Motioner i Andra kammaren, nr Afl dr 1956

Motion 1956:49 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, nr Afl dr 1956

5

Nr 49

Av herrar Rubbestad och Onsjö, om viss ändring av förordningen
angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

I enlighet med statsmakternas under år 1954 fattade beslut trädde den
s. k. läkemedelsreformen i kraft den 1 januari 1955. Jämlikt bestämmelser,
som meddelats i förordningen den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel och kungörelsen den 3 december 1954 (nr
735) med tillämpningsföreskrifter till denna förordning, gäller bl. a. följande.

Vid andra sjukdomar än vissa i en särskild kungörelse angivna långvariga
och allvarliga sjukdomar äger den som är försäkrad jämlikt lagen om allmän
sjukförsäkring vid inköp av flertalet sådana läkemedel, som ordinerats av läkare,
åtnjuta rabatt med hälften av det belopp, varmed priset överstiger tre
kronor. För att rabattering skall kunna ske krävs, att läkemedlet är att hänföra
till apoteksvara eller första klassens gift.

Utskrivning skall i regel ske på särskild blankett. I samband med ordinationen
kan läkaren förordna, att förnyad expedition (iteration) må äga
rum 1—3 gånger. Högst fyra expeditioner kan således ske på grundval av
en receptblankett. Om ingen påteckning om iteration ägt rum, skall apoteket
efter expeditionen behålla receptblanketten såsom ekonomisk verifikation.
Föreligger däremot iterationsanteckning, skall receptet återställas till patienten,
dock inte efter den sista expeditionen. I fall, då receptet skall återlämnas
till patienten, skall apoteket som verifikation behålla en av den expedierande
farmacevten bestyrkt avskrift av vissa delar av receptet {signatur
kopia).

Läkemedel, som skall rabatteras, kan även ordineras telefonledes till apotek.
Ersättning till apoteken för utlämnade kostnadsfria läkemedel samt för
vad allmänheten ej erlagt av priset för rabatterade läkemedel lämnas av
riksförsäkringsanstalten (Rfa). En gång månatligen skall apoteken insända
räkningar till Rfa. Räkningen skall inte åtföljas av verifikationer, men
sådana skall vid anfordran inges till Rfa för kameral granskning. Medicinalstyrelsen
åligger att i viss utsträckning infordra verifikationer för granskning
främst ur medicinska och farmacevtiska synpunkter.

Kostnaden för läkemedelsreformen bestrides dels av statsmedel med belopp
för kalenderår motsvarande 1 krona och 15 öre för en var, som vid
utgången av det år kostnaden avser är medlem i allmän sjukkassa, och dels
av de allmänna centralsjukkassorna i förhållande till antalet medlemmar
vid nämnda tidpunkt. Det direkta statsbidraget uppgår f. n. til! sex miljoner
kronor.

6

Motioner i Andra kammaren, nr i9 år 1956

Vid riksdagens behandling av frågan om läkemedelsreformen bröt sig
meningarna, då det gällde att bedöma, hur reformen tekniskt bäst skulle
utformas. En mening som gjorde gällande att de föreslagna karensbeloppen
och rabattkostnaderna skulle leda till att de sjuka skulle få ett orimligt
stort antal rabattbelopp utan verklig betydelse för deras ekonomi vann inte
gehör, främst med hänsyn till att erfarenheter saknades av den föreslagna
reformens verkningar. Sådana erfarenheter föreligger numera.

Enligt en redogöi-else för läkemedelsreformen avspeglad i apotekens receptur,
som publicerats i Svensk farmacevtisk tidskrift 1955, har en undersökning
verkställts av 10 800 under några dagar i april 1955 på apoteken
gjorda expeditioner av rabatterade läkemedel. Av denna redogörelse framgår,
att medelpriset för de undersökta läkemedelsexpeditionerna var endast
5 kronor och 70 öre. Inte mindre än 84,4 procent av samtliga dessa läkemedel
kostar högst 10 kronor. Av dessa utgöres i sin tur ungefär 45 procent
av sådana där priset är högst 5 kronor. En konsekvens av dessa förhållanden
är att de rabatter, som lämnas genom läkemedelsreformen, i ett stort antal
fall är mycket små. I cirka 17 procent av samtliga expeditioner var rabatten
mindre än 50 öre, vid cirka 39 procent av samtliga expeditioner uppgick
rabatten till högst 1 krona.

Betänker man att totalantalet receptexpeditioner i vårt land under ett år
numera överstiger 20 miljoner, innebär de angivna siffrorna att svenska
folket i inte mindre än 7 800 000 fall skall vänta på apoteken, medan rabatten
räknas ut, för att därefter erhålla ett rabattbelopp på mellan 1 öre och
1 krona. I inte mindre än 3 400 000 fall blir belöningen för denna väntan
mindre än 50 öre. Till nu angivna olägenheter kommer det betydande merarbete,
som uträkningen av rabatterna samt utskriften av räkningar på Rfa,
upptagande bl. a. tiotusentals rabattbelopp av bagatellstorlek, ger apoteken.
Att här förekommer ett stort nationalekonomiskt slöseri torde vara uppenbart.

För att komma till rätta med detta föreslås att riksdagen beslutar alt
den nuvarande regeln om rabattering med hälften av det belopp, varmed
priset må överstiga 3 kronor, bibehålls, men att den kompletteras med en
föreskrift, att rabatt ej må åtnjutas med mindre priset uppgår till 5 kronor.
En sådan spärregel skulle i praktiken innebära att någon ändring i de sjukförsäkrades
ställning ej skulle ske beträffande rabatterade läkemedel som
kostar högst 3 kronor eller mer än 5 kronor. Däremot skulle de försäkrade
gå förlustiga den rabatt, högst 1 krona, som de f. n. kan åtnjuta beträffande
läkemedel som kostar mellan 3 kronor 1 öre och 4 kronor 99 öre.

Det är vanskligt att uppskatta den besparing som delta förslag skulle
medföra. Under antagande att rabatten i vart och ett av de 7 800 000 fall,
som vi ovan angivit, uppgår till 40 öre skulle besparingen bli 3 J20 000 kronor.
Av större betydelse torde vara den tidsvinst som skulle göras av de

Motioner i Andra kammaren, nr 49 år 1956

7

försäkrade genom att de slipper vänta på uträkningen av rabatten samt
av apoteken genom att de härigenom kommer att slippa besväret med verifikationer
och uträkningen av mer än en tredjedel av samtliga fall.

Den föreslagna ändringen torde böra träda i kraft den 1 juli 1956, dock
att rabattering enligt hittills gällande regler borde få äga rum intill den 1
januari 1957, såvitt angår recept som utfärdats senast den 30 juni 1956. Med
hänsyn till denna övergångsbestämmelse torde förslagsanslaget till Bidrag
till sjukkassor m. m. icke påkalla någon ändring av Kungl. Maj:ts beräkning
av detta anslag för budgetåret 1956/57.

Under åberopande av det anförda hemställes,

att riksdagen måtte besluta att till 3 § första stycket förordningen
den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel skall fogas följande stadgande
nämligen: »Nedsättning som i detta stycke avses utgår dock
ej, såframt ej kostnaden, bestämd på sätt som ovan sagts,
uppgår till 5 kronor.»

Stockholm den 19 januari 1956

Axel Rubbestad J• 0nsJö