Motioner i Andra kammaren, nr B 217 år 1958 (Motion 1958:217 Andra kammaren - b)

Motioner i Andra kammaren, nr B 217 år 1958

Nr li 217

Av herrar Nihlfors och Larsson i Stockholm, angående utflyttningen
av Stockholms örlogsbas (Muskövarvet), in. m.

1953 års riksdag beslöt att örlogsbasen i Stockholm skulle flyttas till
Stockholms södra skärgård, varvid örlogsvarvet skulle förläggas till Muskö.
Örlogsstationen skulle flyttas till Berga. Planer för Muskövarvet äro utarbetade,
men anslag har hittills icke lämnats för flyttningens igångsättande.
Flyttning av f. d. örlogsstationen har däremot påbörjats.

Kungl. fortifikationsförvaltningen har för budgetåret 1958/59 angivit att
anslag erfordras med 13 miljoner kronor för Muskövarvet för att upprättade
byggnadsplaner skola kunna följas.

Departementschefen har i statsverksproposition till 1958 års förra riksdag
föreslagit att första etappen av Muskövarvets utbyggnad får komma till
stånd men ansett sig endast kunna tillstyrka att en miljon kronor anvisas
för ändamålet. Han erinrar dock om att medel för härmed sammanhängande
ändamål jämväl beräknats under anslaget Anordnande av vissa fartygstunnlar.

I sammanhanget kan erinras om en motion (FK nr 174/1956) som utmynnade
i förslag att riksdagen skulle hemställa hos Kungl. Maj :t om utarbetande
av en definitiv plan för utbyggnad av Muskövarvet jämte uppgifter
på de äskanden, vartill ett påbörjande av första byggnadsetappen kunde
föranleda. Vidare föreslogs tillsättande av en utredning med uppgift att —
efter hörande av berörda intressenter — avgiva förslag om frilagda områdens,
byggnaders och anläggningars i Stockholm användning.

I motiveringen framhölls betydelsen såväl för marinen som för Stockholms
stad av att utflyttningen påbörjades med det snaraste och genomfördes
inom rimlig tid. Marinchefen och fortifikationsförvaltningen hade i tidigare
sammanhang framhållit bl. a. att en försening av Musköbasen skulle
medföra krav på avsevärda kapitalinvesteringar i avseende på Stockholms
örlogsvarvs nuvarande anläggningar. Sedan ett tiotal år tillbaka hade marinledningens
krav på nyanläggningar och större iståndsättningar konsekvent
ställts på framtiden med anledning av att man räknat med varvets
förestående flyttning. Vid ytterligare fördröjning skulle man ej längre kunna
undgå att tillgodose behoven av nybyggnader och moderniseringar.

För Stockholms stads vidkommande angavs att utflyttningen vore av stort
intresse såväl ur civilförsvarssynpunkt som med hänsyn till att värdefulla
områden och byggnader i Stockholm genom utflyttningen friläggas för andra
ändamål. Behovet för Stockholms stads del av att lång tid i förväg kunna
överblicka marktillgång in. m. underströks. Det betonades också att friläg -

Motioner i Andra kammaren, nr B 217 år 1958

gandet av de av örlogsvarvet disponerade områdena och byggnaderna i
Stockholms centrala del innebär att stora ekonomiska värden tillföras det
allmänna. Utbyggnadstakten borde därför icke göras långsammare än vad
som oundgängligen betingas av tekniska, arbetskraftmässiga och ekonomiska
skäl.

Vid behandlingen av 1956 års statsverksproposition uttalade statsutskottet
att det delade departementschefens i propositionen uttryckta uppfattning
om angelägenheten av att örlogsvarvet snarast utflyttas från Stockholm
samt ansåg det vara av största vikt, att en plan för anläggningsarbetenas
fortsatta bedrivande fastställdes av statsmakterna. I samband därmed borde
beslut fattas om en någorlunda fixerad årlig medelstilldelning, så beräknad,
att arbetena kunde utföras på ett ur byggnadsteknisk och ekonomisk synpunkt
lämpligt sätt.

I motionen redovisade återverkningar för Stockholms stad upprepades av
statsutskottet. Utskottet underströk också angelägenheten av att frågan löstes
så snart som möjligt med hänsyn till de stora medelsbehov som eljest
skulle göra sig gällande för nybyggnader och moderniseringar vid anläggningarna
i Stockholm. Statsutskottet framhöll vidare att det gång på gång
tidigare understrukits att varvets läge mitt i staden är förenat med allvarliga
nackdelar ur såväl militär som civil synpunkt.

Slutligen erinrade statsutskottet att det framhållits och måhända kunde
övervägas, huruvida icke, då det gäller ett investeringsföretag av den storlek
och den särpräglade art, varom här är fråga, det ur anslags- och redovisningssynpunkt
vore motiverat att detsamma behandlades helt fristående från
försvarets övriga investeringsarbeten.

Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets förslag att i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla att för 1957 års riksdag måtte framläggas en definitiv
plan för Stockholms örlogsvarvs utflyttning till Muskö innefattande med
planen förenade konsekvenser i kostnadshänseende.

I 1957 års statsverksproposition anmäldes att ifrågavarande plan utarbetats,
men att vissa modifieringar borde företagas, varför departementschefen
i avvaktan på utredningsresultatet icke då kunde tillstyrka att medel anvisades
för utflyttningens påbörjande.

Departementschefens förslag att första etappen för Muskövarvets utbyggnad
enligt den nu framlagda planen får komma till utförande är mycket
betydelsefullt. Utflyttningsfrågan, som ända sedan år 1863 varit föremål
för ett flertal utredningar, synes därmed börja bringas till sin praktiska lösning.

Departementschefen har dock icke lämnat besked om något slag av bemyndiganden
eller tidsbestämning, varpå en ekonomisk uppläggning av arbetsplanerna
för de närmaste åren kan grundas.

Ehuru det belopp som föreslagits är mycket lågt med hänsyn till byggnadsföretagets
storlek skall icke anföras någon erinran häremot med hänsyn
till att anslaget för Anordnande av vissa fartygstunnlar, som har sammanhang
med utflyttningen, föreslagits att höjas i förhållande till samma anslag

Motioner i Andra kammaren, nr B 217 år 1958

innevarande budgetår. Utflyttningen torde emellertid icke på allvar kunna
igångsättas med det föreslagna beloppet, varför större anslag ofrånkomligen
torde bli aktuellt i en nära framtid.

För att kunna genomföra det omfattande arbetsprogrammet till lägsta
kostnad måste det vara betydelsefullt att vid arbetenas igångsättande kunna
förutsätta att programmet skall kunna genomföras inom viss tidrymd. Departementschefen
har tyvärr icke gjort något uttalande som ger vederbörande
myndigheter någon grund att stå på i dessa avseenden. För Stockholms
stad är det även av vikt att kunna kalkylera med en något så när bestämd
tidrymd för utflyttningen.

Under hänvisning till vad ovan anförts hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att åtgärder
vidtagas för att arbetena med utflyttningen av Stockholms
örlogsbas (Muskövarvet) forceras och att 1956 års
riksdags uttalade önskemål om dessa arbetens planläggning
m. m. tillgodoses.

Stockholm den 3 juli 1958

Folke Nihlfors Martin Larsson