Motioner i Andra kammaren, nr AOA (Motion 1949:404 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr AOA.

Nr 404.

Av herr Olsson i Mora m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 204, angående nya grunder för avlöningen av
präster m. m.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 204 inbjudes riksdagen att fatta principbeslut
om tillämpning av det civila lönesystemet för avlöning av svenska
kyrkans prästerskap. Denna avlöningsreform beräknas medföra en kostnadsökning
av omkring 7,7 miljoner kronor årligen, vartill kommer omkring
1,8 miljoner kronor årligen för en pensionsreglering i anslutning till
avlöningsreformen. Tillsammans skulle det alltså bli en kostnadsökning på
närmare tio miljoner kronor årligen för en tjänstemannakår, som understiger
3 000 personer.

Även många av dem, som gärna erkänna behovet såväl av en lönereglering
för prästerskapet och isynnerhet dess lägre befattningshavare som av
en omläggning av prästlönesystemets tekniska struktur, ha förvånats över
att denna proposition under nuvarande förhållanden kunnat framläggas.
Att det nu blott är fråga om ett principbeslut har icke kunnat minska denna
förvåning. Ett principbeslut betyder att en växel utställes, som är avsedd
att infrias. När detta en gång skall ske är det uppenbart att frågan icke
kan begränsas till att gälla allenast rikets prästerskap. Principbesluten
kommer att medföra konsekvenser i fråga om ett så stort antal statstjänstemän
att den kostnadsökning av närmare tio miljoner, som nu beräknas
för prästerskapets avlöning, blott representerar en jämförelsevis
ringa del av den sammanlagda utgiftsökning, som vid bifall till den nu
föreliggande propositionen måste bli en följd för att andra eftersatta
tjänstemannagrupper skola vederfaras en relativ rättvisa. Många löntagare,
som anse sig förbigångna vid de löneförbättringar som hittills vidtagits
med hänsyn till det försämrade penningvärdet, ha givit sitt bidrag till
lönestabiliseringen men skulle säkerligen efter ett bifall till den nu föreliggande
propositionen med ökad styrka framföra sina krav. Ett principbeslut
skulle härvidlag knappast få lindrigare verkan än ett realbeslut. Ett
så pass omfattande genombrott på lönefronten som det nu föreslagna
skulle, även om det betecknades såsom principiellt, uppfattas som en
första inteckning i kommande löneförbättringar och framkalla allvarliga
återverkningar ej blott hos övriga statsanställda utan också bland kommunernas
befattningshavare. Den hittills fullföljda stabiliseringspolitiken
skulle förlora sitt fundament att utan eftergifter åt några särskilda grupper
vara hel och odelbar. Stabiliseringssträvandena skulle omintetgöras,

Motioner i Andra kammaren, nr 404.

och ett principbeslut av den stora omfattning som propositionen innebär
borde vara uteslutet, då även mycket smärre men ännu mera angelägna
anslagsbehov av statsfinansiella skäl måste eftersättas och då regeringen
proklamerar en hård sparsamhetspolitik för att ej skattetrycket skall ökas.

Tidpunkten för propositionens framläggande synes vara olämplig även
ur en annan viktig synpunkt. Den pågående kommunsammanslagningen
kan knappast bli utan återverkningar på den kyrkligt-kommunala indelningen.
Man kan ha olika meningar om hur långt denna revision bör gå,
om den bör stanna vid ett undanröjande av de geografiska oregelbundenheter,
som uppkomma, då gränserna för de nya borgerliga kommunerna
skära pastoratsgräns, eller om den bör sträckas väsentligt längre. Obestridligt
är att ej få pastorat och församlingar ha så ringa folkmängd att de
efter vanliga bedömningsgrunder icke torde giva tjänsteinnehavaren full
sysselsättning även med den fria verksamhet denne har att utöva. En
genomgripande lönereform för prästerskapet över lag synes icke böra
genomföras utan att frågorna om pastoratsindelningen i riket och den
prästerliga organisationen åtminstone principiellt i någon mån klarläggas.

