Motioner i Andra kammaren, nr 76 år 1955 (Motion 1955:76 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 76 år 1955

Nr 76

Av herr Hamrin m. fl., angående boxningssportens skadeverkningar.

Boxningssporten har av flera skäl i växande grad kommit att ställas
under debatt. Sporten som sådan skiljer sig principiellt från varje annan
i Sverige utövad idrott. För att vinna en boxningsmatch äro dess utövare
nödsakade att i görligaste mån åsamka motståndaren skada, fysiskt och
psykiskt. Någon motsvarighet till dessa medvetet och systematiskt iscensatta
våldshandlingar går icke att påvisa inom någon annan idrottsgren.

Alldeles särskilda risker äro uppenbarligen förknippade med det så
kallade knockoutslaget, riktat mot vitala kroppsdelar, främst käkpartiet
jämte andra delar av huvudet. Ofta göras försök av en boxare att ånyo
träffa ett redan skadat ställe, t. ex. ett uppslaget ögonbryn. Det är i fråga
om knockouten inte bara den ödesdigra effekten av själva slaget, som
utgör ett allvarligt hot. Även genom fallet mot golvet kunna kroppsskador
uppkomma. Den internationella boxningshistorien vittnar om att genom
den våldsamma slagväxlingen skador åstadkommits, varav döden
följt. Otaliga utövare av boxningssporten åsamkas mentala rubbningar
av bestående art. Det må i detta sammanhang hänvisas till en av fem
svenska läkare företagen vetenskaplig undersökning, som klart ådagalägger
de ur medicinsk synpunkt ytterst menliga följderna av boxningen
(ACUTE HEAD INJURIES IN BOXERS. Clinical and Electroencephalographic
Studies by L. E. Larsson, K. A. Melin, G. Nordström-öhrberg,
B. P. Silfverskiöld and K. Öhrberg. Ejnar Munksgaard. Copenhagen 1954).
Det resultat, vartill dessa experter kommit, måste anses innebära en dom
över allt vad boxning heter.

Till de rent medicinska vådor, som uppenbart äro förknippade med
boxningssporten, komma så en del allmänt ogynnsamma följdföreteelser.
Det synes oss, som om denna sport måste betraktas såsom ur alla synpunkter
icke önskvärd. Vi kunna icke finna annat än att boxningen utövar
ett allmänt förråande inflytande i folklivet. Att försvara företeelsen
med en hänvisning till att deltagarna ”frivilligt” ägna sig åt sporten,
övertygar icke. De unga äro att betrakta som offer för samhällets obenägenhet
att granska och rätt karakterisera de förvända föreställningar om
boxningssporten, som under hand blivit inympade och som förleda deltagarna
att ägna sig däråt. Det synes som om statsmakterna icke längre
kunde förhålla sig likgiltiga inför förekomsten av denna avart inom
idrotten. Tidpunkten må anses inne att företa en utredning beträffande
möjligheterna att effektivt komma till rätta med boxningen. Detta gäller
såväl den professionella boxningen som den amatörmässigt bedrivna.

Motioner i Andra kammaren, nr 76 år 1955

Under inga omständigheter synes det förenligt med det allmännas intresse
att ekonomiskt stödja en sport sådan som boxningen. Utredningen
bör därför bland annat ta sikte på att åstadkomma ett stadgande, att av
de medel, som av riksdagen ställas till idrottens förfogande, ingen del
må i någon form utgå till stöd åt boxningssporten.

Under hänvisning till de skäl och synpunkter, som här ovan anförts,
anhålles,

att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa
om en utredning i syfte att klarlägga boxningssportens
skadeverkningar samt föreslå åtgärder till förebyggande
och undanröjande av dessa skadeverkningar.

Stockholm den 20 januari 1955

Yngve Hamrin Samuel Norrby Ruben Swedberg

Gunnar Larsson Eric Nelander Axel Gustafsson

i Luttra i Borås