Motioner i Andra kammaren, nr 822 är 1960

Motion 1960:822 Andra kammaren

4

Motioner i Andra kammaren, nr 822 är 1960

Nr 822

Av herr Spångberg m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr IkO, med förslag till lag om ersättning
för skada i följd av atomreaktordrift m. m. (atomansvarighetslag).

Den i proposition nr 140 föreslagna lagen om ersättning för skada i
samband med driften av atomreaktorer och andra atomanläggningar
motsvarar inte de krav på möjligheter till ersättning som kan komma i
fråga. Sålunda synes ett alltför ringa intresse ha ägnats åt sjukdomar och
andra skador, som långsamt kan utvecklas orsakade exempelvis av radioaktivt
spillvatten och dylikt i samband med reaktordrift.

Anläggningsinnehavarens ansvarighet för atomskador begränsas till
25 miljoner kronor för en och samma händelse. Detta belopp kan komma
att betydligt understiga berättigade skadeanspråk vid materiella
olyckor eller vid förgiftning av mark och vatten inom fritids- och bostadsområden.
Om en ansvarighetsgräns skall sättas, vilket väl är diskutabelt,
bör denna ej sättas lägre än som motsvarar rimlig ersättning för
skador som kan beräknas uppkomma. Det vore ju helt orimligt att dylika
skador till stor del finge bäras av dem som drabbats, medan företaget
som orsakat skadorna i samma utsträckning befrias.

Inom organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC)
pågår utarbetande av en konvention rörande försäkring och skadestånd
vid atomdrift. Förslagsvis har i detta sammanhang nämnts en begränsning
av skadestånd till mellan 25 och 75 miljoner kronor. I USA lämnas
garanti för ansvarsbelopp upp till 500 miljoner dollar för varje inträffad
olycka. Möjligen kunde i nu provisoriska lagstiftning försäkringsbeloppet
begränsas till 75 miljoner kronor.

Bestämmelserna rörande preskription bör rimligtvis fastställas med
hänsyn till den tid som kan beräknas förflyta mellan skadans orsakshändelse
och dess framträdande, liksom till skadornas ofta smygande
karaktär. Man måste räkna med skador orsakade av både högre och lägre
radioaktivitet, radioaktivt vatten, markförgiftning samt förgiftning av
växter, djur och livsmedel. Preskriptionstiden rörande anmälan om
ersättningsanspråk, vid äventyr av talans förlust, bör ej sättas lägre än
fem år från den dag då den ersättningsberättigade erhöll kunskap om
skadan. Satsen ”eller med iattagande av skälig aktsamhet bort erhålla
sådan kunskap” bör utgå. Sannolikt skulle berättigade anspråk kunna
stupa på orden ”bort erhålla”.

Motioner i Andra kammaren, nr 822 år 1960

5

Som exempel på tid mellan den skadevållande händelsen och sjukdomsframträdande
kan anföras sex fall från ett lasarett, där patienter
fått skador som, sedan de upptäckts, visat sig obotliga och som medfört
mycket svåra lidanden för de skadade. Skadorna i dessa fall upptäcktes
respektive 12, 23, 24, 25 och 27 år efter den sista behandling som kunnat
orsaka skadorna.

Vissa planeringar för atomreaktorsanläggningar har gjorts med påfallande
bagatellisering av faroriskema. Sålunda har anförts att vid utsläpp
av spill och kylvatten i vattendrag detta ej tar större skada än att det
utan fara kan användas som dricksvatten. Detta kan verka lugnande, men
det omfattar ingalunda problemet i hela dess vidd. Frågan gäller bland
annat hur det går med fisk som lever i radioaktivt vatten och därigenom
blir livsfarlig som födoämne. Vattenväxter kan bli flera hundra tusen
gånger mera radioaktiva än det vatten i vilka de växer. Djur, som lever
av dessa växter, får ännu högre radioaktivitet. Då människor inom dessa
områden förtär både vatten och livsmedel som här nämnts, kan det uppstå
skador, som man i lagstiftning om ersättning bör räkna med och till
vilka hänsyn måste tagas.

Strängare bestämmelser om ekonomiskt ansvar vid inträffade atomskador
skulle sannolikt medföra större försiktighet vid planerande av
atomverk, då försäkringskostnaderna bör bli lägre vid minskade olycksrisker.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställes,

att riksdagen måtte besluta följande ändring i förslaget
till ,lag om ersättning för skada i följd av atomreaktorsdrift.

6 §.

Anläggningsinnehavarens ansvarighet för atomskador i följd av en och
samma händelse är begränsad till sjuttiofem miljoner kronor.

8 /§.

Anspråk på ersättning för atomskada skall vid äventyr av talans förlust
anmälas hos anläggningsinnehavaren inom fem år från den dag då
den ersättningsberättigade erhöll kunskap om skadan och om den för
skadan ansvarige. Talan å ersättning för skadan må icke i något fall
väckas mot anläggningens innehavare senare än tjugofem år från den
händelse som gav upphov till skadan.

Samtidigt hemställes, att övriga §§ erhåller den ändrade lydejse som
kan erfordras vid ett bifall till ovan framförda förslag.

Stockholm den 3 maj 1960

Aug. Spångberg Eric R. Carlsson Tekla Torbrink