Motioner i Andra kammaren, Nr 70 (Motion 1913:70 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 70.

Nr 70.

Av herr Lundgren i Vendelsberg m. fl., om skrivelse till
Kungl. Majd angående utredning och förslag i fråga
om upprensning och nyanläggning på statens bekostnad
av inre farleder i Bohusläns skärgård.

Bland de faktorer, som kraftigast bidraga till skapandet av ett
lands välstånd och ekonomiska bärkraft, intaga kommunikationerna
utan tvivel ett synnerligen framstående rum. Betydelsen av goda
förbindelseleder har också hos oss redan länge varit erkänd. Därom
vittna — förutom de statsunderstödda landsvägarne framförallt
de många järnvägsförbindelserna i vårt omfångsrika land, liksom ock
de kanalanläggningar, som här kommit till stånd. Måhända torde
dock vissa kommunikationsleder icke hava fullt tillerkänts den betydelse,
som bör tillkomma dem, nämligen de inre farlederna i
Sveriges långsträckta skärgårdar, och dock spela dessa farleder en
väsentlig rol såväl för många av våra näringar som för den lokala
persontrafiken.

Av inånga skäl intar Bohuslän bland de svenska skärgårdsområdena
eu säregen ställning, och samfärdseln på den bohuslänska
kusten blir i hög grad beroende av de inre farlederna. Fritt och
obehindrat bryta sig där Nordsjöns mäktiga vågor in över landet,
som liknats vid en enda väldig söndersprängd klippa; och envar
som där sett våldsamheten av bränningarne vid ett upprört hav,
skall till fullo förstå de inre farledernas utomordentliga betydelse.

Av ålder hava också de små farlederna innanför havsbandet
flitigt utnyttjats. Men under tidernas lopp hava förhållandena så
ändrats, att dessa farleder ej längre kunna fylla sitt ändamål. Dels
hava farlederna uppgrundats genom slambildning, havstångens till Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. i samt. 30 käft. (Nr 70.)

Motioner i Andra kammaren, Nr 70.

växt och andra orsaker, dels — och framförallt — hava de små
fiskebåtarna om två till tre fots djupgående efterträtts av fiskebåtar
och fraktbåtar av helt andra dimensioner.

Behovet av dessa samfärdsleders vidmakthållande och upphjälpande
har ock länge varit insett. Redan år 1878 beviljade länets
landsting medel till undersökning av vissa farleder, och därefter har
under årens lopp rätt mycket utförts, framförallt — vilket också
av den bohuslänska befolkningen tacksamt erkännes — genom statens
ingripande, varförutan de kostsamma förbättringarne icke
kunnat åstadkommas.

Den sydligaste farled, som ifrågakommit till upprensning, är
Älbrektsunds kanal vid Marstrand. Sedan långt tillbaka har här
funnits en särskild farled, dock icke från början i dess nuvarande
sträckning. Den torde ursprungligen hava tillkommit av militära skäl
för att skapa eu skyddad förbindelse med Marstrands fästning för
gångna tiders mindre krigsfartyg. Den blev emellertid småningom
uppgrundad och torde jämväl i övrigt ha befunnits otillräcklig samt
ersattes på 1840-talet genom sprängning och upprensning av en c:a
åtta fot djup farled genom Albrektsund. Även i detta skick blev
likväl farleden för sjöfartens växande behov småningom otillfredsställande,
varför landstinget år 1892 anslog medel till en undersökning
om kanalens utvidgning. Sedan denna undersökning utförts,
hemställde landstinget hos Kung! Maj:t om åtgärder för kanalens
upprensning och fördjupning, och sedan Marstrands stad åtagit
sig framtida underhållet av kanalen mot rätt att såsom förut uppbära
kanalavgifter, beviljade Riksdagen är 1904 medel till kanalens
upprensning och fördjupande till fyra meter under havets
medelvattenyta.

På statens bekostnad hava jämväl här nedan omförmälda farleder,
angivna i riktning från söder till norr, upprensats eller anordnats.

Först möter bland dessa farleder ett mindre sund mellan ön
Tjörn och Tjörnékalv, beläget vid Tjörns sydligaste ända,

Norr därom finnes ä Tj örns västra sida en av de viktigaste
inre farlederna, nämligen Hjärterö- och Toftösunden. Denna farled
har likaledes blivit upprensad, men på ett sätt, som måste betecknas
såsom synnerligen otillfredsställande. Farleden är trång och krokig.
Södra inloppet, som ligger ganska öppet för sjön, är svårt att trafikera
i följd av ett där befintligt grund, Fejbåden. För att farleden

Motioner i Andra kammaren, Nr 70.

skall kunna fylla sin uppgift, torde därför en avsevärd utvidgning
och förändring av densamma vara nödig; liksom bergsprängning
även måste vidtagas i det omedelbart söder om Hjärterön befintliga
Flatösundet, vilket arbete jämväl blivit undersökt genom landstingets
försorg.