De kostnadsberäkningar, som lagts till grund för den nu föreliggande
propositionen, äro i hög grad otillfredsställande. Det måste betecknas såsom
lättvindigt för att ej säga lättsinnigt att prästlönekommittén ansett
sig ensidigt kunna bygga sina ekonomiska kalkyler på »den tendens beträffande
skatteunderlagets utveckling, som framträtt under senare år»,
utan att räkna med någon marginal för nedåtgående konjunkturer och
minskat skatteunderlag. Så mycket är tydligt att den föreslagna löneregleringen
skulle få till följd att kyrkoavgiften måste höjas med 50 procent
utöver det öretal, som utgått under de senaste åren. Ej nog härmed skulle
uppenbarligen framtvingas både en höjning av kyrkoavgiftens fastställda
maximibelopp och en revision av finansieringsbestämmelserna i kyrkofondslagen.
1942 års kyrkomusikerutredning har för sin del förordat att
maximibestämmelsen i 5 § kyrkofondslagen borttages, men riksdagen torde
knappast vara benägen att utan mycket starka garantier beträda denna
väg, även om prästlönekommittén under det fortsatta utredningsarbetet
skulle biträda förslaget.

Den i propositionen föreslagna lönegradsplaceringen har i vida kretsar
framkallat förvåning och uppfattats såsom väl hög. Med all uppskattning
av prästerskapets ämbetsgärning anse många att det med hänsyn till rådande
rekryteringsförhållanden, gällande utbildningskrav och befordringsmöjligheter
knappast kan försvaras att principiellt likställa kyrkoherde
med lektor och komminister med läroverksadjunkt. Eu sådan lönegradsplacering
torde icke kunna genomföras utan återverkningar i fråga om
läroverkslärarnas lönegradsplacering, och verkningarna av en sådan lönereform
komma säkert att sprida sig ännu mycket längre.

Motioner i Andra kammaren, nr 404.

I propositionen skymtar en ny uppmjukning av prästvalsbestämmelserna,
som snarast är ägnad att verka oroande mot bakgrunden av det
ringa beaktande, som vid flera kyrkoherdeutnämningar ägnats tydligt uttalad
församlingsvilja. trots de utfästelser som vid tredjegångsregelns tillkomst
gjordes om fortsatt behörigt lekmannainflytande. Å andra sidan
bordläggas ett flertal frågor, som åtminstone principiellt borde klarläggas,
innan beslut fattas om en allmän prästlönereglering. Stiftsbandsinstitutet
bibehålies med därmed förenade erkända olägenheter. Församlingarna
fråntagas den nu gällande rätten att bevilja en prästerlig tjänsteinnehavare
visst lönetillägg, och i olikhet med övriga statstjänare förbjudas prästerna
att tillgodonjuta avkastningen av donation utöver lönen. Kyrkoherde och
komminister skola alltjämt, även med nu föreslagna bruttolönesystem,
beredas tjänstebostad, men det bostadsavdrag, som de härför skola vidkännas,
står knappast i rimligt förhållande till nuvarande verkliga byggnads-
och underhållskostnader. De föreslagna hyrestalen ha tämligen godtyckligt
jämkats nedåt med ca 12 procent, ehuru den motivering som härför
anförts, att prästgårdarna ha »öppen karaktär», ej längre äger någon allmängiltighet.
Särskild bränslegottgörelse skall erläggas åt innehavare av
särskilt stora prästgårdar, ehuru övertaliga rum mot församlings bestridande
ej sällan tillkommit på grund av yrkande från prästerligt håll.

Då sålunda ej ens ett principbeslut om en omfattande lönereglering synes
vara förenligt med den nu tillämpade lönestabiliseringen, då vidare grunderna
för den föreslagna regleringen ej kunna godtagas och då lösningen
av ett flertal med löneregleringen sammanhängande frågor ej bör försvåras
genom att dessa frågor i förhållande till löneregleringen lämnas i efterhand,
yrkas för beredande av ytterligare rådrum,

att riksdagen måtte lämna Kungl. Maj ds proposition nr
204 utan bifall.

Stockholm den 3 maj 1949.

A. Olsson Gottfr. Fröderberg. A. Widén.

i Mora.

John G. Löfroth. Olof Hammar.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1949
145049