Motioner i Andra kammaren, nr 963 år 1968 (Motion 1968:963 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 963 år 1968

Nr 963

Av herrar Turesson och Björkman, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition nr 24, med förslag till lag angående ändrad
lydelse av § 6 lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets
mynt.

I proposition nr 24/1968 föreslås Kungl. Maj:t bli bemyndigad alt prägla
de nuvarande en- och tvakronorsmynten av kopparnickel. För närvarande
och alltsedan 1873 innehåller dessa valörer en silverlegering som från och
med 1942 bestod av 40 procent silver för att dessförinnan ha innehållit 80
procent silver. Under mycket lång tid tillbaka och givetvis även före 1873
har svenska mynt i höga valörer präglats av silver. Endast under speciella
krissituationer med stark inflation, l. ex. under krigstillstånd, har den
re8uUära silvermyntningen ersatts med koppar och under senare lid med
nickel. Huvudprincipen har sålunda varit att utge dessa valörer i silver.
Departementschefens motiv för övergång till myntning av kopparnickel
är de höjda silverpriserna på världsmarknaden, vars effekt säges kan bli
att myntens silvervärde tenderar att överstiga dess namnväx-de. Övergång
till kopparnickelmynt är emellertid inte enda sättet att angripa de fördyrade
silverpriserna. En angelägnare metod att sänka silverpriset måste
vara att angripa penningvärdet. Alt i stället övergå till billigare myntmetall
kan förefalla vara en kapitulation inför en ofrånkomlig inflation.

I flera länder har silvermynt införts under senare år. Sålunda präglas
i Frankrike från 1965 två valörer av silvermynt om 5 och 10 franc med
83,5 resp. 90 procent silver. I Finland präglas från 1964 enmarksmynt med
35 procent silver. Österrike präglar från 1958 fyra myntvalörer; 5 till
50 shilling med varierande silverhalt från 64 till 90 procent. Vidare må nämnas
att Italien präglar ett 500 liremynt med 83,5 procent silver samt att
Nederländerna även präglar silvermynt med varierande silverhalt från 64
till 72 procent.

Det bör uppmärksammas att flera av dessa länder har haft ett sämre
ekonomiskt utgångsläge genom krig än vad som varit fallet i Sverige samt
att de mynt som dessa länder infört har en silverhalt som i de flesta fall
vida överstiger de svenska en- och tvåkronornas.

Ett rimligt alternativ vore att utbyta de nuvarande en- och tvåkronornas
silverlegering mot samma metall som förekommer i de nuvarande 50, 25
och 10-öringarna. Kungl. Maj :ts förslag går emellertid ut på att enkronas -

Motioner i Andra kammaren, nr 963 år 1968

myntet skall präglas av en metall bestående av ett inre skikt av ca 97 %
koppar och 3 % nickel och ett yttre skikt av kopparnickel lik den som
användes i de nuvarande nickelmynten. Resultatet skulle bli att det inre
kopparfärgade skiktet blir synligt i myntets kant. Efter några års cirkulation,
då nickelöverdraget är nedslitet, torde dess värre hela myntet antaga
kopparfärg och i praktiken vara ett kopparmynt så när som på 3 % nickel.
Propositionens förslag ter sig därför motbjudande från estetisk synpunkt
och torde för många människor vara en bekräftelse på den inflation som
har förekommit och förekommer i vårt land. Människor har nämligen en
vana att sätta myntets kvalitet och utseende i relation till penningvärdeförsämringen.

Med stöd av vad som ovan anförts hemställes,

1. att riksdagen måtte avslå proposition 1968: 24;

2. att under förutsättning att ovanstående hemställan
inte vinner riksdagens beaktande, riksdagen för sin del
måtte besluta att en- och tvåkronorsmynten må präglas i
eu metallegering bestående av 75 % koppar och 25 % nickel
samt att Kungl. Maj :t må utforma härför erforderlig lagtext.

Stockholm den 27 februari 1968

Bo Turesson (li)

Folke Björkman (h)