Motioner i Andra kammaren, Nr 80 (Motion 1940:80 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 80.

Nr 80.

Av herrar Pettersson i Norregård m. fl., angående revision av gällande
bestämmelser örn ortsavdrag enligt skatteförfattningarna.

Enligt 48 § 1 mom. kommunallagen indelas samtliga orter i riket med
avseende på levnadskostnaderna i fem ortsgrupper.

I förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt 16 § 1 mom.
meddelas föreskrifter rörande statligt ortsavdrag, vars storlek är bestämd
med hänsyn till de nyss nämnda ortsgrupperna, den s. k. skattegrupperingen.

Nu gällande skattegruppering avsåg ursprungligen åren 1935—-1939. Dess
giltighet förlängdes först till och med utgången av år 1940 och vid urtima
riksdagen hösten 1939 ytterligare till och med utgången av år 1941.

De bevillningsfria avdragen fördelade sig på de fem ortsgrupperna på
följande sätt:

Ortsgrupp

Grundavdrag och	familjeavdrag för	I	II	III kronor	IV	v
hustru, vartdera................. Familjeavdrag för de två första barnen,	600	640	680	720	760
vartdera ....... Familjeavdrag för	de övriga barnen,	460	500	540	580	620
ettvart .........		700	760	820	880	940

Ä dessa avdragsbelopp åtnjutes bankningsdel enligt vanliga regler.

För exempelvis en familj av man, hustru och fyra barn innebär detta att
i lägsta dyrortsgruppen avdragsbeloppen uppgå till 3 520 kronor, medan i
den högsta ortsgruppen avdragen för motsvarande familj skulle uppgå till
4 640 kronor. Skillnaden i avdrag skulle således utgöra ej mindre än 1 120
kronor.

I fråga örn grunderna för skattegrupperingen är att märka, att 1936 års
skattekommitté icke ansett sig ha anledning ingå i principiellt ställningstagande.
Det har även uttalats, att efter det att kommunalskatteberedningen
utrett frågan örn familjebeskattningen, hithörande spörsmål böra upptagas
till gemensam behandling ur såväl den statliga som den kommunala beskattningens
synpunkt.

Även av 1936 års lönekommitté har behovet av omläggning av gällande
dyrortsgruppering som bekant påtalats. Riksdagen har år 1938 i skrivelse
uttalat sig i liknande riktning.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. i sami. Nr 75—80.

Motioner i Andra kammaren, Nr 80.

Frågan om en ändring av nuvarande förhållanden beträffande dyrortsgrupperingen
är sålunda i hög grad aktuell.

Stark kritik har även riktats däremot. Med skäl har från deras sida, som
företräda landsbygdens och landsortens intressen, hävdats, att dyrortsgrupperingen
innebär en orättvisa emot denna befolkningsgrupp. I arbetet för
beredande av likvärdiga livsbetingelser för landsbygdens och städernas befolkning
måste frågan om rättvisa förhållanden i dessa hänseenden i särskild
grad beaktas. Uppenbart är, att den pågående utvecklingen på olika områden
verkat och väl även i framtiden kommer att verka i riktning att utjämna
levnadsförhållandena på land och i stad, åtminstone så till vida som
levnadskostnaderna på landsbygden alltmera stegras. Så kan exempelvis
med allt skäl erinras om, att de officiellt beräknade levnadskostnaderna i
Stockholm även med nuvarande ofullkomliga beräkningsgrunder kunna påvisas
— hyran frånräknad — numera föga avvika från genomsnittet i andra
städer. Motsvarande ökade överensstämmelse torde kunna konstateras även
beträffande andra orter.