Längre norrut möter Kyrkesund, en sedan urminnes tider begagnad
farled, vilken blivit upprensad till sex meters djup. Vid
bestämmandet av detta djup torde hänsyn hava tagits även till
sjömilitära önskemål.

För undvikande av den farliga av talrika grund uppfyllda
Käringöfjorden går trafiken vidare genom Väckholmssundet, vilket
för några år sedan upprensades till sex meters djup, därvid likaledes
sjömilitära intressen torde hava tillerkänts betydelse.

Vidare har för undvikandet av det öppna farvattnet vid Islandsbergshuvud
å Skaftölandet uppmuddrats en inre farled, den s. k.
Vägeröds ränna.

Slutligen hava i norra skärgården, norr om Sotefjorden,
upptagits tre mindre farleder: Kvammyren, Hornösund och Hamburg
sund.

Det skulle måhända nu kunna tyckas, att med de sålunda utförda
arbetena så avsevärda förbättringar av farlederna i den bohuslänska
skärgården vidtagits, att sjöfartens behov av inre kommunikationsleder
blivit på ett någorlunda tillfredsställande sätt
tillgodosett. Det skall icke heller förnekas utan villigt erkännas, att
genom detta statens ingripande väsentliga olägenheter avhjälpts.
Men ä andra sidan är det icke möjligt bortse ifrån, att inomskärsfarleder
saknas å de farligaste och viktigaste platserna, där havet
ligger på helt och öppet utan att brytas av något skyddande motstånd
och där sjöfarten under stormtider tillfogas det allvarsammaste avbräck,
liksom det icke heller kan frånses, att de nu befintliga innerfarlederna
först då komma till sin fulla rätt, när de tillsammans
med de ännu felande skapa en sammanhängande innerled längs
hela bohuslänska kusten.

Av de öppna fjordarne i Bohuslän, vid vilka inre farleder
saknas, är den fruktade Sotefjorden, utanför Sotenäs härad, utan
tvivel den för sjöfarten mest hinderliga. Med en utsträckning av cirka
tre sjömil tvingar denna fjord genom våldsamheten hos det inbrytande
havet och genom mångfalden av befintliga grund och skär
även de största fartyg att under stormdagar söka skyddande hamn

Motioner i Andra kammaren, Nr 70.

och avvakta lugnare förhållanden. Men det är icke blott för den
genomgående sjötrafiken, som saknaden av en innerled här gör sig
gällande. Särskilt och i första hand blir denna avsaknad kännbar
för befolkningen i Sotenäs ock Kville härad med de avsevärda fiskeoch
stenhuggerisamhällena Ramsvik, Hunnebostrand, Ulebergs hamn,
Bo vallstrand", Heestrand, Hamburgsund och Fjällbacka. Att befolkningen
i dessa härad också är i stor utsträckning hänvisad att för
sina näringar och yrken utnyttja sjötrafiken, framgår otvetydigt av
den i d:r Thor Anderssons år 1911 utgivna statistik över den
svenska granitindustrien lämnade redogörelse om yrkesfördelningen
bland den härstädes mantalsskrivna befolkningen. Av denna redogörelse,
som avser tiden omkring den 1 december 1909, inhämtas
att till härefter angivna yrken voro att hänföra följande antal
personer:

Inom Sotenäs härad: jordbruk 2,327, fiske 4,145, granitindustri
3,784, övrig industri 1,097 och sjöfart 712 personer; samt inom
Kville härad: jordbruk 3,552, fiske 358, granitindustri 1,271, övrig
industri 563 och sjöfart 878 personer.

Det har för eu stor del av denna befolkning länge varit en
ivrig önskan att komma i förbindelse med statsbanan genom Bohuslän,
" vilket hittills icke varit möjligt. Sedan Lysekils stad emellertid
under innevarande år genom järnvägen Lysekil—Smedberg vinner
förbindelse med statsbanan, uppnås detta önskemål endast om eu någorlunda
tryggad förbindelse över havet erhålles till Lysekil. Hindret
härför är framför allt Sotefjorden. Alla å denna fjord timade
skeppsbrott, alla där spillda människoliv tala i detta avseende sitt
tydliga språk. Det lider därför intet tvivel att upptagandet av en
farled, som möjliggjorde undvikandet av Sotefjorden, skulle bliva
av den största betydelse icke blott för den genomgående sjötrafiken
utan också för fisket och fraktfarten i norra Bohuslän och för befolkningens
levnadsförhållanden i allmänhet.

