Motioner i Andra kammaren, nr 75 (Motion 1953:75 Andra kammaren)

AV 75 —82.

Motioner i Andra kammaren, nr 75.

Nr 75.

Av herr Senander m. fl., angående ändring av 7 § lagen den 26 juni
1946 om folkpensionering.

I en samtidigt härmed ingiven motion i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 15 med förslag till lag om höjning av folkpensioner m. m. har
undertecknade bland annat påtalat riskerna av att åtskilliga kommuner
skulle kunna göra den i sagda proposition åsyftade standardförbättringen
för folkpensionärerna illusorisk genom att underlåta att utge kommunala
bostadstillägg eller utge dem med mindre belopp än vad som nu utgår i
statliga bostadstillägg. Någon skyldighet för kommunerna att utge dylika
tillagg har nämligen inte föreskrivits i den vid förra årets riksdag ändrade
folkpensionslagen annat än för de folkpensionärer som före den ändrade
lagens ikraftträdande den 1 januari 1954 erhållit statliga bostadstillägg.

Sådan skyldighet bör nu införas, för så vitt man med den föreslagna
höjningen av pensionsbeloppen avser att åstadkomma en verklig standardförbättring.
I sådant syfte påyrkar vi en sådan ändring av 7 § i lagen den
29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, att kommunerna ålägges utge
bostadstillägg till minst de belopp som nu gäller för de statliga bostadstilläggen.

I sammanhanget vill vi även upprepa vårt tidigare motionsledes framförda
krav, att även kommuner tillhörande den lägsta bostadskostnadsgruppen
får ett sådant åläggande, varvid de bör jämställas med kommunerna
i nuvarande bostadskostnadsgrupp 2. Den utjämning av skillnaderna
i bostadskostnaderna på olika orter som hittills skett och alltjämt sker
har raserat grunden för den undantagsställning som drabbat folkpensionärerna
i bostadskostnadsgrupp 1.

Vi anser vidare, att även bostadstilläggen bör indexregleras. Bostadstilläggen
är fastställda på grundval av bostadskostnaderna i riket den 1 juli
1946. Sedan dess bar bostadskostnaderna stegrats högst väsentligt såväl
genom direkta hyreshöjningar som genom höjning av bränslekostnaderna.
Det är sålunda högst motiverat att indexreglera bostadstilläggen, vilket för
övrigt i andra sammanhang påyrkats av ett flertal remissinstanser, bland
dem Stockholms stadsfullmäktige.

På ovanstående grunder får vi hemställa,

att riksdagen måtte besluta att 7 § i lagen den 26 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering måtte få följande ändrade
lydelse:

1. Bihang till riksdagens protokoll 1953. 4 samt. Nr 75—82.

Motioner i Andra kammaren, nr 75. i

7 §•

Kommunalt bostadstillägg skall utgå till pensionsberättigad
som är mantalsskriven inom kommunen eller till där mantalsskriven
hustru som uppbär hustrutillägg. Sådant tillägg
skall anses såsom folkpension.

Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen
beslutar. Bostadstillägg skall dock utgå med belopp som
täcker de faktiska boendekostnaderna med iakttagande av att
de icke må understiga

a) till gift pensionsberättigad och till änkepensionsberättigad
100 kronor i bostadskostnadsgrupperna I och II, 200 kronor
i grupp III, 300 kronor i grupp IV och 400 kronor i
grupp V, samt

b) till annan pensionsberättigad 150 kronor i bostadskostnadsgrupperna
I och II, 300 kronor i grupp III, 450 kronor i
grupp IV och 600 kronor i grupp V.

Avvikelse från vad nedan i 8 och 13 §§ stadgas må icke
äga rum, och ej heller må för rätt till kommunalt bostadstillägg
fordras viss tids bosättning inom kommunen eller uppställas
annat därmed jämförligt villkor.

Om kommuns — — — ofördröjligen underrättas.

Mom. 2. Indextillägg utgår på bostadstilläggen med procenttal
som motsvarar det tal, med vilket i 6 § mom. 2 omnämnda
pensionspristal överstiger siffran 100.

Stockholm den 21 januari 1953.

Knut Senander.

Gerda Nilsson.

H. Hagberg.