Motioner i Andra kammaren, Nr 89 (Motion 1924:89 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 89.

Nr 89.

Av herr Molin m. fl., om skrivelse till Kungl. Maj:t angående nedsättning
av frakten vid transport av svensk frukt in. m.

Den svenska allmänheten konsumerar som bekant årligen störa mängder
av äpplen och päron, därom vittnar icke endast det faktum, att den inhemska
varan förbrukas inom landet utan fastmer den import av utländsk
frukt, som varje år söker sig in över våra gränser. Under år 1922 importerades
icke mindre än 6 530 168 kg. äpplen och päron och detta i trots av
att nämnda år kunde uppvisa en synnerlig god fruktskörd såväl vad kvantitet
som kvalitet beträffar. Siffrorna för 1923 torde tala ett ännu tydligare
språk i detta fall. Detta förhållande är ju icke att beklaga, då man vet,
att frukten är ett av våra bästa och lämpligaste födoämnen. Men vad man
måste beklaga är det förhållandet, att frukten blir den konsumerande allmänheten
så dyr, beroende först på de höga fraktsatserna å våra järnvägar
och i andra hand på de många mellanhänder, som vilja ha sin förtjänst.
Före kriget kunde fruktodlarna i vårt land gott konkurrera med både Tyrolen
och Nordamerika, från vilka största delen av den importerade frukten
kommer. Nu är detta absolut omöjligt. För närvarande är Sverige, Norge
och Danmark i stort sett de enda länder i Europa som köpa utländsk frukt.
Enligt beräkningar gick frakten från Tyrolen till Stockholm under 1922
endast till omkring 6 öre per kg. eller ungefär samma pris som mellan
Mariefred och Stockholm. Tyrolens frukt torde numera utom tullen endast
kosta våra fruktimportörer med frakt högst 20 öre pr kg. och ändock
betingar den ett pris i fruktaffärerna på omkring 1 å 2 kr. pr kg. Denna
frukt kan möjligen med avseende å utseende överträffa vår inhemska vara
men är ovillkorligen underlägsen i kvalitet.

Tack vare statens och hushållningssällskapens hjälp, vilka offrat och
offra alltjämt aktningsvärda summor till fruktodlingens befrämjande, har
intresset för fruktodlingen gått stadigt framåt, och enligt inkomna rapporter
till lantbruksstyrelsen från 21 plantskolor hava under 1922 från dessa utlämnats
icke mindre än 476 000 äpple- och päronträd till fruktodlarna.
Under ovan nämnda år anser man, att 700 000 fruktträd planterats i vårt land.
År 1923 kan också säkerligen uppvisa aktningsvärda siffror i detta fall.

Motioner i Andra kammaren, Nr 89.

Det har sålunda gatt lätt att fa folk att plantera fruktträd i sina trädgårdstäppor,
men det har icke varit lika lätt för odlarna att få sälja frukten till
rimligt pris, utan har försäljningen blivit på det högsta förlustbringande.
Detta förhållande måste ovillkorligen leda till fruktodlingens tillbakagång i
betänklig grad, vilket från alla synpunkter är att beklaga. Mången har planterat
dessa träd icke blott med tanke på det egna hushållet utan även trott
sig kunna få någon kontant inkomst av sitt arbete. Då fruktodlaren efter
träget arbete, efter plockning, noggrann sortering och packning bjudes ett
pris av 8 å 10 öre pr kg. för prima vara, förstår man, att det icke längre kan
verka uppmuntrande. Om nu frukten för konsumenterna betingade ett rimligt
pris vid köpet, vore det ju alltid en tröst, men så är ingalunda fallet
särskilt för dem, som bo avlägset från de fruktodlande bygderna. Man
måste då fråga sig vad närmaste anledningen är härtill, oavsett mellanhänderna.
Svaret kan inte gärna bli mer än ett. Orsaken är de höga frakterna
å våra järnvägar, vilkas fraktsatser ofta gå till avsevärt högre belopp
än varans inköpsvärde. Motivet till dessa orimliga frakter å inhemsk frukt
säges betingas av det »järnvägsekonomiska läget, vilket icke inbjuder till
några fraktlindringar». Här måste dock något göras, om icke den inhemska
fruktodlingen skall gå sin undergång till mötes.

På grund av de klimatiska förhållandena förekommer mycket obetydlig
Iruktodling norr om Dalälven. Folket häruppe vilja köpa frukt från sydligare
delar av landet men kan icke för den höga fraktens skull. Och
Iruktodlarna a sin sida äro i samma belägenhet. De vilja men kunna icke
sälja sin vara till pris, som stå långt under produktionskostnaderna. Visserligen
äro många i den lyckliga belägenheten, att frukten kan sändas med
båt uppåt norden, då ju frakten blir lägre, men alla fruktodlare bo icke vid
kusten.

Fn nedsättning av frakten till samma kostnad som före 1914 för transport
av svensk frukt till trakter norr om Krylbo under tiden 15 augusti—31
december jämte möjlighet att till sådan billigare taxa få frukt transporterad
med snabbgående tåg skulle helt säkert bereda ökade möjligheter för tillgodoseendet
av behovet av svensk frukt i Norrland. Då varken tull- eller
importförbud är den framkomliga vägen, synes den enda rätta lösningen
att hjälpa såväl fruktodlarna i mellersta och södra Sverige som konsumenterna
i Norrland vara en kraftig beskäring nedåt av fraktsatserna. En
sådan fraktnedsättning torde otvivelaktigt medföra en ökad trafik av
frukt på Norrland och således å andra sidan medföra ökad vinst för järnvägen:
följaktligen uppväga den fraktnedsättning i fraktkostnaden, som här
begäres.

På grund av vad här ovan anförts hemställes,

att riksdagen måtte besluta om skrivelse tillKungl.Maj:t med
anhållan om nedsättning av frakten till samma kostnad som

Motioner i Andra kammaren. Nr 89.

före 1914 för transport av svensk frukt till trakter norr om
Krylbo under tiden 15 augusti—31 december, dels oek uttala
att möjlighet bör beredas att under sagda tid få svensk frukt
transporterad med snabbgående tåg till sådan billigare taxa.

Stockholm den 18 januari 1924.

		Carl A. Molin.
Ant. Wikström.	Edv. Uddenberg.	Swen Jönsson.
C. A. Svensson.	C. 0. Johansson, Sollefteå.	Ivar Österström.
B. Corneliusson.	C. J. Johansson, Upp Mälby.	K. Bergström.
E. G. Nilsson.	Carl Wahlstedt.	N. Björk.
Fredr. Aarnseth.	Eric Björnberg.	J. W. Billqvist.
Emil Andersson, Prästbol.	Gast. Pettersson, Hällbacken.	P. S. Hedlund. näste.
Johan Olofsson.	Bob. Samuelsson.	J. P. Dahlén.
Verner Hedlund, Östersund.	Sven Olsson, Labbemåla.	Fabian Månsson.
Aug. Månsson. Backa.	Aug. Suvström.	Ivar Pettersson, Stäringe.
Ludwig Brännström.	Viktor Öhman.	A. P. Gustafsson.
	Karl Magnusson, Skövde.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 4 saml. 21 höft. (Nr 84—89.) 2