Motioner i Andra kammaren, nr 8 år 1961 (Motion 1961:8 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 8 år 1961

Nr 8

Av herrar Wahrendorff och Elmwall, angående användningen av
benämningen glass.

(Lika lydande med motion nr 4 i Första kammaren)

Konsumentupplysningen har under senare tid fått allt större betydelse.
Det får anses angeläget, att den köpande allmänheten i så stor utsträckning
som möjligt kan erhålla upplysning om varans beskaffenhet och sammansättning
genom varans benämning eller genom varudeklaration å emballaget.
I fråga om glass har konsumenten emellertid inte möjlighet att på någorlunda
lättillgängligt sätt erhålla upplysning om varans sammansättning. I livsmedelsstadgan
föreskrives härvidlag inte annat än att benämningen gräddglass
skall förbehållas glass, som innehåller minst 12 gram mjölkfett per 100
gram glass, förutsatt därjämte att annat fettämne inte använts som råvara
vid framställningen.

Benämningen glass användes som kollektiv beteckning för alla s. k. glassvaror,
oberoende av om det tillsatta fettet utgöres av mjölkfett, margarin,
fettemulsion, ister eller annat eller om varan inte innehåller något som helst
fettämne. Då livsmedelslagstiftningen sålunda icke utöver vad ovan nämnts
om gräddglassen lämnar föreskrift om uppgiftsskyldighet, har allmänheten
i regel icke möjlighet att vid köpet få kännedom om varans sammansättning.
Inte heller på annat sätt har den köpande allmänhetens intresse i detta avseende
kunnat tillgodoses tillfredsställande. Inom Svenska kontrollanstalten
för mejeriprodukter och ägg har visserligen efter beslut av jordbruksnämnden
genomförts kvalitetskontroll av glass, innebärande att glass, som innehåller
fett och såsom fettämne endast mjölkfett och som även i övrigt uppfyller
vissa kvalitativa fordringar, kan runmärkas. Det står emellertid klart,
att det möter stora svårigheter och kräver avsevärda kostnader att hos konsumenterna
i avgörande utsträckning sprida kännedom om denna frivilliga
kvalitetskontroll. Erfarenheterna synes f. ö. ge vid handen, att den s. k. runmärkningen
av bl. a. tekniska skäl inte kan lämna en tillfredsställande konsumentupplysning.

Då glassen fått allt större betydelse som livsmedel, har den bristande
konsumentupplysningen på området blivit ett allt allvarligare problem. Det
framstår som angeläget, att konsumenterna får tillgång till sådan upplysning
om glassens sammansättning, att de kan göra ett medvetet val mellan olika
glassorter. Detta är givetvis önskvärt även ur jordbruksnäringens synpunkt,
då en konsumentupplysning, som bl. a. klart särskiljer glass av mjölkfett

Motioner i Andra kammaren, nr 8 år 1961

från annan glass, måste förutsättas medföra ökad inhemsk avsättning av
mjölk och mejeriprodukter.

I våra nordiska grannländer har konsumentupplysningen i fråga om
glassvaror kunnat ordnas på ett till synes tillfredsställande sätt. Där gäller
sålunda, att glass, som tillverkas med annat fettämne än mjölkfett eller
utan fettämne, skall benämnas så att detta förhållande klart framgår, t. ex.
genom att beteckningen »margarin» fogas före ordet »glass» eller »is» eller
också så att »glass» resp. »is» inte ingår i benämningen för varan.

Frågan om en sådan konsumentupplysning även i vårt land har tidigare
vid olika tillfällen behandlats av riksdagen, varvid understrukits angelägenheten
av mera tillfredsställande förhållanden. Vid 1958 års B-riksdag framhöll
sålunda tredje lagutskottet, att den bristande kännedom om varans
sammansättning, som konsumenterna ofta har vid köp av glass, var en
olägenhet, som i möjligaste mån borde undanröjas. Det skulle vara av värde,
uttalade utskottet vidare, om konsumenterna ägde tillgång till sådan upplysning
om glassens sammansättning, att de kunde göra ett medvetet val
mellan olika glassorter. Vid fjolårets riksdagsbehandling av frågan uppmärksammades
särskilt de problem, som föranleddes på området i följd av
vårt lands anslutning till EFTA. Frågan om huruvida författningsföreskrifter
skulle bli erforderliga borde dock enligt tredje lagutskottet anstå tills
mera praktiska erfarenheter vunnits av frihandelssammanslutningen.

De erfarenheter, som vunnits efter EFTA-konventionens ikraftträdande,
har otvivelaktigt ytterligare aktualiserat behovet av konsumentupplysning
i fråga om glassen. Under hösten har till vårt land importerats betydande
kvantiteter glass främst från England, enligt uppgift cirka 165 009 kg fram
till den 1 november 1960. Undersökningar som verkställts tyder på att vid
framställningen såsom fettämne använts ister. Att denna vara det oaktat
kunnat försäljas här i så stor omfattning torde i första hand bero på att den
i beteckningen inte kunnat särskiljas från annan glass. Då den chokladöverdragna
glassen enligt EFTA-konventionen är registrerad som industrivara,
måste man räkna med ytterligare ökad import av sådan glass i takt med
att tullsänkningarna genomföres inom EFTA.

Såsom förhållandena utvecklats synes särskilda författningsbestämmelser
erforderliga för uppnående av en tillfredsställande konsumentupplysning i
fråga om glassvarorna. På annat sätt torde konsumenterna inte kunna beredas
tillgång till sådan upplysning om glassens sammansättning, att de kan
göra ett medvetet val mellan olika glassorter enligt den målsättning, som
tredje lagutskottet angav i sitt utlåtande 1958.

Det mest effektiva sättet till lösning av frågan skulle med all säkerhet
vara; att benämningen glass förbehålles glassvara, vid vars tillverkning använts
mjölkfett utan tillsats av annat fett, och att annan nu som glass betecknad
vara finge saluföras under annan benämning, Häremot kan emeller -

Motioner i Andra kammaren, nr 8 år 1961

tid invändas, att ordet glass vunnit hävd som beteckning för såväl varor av
mjölkfett som av annat fett och att det gängse språkbruket därför inte bör
ändras. Den erforderliga upplysningen i fråga om glassens sammansättning
synes då kunna åstadkommas antingen genom föreskrift, att all glass — i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller i de övriga nordiska länderna
— skall saluföras under dubbelbenämning såsom t. ex. gräddglass,
mjölkglass, fruktglass eller emulsionsglass eller genom införande av skyldighet
att å de förpackningar, vari glassen tillhandahålles, deklarera varans
fettsammansättning. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att närmare pröva
vilken av dessa båda metoder som kan anses vara lämpligast för syftet och
därefter utfärda de erforderliga föreskrifterna.

Med anledning av vad ovan anförts får vi hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om utfärdande av föreskrifter angående skyldighet att angiva
sammansättningen av glass, som försäljes i portionsförpackningar,
antingen genom dubbelbenämning, som anger
det använda fettämnet, eller genom särskild varudeklaration
å förpackningen i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 12 januari 1961

Harry Wahrendorff

Emil Elmwall