Motioner i Andra kammaren, nr 75 (Motion 1945:75 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 75.

Nr 75.

Av herr Ericsson i Sörsjön m. fl., om ändrade grunder för statsbidrag
till lindring i mindre bemedlade djurågares kostnader
för djursjukvård.

Sedan år 1937 har statsbidrag enligt vissa fastställda grunder utgått till
lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård. En ändring i de
av riksdagen antagna bestämmelserna har genomförts sedan dess, och för
närvarande kan statsbidrag åtnjutas av dels djurägare, för vilken det senast
fastställda beskattningsbara beloppet enligt förordningen örn statdg inkomstoch
förmögenhetsskatt icke överstiger 400 kronor, dels ock djurägare, för vilken
det senast fastställda taxerade beloppet enligt nämnda förordning uppgår
till högst 1 800 kronor, ändock att det beskattningsbara beloppet överstiger
400 kronor. Statsbidrag må dock icke tillkomma den, som har en till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktig förmögenhet överstigande
12 000 kronor.

Med avseende å statsbidragets storlek, så skall detta utgå med 3/s dels av
den del av veterinärarvodet, som överstiger sju kronor, dels ock av resekostnaden
för den del av veterinärens resa, som faller utanför ett avstånd av 10
km från veterinärstationen.

Det är ganska uppenbart, att förevarande bestämmelser äro mycket restriktiva.
Endast ett förhållandevis mycket ringa antal djurägare kan sålunda
komma i åtnjutande av den hjälp, varom här är fråga, och därtill blir ju
storleken av understödet ganska obetydlig för dem, som befinnas berättigade
till understöd. Att så är förhållandet framgår ganska tydligt av det jämförelsevis
ringa anslag, som årligen behöver upptagas å statsbudgeten för ändamålet.
Med hänsyn härtill förefaller det berättigat vidtaga erforderliga ändringar
i nu gällande bestämmelser dels ur synpunkten, att statsbidraget till
den enskilde mindre bemedlade djurägaren kan utgå med något större belopp
än förut och dels med tanke på att antalet av bidragsberättigade må
kunna utökas. För närvarande synes viss ändring nödvändig också av den
anledningen, att därigenom förhindras att antalet bidragsberättigade reduceras,
vilket förefaller oundvikligt, därest icke lämplig åtgärd vidtages. Utfallet
av fastighetstaxeringen innevarande år torde komma att medföra, att
fastigheternas taxeringsvärden höjas med cirka 30 %. Härigenom förlora ju
rent automatiskt åtskilliga djurägare sin hittillsvarande rätt till statsbidrag.
På grund härav måste den för rätt till bidrag enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhetsgränsen höjas i
proportion härtill. Den beskattningsbara inkomstgränsen för rätt till bidrag

Motioner i Andra kammaren, nr 75.

enligt nämnda förordning bör också höjas. Detsamma torde också gälla inkomstgränsen
för det taxerade beloppet. Såsom fallet nu är uteslutes ett stort
antal småbrukare från möjligheten att tillgodogöra sig statsbidrag på grund
av att den beskattningsbara eller taxerade inkomsten överstiger den enligt
förordningen fastställda. I många fall gäller det också sådana, vilka äro belastade
med jämförelsevis avsevärda skulder och med hänsyn härtill skulle vara
i behov av ekonomiskt stöd från samhällets sida. Den hjälp, som de bidragsberättigade
nu kunna erhålla, är heller icke tillfredsställande. Detta gäller
alldeles särskilt de djurägare, vilka bo på långt avstånd från veterinärens
stationsort. Det måste betraktas såsom orättvist, att den, som är boende ute i
periferien, alltid skall betungas med större utgifter till veterinärens resekostnader
än andra, vilka ha förmånen att bo närmare densamme. Bidragsgrundema
äro därför i behov av en omändring i så måtto, att kostnaderna bli
ungefärligen lika för alla oberoende av bostadsplats. Härigenom åsyftas icke
att göra förhållandena sämre för de djurägare, vilka nu intaga en något
gynnsammare ställning, utan i stället att genom utökat statsbidrag åstadkomma
en utjämning till förmån för de på längre avstånd boende mindre
bemedlade djurägarna. Detta kan lämpligen ske på så sätt, att ingen av dessa
djurägare skulle behöva erlägga mer än 3 kronor till resekostnaderna. Undertecknade
ha icke för avsikt att påyrka någon omedelbar ändring av nu
gällande förordning, utan nöja oss med hemställan örn utredning av hithörande
spörsmål så skyndsamt som möjligt.

Under åberopande av det anförda tillåta vi oss vördsamt hemställa,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om skyndsam utredning angående ändring av gällande
bestämmelser om statsbidrag till lindring i mindre bemedlade
djurägares kostnader för djursjukvård samt att för
riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan
föranleda.

Stockholm i januari 1945.

Evald Ericsson
i Sörsjön.

Einar Andersson
Hyssna.

Gösta Skoglund
i Umeå.

Sigfrid Jonsson

i Järvsand.
Lars Jonsson
i Haverö.

Per Orgård.

Nils A. Larsson

i Östersund.
Bertil Andersson.

Erik W. Norén.