegation inte betrakta regeringens lösning som
något fullföljande av träffade avtal.

Det är självklart att träffade avtal skall hållas. Det är därför nödvändigt
att vi nu vidtager sådana åtgärder, som kan sägas medföra att avtalet beträffande
smörets tryggade avsättning hålles samt att åtgärder förbereds
för att även löftet om inkomstlikställighet för jordbrukets utövare med
jämförbara folkgrupper uppfylles. I jordbruksnämndens skrivelse av den
16 juni framhålles också att statsmakterna enligt gällande jordbruksuppgörelse
åtagit sig att »i ett sådant läge som det nu rådande med alla till buds
stående medel öka avsättningen av smör på den inhemska marknaden».

Som tidigare berörts innebär konsumtionsstimulerande subventioner svårigheter
vid avvecklingen. Lättheten att införa dem står i omvänd proportion
till svårigheterna att avveckla dem. Subventionerna måste betalas, och det
är skattebetalarna som drabbas genom högre skatter. En del av kostnaden
betalas över disken, en annan del på skattsedlarna. Vad som i dagens läge
gör det speciellt betänkligt att beträda subventionslinjen är den allvarliga
statsfinansiella situationen.

Jordbrukets företrädare protesterade mot införandet av subventioner.
Nu har emellertid jordbruket genom tidigare majoritetsbeslut i riksdagen
försatts i ett tvångsläge, därför att en avveckling av smörsubventionen och
en därav följande höjning av smörpriset kan befaras få en ogynnsam effekt
på smörkonsumtionen, oavsett om det samtidigt sker en motsvarande höjning
av margarinpriset. Därtill kommer att en eventuell återgång av konsumtionen
från smör till margarin är speciellt ogynnsam under sommaren och
hösten, enär smörproduktionen under denna tid är störst. Skäl som tidigare
ej var för handen synes följaktligen nu tala för ett bibehållande under viss
klart avgränsad tid av smörsubventionerna. En ytterligare orsak som talar
härför är det förhållandet, att den s. k. 6-procentsregeln med all sannolikhet
kommer att utlösas under hösten och att då prisförhandlingar över hela
fältet kommer att tas upp.

Härtill kommer att förhållandena på exportmarknaden under de senaste
månaderna försämrats. Genom den minskade prisspänningen mellan smör
och margarin har visserligen en förändring av konsumtionsvanorna av
matfett skett till fördel för smöret. Men även om man räknar med en ökning
av smörkonsumtionen på 30 procent, kan ett betydande smöröverskott befaras.
Detta beroende av de stängda exportmarknaderna. Smöröverskottet
måste därför avsättas på den inhemska marknaden, vilket för att bli möjligt
torde kräva en minskning av prisspänningen mellan smör och margarin.

Vi föreslår därför en sådan höjning av regleringsavgifterna för fettråvaror

Motioner i Andra kammaren, nr B 254 år i958

m. m. att inargarinpriset som en följd därav höjes med 50 öre. Detta torde
komma att kräva en höjning av regleringsavgiften med 60 öre per kilo fettråvara,
vilket enligt approximativa beräkningar kan väntas medföra en
inkomst för staten med ca 45 milj. kr. för helt budgetår. Genom detta belopp,
som innebär en inkomstökning för staten, kan bibehållandet av smörsubventioneringen
finansieras. I likhet med vad som från vårt håll föreslogs
i en motion till årets förra riksdag — då avseende annan tidpunkt —
yrkar vi även nu i en speciell motion på en avveckling av den extra varuskatten
på socker från och med den 1 januari 1959 i syfte att eliminera de
genom margarinprishöjningen ökade livsmedelskostnaderna för konsumenterna.

Under rådande förhållanden synes det alltså vara nödvändigt att under
tiden augusti—november bibehålla de nu utgående smörsubventionerna.
Vi vill dock ännu en gång understryka, att vi principiellt är motståndare till
subventioner och att vi godtager en fortsättning — under klart avgränsad
tid — enbart av den anledning att jordbruket försatts i ett tvångsläge.

Utöver de här föreslagna åtgärderna synes riksdagen böra uttala, att en
höjning bör ske av införselavgiften för oljekraftfoder samt att en så hög
införselavgift för fodersäd bör införas — efter det föreslagna bemyndigandet
_att vår mjölkproduktion i huvudsak kommer att baseras på inhemska

fodermedel. Skäl kan nämligen framföras mot att en för hög mjölk- och
smör- samt fläskproduktion upprätthålles med hjälp av importerade fodermedel.
Dessa skäl har speciell styrka i år, då vi har att räkna med en stor
fodersädsskörd. De inkomster som flyter in genom de högre införselavgifterna
har också stor betydelse när det gäller att täcka eventuella exportförluster
för exempelvis smör och fläsk.

Med stöd av vad ovan anförts hemställes,

att riksdagen vid behandling av proposition nr B 39 måtte
hos Kungl. Maj :t hemställa

dels om utfärdandet av kungörelse om följande ändring
av 2 § i kungörelsen den 7 juni 1956 (nr 417) med tillämpningsföreskrifter
till förordningen den 7 juni 1956 (nr 403)
angående regleringen av införseln av fettråvaror och fettvaror
m. m.

2 §.

För i---erläggas regleringsavgift.

Regleringsavgiften må ej sättas till högre belopp än en krona 50 öre för
kilogram fett, olja eller fettsyra, varvid i fråga om varor, som upptagits
under C i bilagan, avgiften skall avse den kvantitet fett eller olja som ingår
i importvaran.

Motioner i Andra kammaren, nr B 254 dr 1958

Vid förändring---sådan vara;

dels om bemyndigande för jordbruksnämnden att med
stöd av nyssnämnda kungörelse vidtaga den ändring av regleringsavgiften
för fettvaror, som angivits i det föregående,
samt att riksdagen måtte uttala att införselavgifter för
kraftfoder och fodersäd bör vara av sådan storleksordning,
att mjölk- och smör- samt fläskproduktionen till den absoluta
huvuddelen baseras på inhemsk foderproduktion.

Stockholm den 8 juli 1958

Jarl Hjalmarson

Martin Skoglund

T. G. von Seth

Leif Cassel

Ernst V. St axäng

Einar Hseggblom

Carl Östlund

Tage Magnusson