I fråga om hyran förtjänar särskilt understrykas den svårighet vid jämförelser,
som olikheten i bostadsstandard i städer och på landsbygden innebär.
En annan faktor, som för framtiden synes bli av än större betydelse,
är de ofantligt stegrade kostnaderna för byggnadsverksamheten på landet.
Tillämpandet av liknande löner för byggnadsarbetarna, liksom det ökade
användandet av det s. k. mätningsförfarandet i fråga om byggnadsarbetet
även på landsbygden, har här en betydande inverkan. Andra faktorer verka
också i samma riktning. Läge, kommunikationer, resekostnader och frakter
för förnödenheter spela likaledes en roll vid bedömandet av de verkliga
hyreskostnaderna. I fråga om barnens skolgång, liksom när det gäller anlitande
av läkare och veterinär m. m., ha landsbygdens invånare svårigheter
att räkna med. När det gäller trevnad och tillgång till kulturell odling
och nöjen, äro förhållandena olika.

Ett rent statistiskt kostnadsbedömande i fråga örn levnadsvillkoren försvåras
även därav och torde icke heller ensidigt kunna tillämpas, om ett
verkligen rättvist bedömande avses.

Redan det förhållandet, att befolkningsförskjutningen i vårt land sker i
riktning från landsbygden till städerna, visar kraftigt nog huru situationen
uppfattas inom folket. Det synes med hänsyn härtill och till de svårigheter,
som härav skapas för landsbygdens näringsliv, ingalunda vara av behovet
påkallat att genom en av staten fastställd dyrortsgruppering befordra
en sådan utveckling. Icke minst gäller detta systemet att med särskilt förmånliga
bevillningsfria skatteavdrag tillgodose befolkningen på de orter,
dit tillströmningen är som störst. På dessa platser har man redan de högre
inkomsterna och de attraherande levnadsvillkoren, icke blott för de i det
allmännas tjänst anställda, utan även hos andra löntagare. Där ha även
affärsmän och andra näringsidkare med hänsyn till befolkningens större

Motioner i Andra kammaren, Nr 80.

köpkraft möjlighet att bereda sig däremot svarande utkomst. Redan på
dessa grunder beredes befolkningen i orterna med sådan levnadsstandard
påtagliga förmåner. Att de större medelinkomsterna särskilt skulle påkalla,
att även skatteavdragen böra vara större, har man åtminstone på landsbygden
svårt att förstå.

Det allmännas behov av skatteunderlag synes i dessa tider uppenbart. Så
hårt som skattetrycket nu drabbar hela vårt folk, synes det icke motiverat,
att den del av vårt folk, som har de mera åtrådda levnadsvillkoren, skall
få tillgodogöra sig därutöver även större bevillningsfria avdrag än andra,
medan garantiskatten i fråga om den kommunala beskattningen ofta omöjliggör
för mindre jordbrukare att utnyttja ens den avdragsrätt de skulle ha.
Med hänsyn till det finansiella läget synes det, som örn man från det allmännas
sida borde på helt annat sätt för så väl statlig som kommunal beskattning
tillvarataga skattekronorna i de s. k. dyrorterna. En anpassning
av skattegrupperingen i anslutning till vad som gäller för den lägsta avdragsgruppen
(ortsgrupp I) synes med hänsyn till rättvisans krav och för
handen varande statsfinansiella situation motiverad.

Under åberopande av vad som anförts föreslås,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville göra framställning,
avseende att i samband med omprövning av dyrortsgrupperingsproblemet
under beaktande av i motionen
framförda synpunkter även omprövas upphävandet av ortsgraderingen
i fråga örn de bevillningsfria skatteavdragen
och beredande av ökat skatteunderlag genom generell tilllämpning
av nu för ortsgrupp I gällande familjeavdrag

Stockholm den 22 januari 1940.

J. V. Pettersson
i Norregård.

Oscar Törnagård.

Arvid Jonsson
i Skedsbygd.

Helmer Johansson
i Norrfors.

Ivar Johansson
i Mysinge.

Gust. E. Andersson
i Södergård.

Axel Hansson
i Rubbestad.

Herbert Hermansson
i Kvistljungby.

Jones Erik Andersson
i Ovanmyra.

Victor J. Mattsson
i Eneryda.

Anders Pettersson
i Dahl.