Längre norrut, efter passerandet av Grebbestad, möter slutligen
den kända, för sjöfarten .likaledes hindersamma Tjurpannefjorden,
visserligen av mindre dimensioner än Sotefjorden, men i mycket
påminnande om denna.

Länets landsting, som till fullo insett betydelsen av inre farleder
för undvikandet av nu omförmälda öppna havspassager, beslöt
redan år 1901 att gorå underdånig framställning hos Kung!
Maj:t om undersökning för en ny farled från Kungshamn över

Motioner i Andra kammaren, Nr 70. 5

Alstenshamn och Skuteviken till Ramsviksf jorden (= innerfarled för
Sotefjorden) samt från Isvikskilen till Saunäsfjorden (= innerfarled
för Tjurpannefjorden), varjämte hemställdes om undersökning jämväl
för upptagande av en förbättrad farled innanför här förut omnämnda
Hjärterön och Toftön. I sammanhang härmed beviljade
landstinget medel till vissa kostnader vid undersökningen.

Till landstinget hava också numera överlämnats kostnadsförslag,
uppgjorda av majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren Th. Helléberg,
dels för farled av fyra meters djup från Kungshamn över
Alstenshamn och Skuteviken till Ramsviksf jord, dels ock för farled,
likaledes av fyra meters djup, från Isvikskilen till Sannäsfjorden.

Såsom ovan antytts, är det upptagandet av dessa farleder samt
förbättring av farleden genom Hjärterö- och Toftösunden, som synes
erfordras för att eu mera fullständig inomskärs-farled genom hela
Bohuslänska skärgården skulle vinnas.

Hur stort intresset för förverkligandet av dessa betydelsefulla
och behj ärtans värda företag än må vara inom hela länet, är det
dock icke möjligt ifrågasätta, att dessa arbeten skola utföras av de
mycket skattebetungade kommunerna eller av det starkt skuldsatta
landstinget. Utan statens ingripande kunna dessa företag icke komma
till stånd.

Vid bestämmandet av frågan om statens intresse att ingripa
för ordnandet av dessa kommunikationsfrågor, lär det vara nödigt
att taga hänsyn till omfånget och betydelsen av de näringsgrenar,
som äro beroende av de ifrågavarande kommunikation slederna,

Några korta antydningar om de väsentligaste av dessa näringsgrenar
torde därför här vara på sin plats.

Först möter därvid Bohusläns mest uppmärksammade inkomstkälla:
fiskerinäringen. Dess betydelse har staten till fullo insett och
erkänt genom beviljandet av betydliga låneunderstöd för fiskets
främjande. Det må vara nog att erinra om att, frånsett trawlfartygen,
för närvarande finnas i Bohuslän omkring 300 vadlag, vart
och ett med båtar och redskap representerande ett värde av omkring
15,000 kronor eller sammanlagt ett värde av cirka-.4 Va miljoner
kronor. Härtill komma omkring trehundra övriga fiske- och
fraktbåtar samt ett antal av cirka trehundra kuttrar, vilka senare
dock delvis användas jämväl i fraktfart. Hela denna båtflottas
sammanlagda värde torde uppgå till inemot tio miljoner kronor.

Värdet av den ur havet tagna fisken belöper sig "till åtta-å-nio

Motiover i Andra kammaren, Nr 70.

miljoner kronor årligen. Givetvis är det för denna näring, som
sysslar med en vara, som är underkastad snar förskämning, av stor
betydelse att utan hinder av storm och sjögång kunna fortast möjligt
och tryggast möjligt uppnå de järnvägspunkter eller andra platser,
från vilka varan befordras vidare till utlandet eller till försäljning inom
landet eller där den undergår behandling för insaltning eller annan
konservering. Det är betydande värden, som här stå på spel, och
det må icke heller förbises, att det här är fråga om en näring, som
bör kunna påräkna eu särskild välvilja redan därför, att den ofta
utövas under mycket svåra förhållanden, där det för utövaren gäller
såväl liv som gods.

I förgrunden träder vidare den för Bohuslän så betydande
stenindustrien.

