Motioner i Andra kammaren, nr 741—742 år 1963 (Motion 1963:742 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 741—742 år 1963

Nr 741

Av herr Persson i Heden, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 59, med förslag till förordning om trafikomläggningsskait.

Med hänvisning till motiveringen i motionen nr II: 740 i andra kammaren
hemställes,

att riksdagen måtte avslå propositionen nr 59.

Stockholm den 15 mars 1963

Arne Persson

i Heden

Nr 742

Av herr Hagberg m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
nr 58, angående övergång till högertrafik.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 58 1963 föreslås att riksdagen nu fattar
principbeslut om övergång till högertrafik i Sverige och bemyndigar regeringen
att närmare bestämma tidpunkten för övergången, varvid dock förutsattes
att denna inte sker förrän tidigast om fyra år. Regeringen anför en
rad skäl för detta förslag, i huvudsak samma skäl som anfördes 1955 av
anhängare till högertrafiken. Det skäl som regeringen och även vi tillmäter
den största vikten är den oavbrutet ökade trafiken av motorfordon från
högertrafikländer i Sverige och svenska motorfordons uppträdande i högertrafikländers
trafik. Detta ökar bevisligen risken för farliga olycksfall i
trafiken både inom vårt eget land och i andra länder där svenska motorfordon
uppträder.

Reformen skall enligt propositionen finansieras genom en särskild fyraårig
extraskatt på motorfordon, som sammanlagt skall inbringa fyrahundra
miljoner kronor, det belopp som reformen beräknas kosta.

Om man utgår från att den ökade trafiken förr eller senare ställer oss
inför tvånget att anpassa våra egna körregler till det övriga Europas, är
det ofrånkomligt att varje uppskov med reformen fördyrar densamma. Det
förklarar också varför regeringen vill forcera fram ett avgörande.

Detta avgörande förutsätter dock en grov kränkning av den officiellt
registrerade folkviljan och demokratiens spelregler. Man kommer nämligen
inte ifrån att 82,9 procent av alla deltagande i folkomröstning i frågan
så sent som 1955 uttalade sig för fortsatt vänstertrafik. Endast cirka fem -

4 Motioner i Andra kammaren, nr 7i2 dr 1963

lön procent av dein som deltog i omröstningen uttalade sig för högertrafik.
Även om denna folkomröstning var rådgivande utgick alla, både anhängare
och motståndare till högertrafiken, från att folket hade sagt sitt ord, det
uteslöt varje tvivel om opinionens inriktning, det måste respekteras. Ingen
föreställde sig åren därefter att riksdagen skulle kunna fatta ett beslut om
högertrafik utan att först tillfråga väljarna.

Mindre än åtta år senare anser sig regeringen nu kunna genomtrumfa ett
riksdagsbeslut om högertrafik utan att först inhämta folkmeningen. De
borgerliga partiledarna jämte regeringschefen har med förbigående av parlamentariska
regler för beslut inte bara enats om att högertrafiken skall
införas utan också om att folkomröstningens klara beslut 1955 skall brytas.
Formellt sett isätter sig alltså fyra personer över två miljoner medborgares
vilja och riksdagens liksom regeringens tidigare klart ådagalagda vilja att
respektera folkets beslut. Metoden bär överrumplingens alla drag.

Detta är motsatsen till demokrati.

Det kan sägas att regeringen står bakom statsministern och att en majoritet
i de fyra riksdagsgrupperna vid slutna sammanträden godkänt sina partichefers
åtgärd. Men även om så är fallet, även om 200 eller fler av riksdagens
383 ledamöter godkänt överrumplingslinjen — att det finns motståndare
i riksdagen till ett beslut om högertrafik är inte någon hemlighet_

kommer man ju inte ifrån att 83 procent av deltagarna i en folkomröstning
bestämt att det skall vara vänstertrafik. Formellt sett är riksdagen
lika bunden i dag som 1955 och åren därefter.

Den egendomliga nya överenskommelsen liksom det nu framlagda regeringsförslaget
har även försvarats med påståendet att en opinionsförskjutning
ägt rum. Därom vet man emellertid ingenting, eftersom folket inte tillfrågats.
Det hela är antaganden, okontrollerade gissningar. Vi tror för vår
del att en viss opinionsförskjutning ägt rum, vi hoppas det också, men vi
har inga bevis därför. Utförda sonderingar tyder i stället på att motståndet
hos folket mot högertrafiken fortfarande är mycket starkt.

Det finns bara en demokratisk väg att gå, nämligen upplysningens, övertygelsens,
propagandans väg. Den väg herrar Erlander, Ohlin, Heckscher
och Hedlund rekommenderar är det brutala diktatets väg, överrumplingens
väg.

I en skrivelse till statsministern den 12 december föregående år, innan
de fyra herrarna hunnit besluta att genomföra högertrafiken mot det överväldigande
folkflertalets uttalade vilja, riktade den kommunistiska riksdagsgruppen
uppmärksamheten på det ur parlamentarisk och demokratisk
synpunkt orimliga tillvägagångssätt som planerades. Det hävdades samtidigt,
att även om ett principbeslut om högertrafik fattades under vårriksdagen
1963, måste frågan underställas väljarna i samband med 1964 års

Motioner i Andra kammaren, nr 742 dr 1963

riksdagsmannaval och att, om flertalet ställde sig bakom högertrafikkravet,
höstriksdagen 1964 kunde fatta definitivt beslut. Samtidigt protesterades
mot planerna att övervältra de väntade kostnaderna på motortrafiken då
687 miljoner kr. i automobilskatlemedel var disponibla i budgetutjämningsfonden,
varjämte 400 miljoner kr. i icke utnyttjade anslagsreservationer
eller tillsammans en miljard åttiosjutusen kronor fanns i reserv.

Enligt uppgifter förbereder författningsutredningen ett förslag till samtidiga
folkomröstningar och val till riksdagen. Några tekniska svårigheter
för att genomföra en folkomröstning i samband med nästa års riksdagsval
föreligger naturligtvis inte. Men även om man inte vill ge folket samma
möjlighet som 1955 och senare att uttala sig i trafikfrågan kan de olika
partierna i samband med riksdagsvalet inhämta folkets mening genom att
före valet inför väljarna klarlägga sina åsikter och avsikter i frågan.

Det är alltså fullt möjligt att iaktta demokratiska spelregler innan ett
definitivt avgörande i frågan sker. Om ett preliminärt principbeslut fattas
i frågan och begärda medel för en omfattande trafikupplysning ställes till
förfogande, behöver inte en folkomröstning hösten 1964 kräva en förändring
av regeringens förordade tidtabell. Naturligtvis under förutsättning att
en majoritet för högertrafiken uppnås. Men själva den demokratiska principen
är så viktig att den måste väga mer än ett halvårs försening skulle
innebära.

Vi menar alltså att om ett preliminärt principbeslut till förmån för högertrafik
kan fattas denna vår, det inte får bli definitivt förrän folkets mening
inhämtats.

Vi menar också att ett reservationsanslag å tio miljoner kr. kan anvisas
i enlighet med regeringsförslaget.

Vi vänder oss samtidigt mot den i proposition nr 59 föreslagna formen för
finansiering av de omkostnader som skulle följa av beslut i demokratisk
ordning att införa högertrafik.

Med hänvisning härtill föreslås,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 58 i skrivelse till regeringen anhåller om förslag till
folkomröstning hösten 1964 för eller mot regeringens förslag
om införande av högertrafik.

Stockholm i mars 1963

II. Hagberg Gunvor Ihjding Helmer Holmberg