Enligt doktor Thor Anderssons ovan omnämnda statistiska
arbete över Sveriges granitindustri kan värdet av hela utförseln av
svenska granitindustri-produkter år 1908 beräknas hava överstigit
femton miljoner kronor. Häruti är då icke inberäknat värdet av
de inom landet försålda produkterna, vilket värde torde belöpa sig
till omkring eu miljon kronor. Huru stor del av det sammanlagda
tillverkningsvärdet inom denna industri, som faller på Bohuslän,
äro vi för närvarande icke i tillfälle att uppgiva, men anse oss
kunna beräkna deu samma till mera än hälften av det hela, liksom
de bohuslänska granitindustriområdena i areal väsentligen överstiga
den sammanlagda arealen av landets övriga granitindustriområden.
Det är jämväl att märka, att denna industri har betydelse icke blott
för dess utövare, arbetsgivare och arbetstagare, utan ekonomiskt
sett för snart sagt hela bygden, där den bedrives. Lantmännen,
Rom sälja eller utarrendera sina berg, skaffa sig eu god förtjänst
genom körslor och annat arbete för granitindustrien och vinna eu
rikligare behållning av sina jordbruksprodukter genom de avnämare,
de erhålla i granitindustriarbetarne.

Denna industri bedrives nu snart sagt över allt längs hela kusten
i norra Bohuslän, från Lysekil till norska gränsen. Detta medför
en synnerligen livlig kustfart med mindre båtar eller fartyg, vilka
föra stenen från de många skilda lastageplatserna till de större
hamnar, varifrån den exporteras. Denna kustfart — med de av stenen
tungt nedlastade båtarne — är i allra högsta grad beroende av hav
och vind och av möjligheten att taga sig fram genom inre farleder,
I denna fraktfart användes icke blott en stor de] av de förut nämnda.

Motioner i Andra kammaren, Nr 70.

cirka trehundra kuttrarna utan också i stor utsträckning fiskebåtar
å tider, då fiske icke pågår.

För såväl själva granitindustrien som denna kustfart är det av
stor och påtaglig betydelse, att de inre farlederna väl ordnas.

Men icke blott för denna kustfart utan ock för all annan fraktfart
av skiftande slag, som huvudsakligast med motorbåtar bedrives
å kusten, har farledsfrågan sin allvarliga innebörd.

I detta sammanhang vilja vi jämväl och med styrka framhålla,
att intresset för upptagandet av nödiga farleder i den bohuslänskt!
skärgården ingalunda är begränsat till själva Bohuslän. Hela den
genomgående, mycket livliga kusttrafiken mellan hamnar på Sveriges
syd- och västkust samt norska och danska hamnar, har häruti
också ett mycket stort intresse.

Slutligen, men icke minst är försvarets intresse i denna fråga
värf allt beaktande. Vid upptagandet av Kyrkesund och Väckholmssnndet
till sex meters djup lära, såsom ovan framhållits, försvarssynpunkter
hava spelat en väsentlig rol. Vi hava också erfarit,
att även andra inomskärs-farleder, om än av mindre djup,
skola bliva av avsevärd betydelse för vissa slag av krigsfartyg!
Skulle dessutom eu flottstation komma att förläggas till västkusten,
bleve dessa inre farleder uppenbarligen än värdefullare för försvaret.

Med den uppfattning, vi här ovan uttalat om det starka behovet
av förbättrade farleder för avhjälpandet av de svårigheter, som nu
trycka den sjögående trafiken i Bohuslän, läge det måhända nära
till hands, att vi hos Riksdagen hemställde om anslag för upptagagande
av åtminstone den eller de farleder, varom nöjaktig utredning
kan anses föreligga. Ett kraftigt stöd för eu sådan hemställan
synes oss också ligga i de uttalanden länets landsting gjort i denna
angelägenhet.

Med hänsyn till frågans stora betydelse och ekonomiska räckvidd,
torde dock eu utredning av större omfattning, än enskilde
motionärer kunna åstadkomma, böra föregå en hemställan om anslags
beviljande för ifrågavarande ändamål. Endast genom Kung], Maj:ts
försorg lär en allsidig utredning kunna ske rörande de olika faktorer,
som hava betydelse för denna saks prövning, däruti inbegripet såväl
frågan om farledernas betydelse för näringarne och försvaret som
själva kostnadsfrågan och frågan om farledernas anordnande i större
eller mindre utsträckning.

Motioner i Andra kammaren, Nr 70.

På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa, att Riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida
och i vilken utsträckning inre farleder i Bohusläns
skärgård må på statens bekostnad upprensas
eller nyanläggas, samt för Riksdagen framlägga
det förslag, vartill denna utredning kan giva
anledning.

Stockholm den 20 januari 1913.

Oskär Lundgren.

Sven Olsson.

Carl L. Olausson.

C. Wallentin.

Herman Andersson. Carl J. Ödman.

Gustaf Larsson.

.4, Åkerman.

Comelius Olsson.

Vjlh. Lundström. Edvard Lrthander.

Erik Röing.

E. Indebetou.

I motionens syfte instämma:

Emil Kristen sson.

Magnus Bengtsson.

Stockholm, Oskär Eklunds boktr., 1913.