Motioner i Andra kammaren, nr 709 år 1956

Motion 1956:709 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, nr 709 år 1956

&

Nr 709

Av herr Hagberg m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 120, angående godkännande av avtal mellan Sverige
och Norge rörande transittrafiken över hamnar
i Trondheimsf jorden, m. m.

I motion nr 120 föreslås dels ett godkännande av avtal om transittrafiken
mellan Sverige och Norge från och till Trondheimsfjordens hamnar,
dels också anslag till förberedande åtgärder i syfte att iordningställa oljehamn
och oljecistern i Trondheimsfjorden. Propositionen är en komplettering
av tidigare propositioner om svenskt deltagande i vägbygge på norskt
område för att vidga trafikleden Trondheim—Östersund och signalerar ytterligare
förslag om ännu en oljecisternanläggning, även den i bergrum, och
en eventuell oljeledning till Sverige på norskt område. Det har på sina håll
antytts att planernas realiserande aktualiserar en svensk marinbas på norskt
område för att försvara sjötransporter till och i Trondheimsfjorden för
svensk räkning.

Ett grundläggande intryck av denna liksom föregående propositioner i
ämnet är, att riksdagen fortfarande inte erhåller en verklig bild av omfattningen
och konsekvenserna av den planerade svenska oljebasen på norskt
område. Hittills har anvisats omkring 15 miljoner kronor för ändamålet,
och i propositionen signaleras 23,1 miljoner kronor plus 9,5 miljoner kronor,
plus i propositionen begärda 5 miljoner, men ingenting tyder på att
detta räcker. De ekonomiska konsekvenserna belyses naturligtvis ännu
mindre.

Av de militärslrategiska konsekvenserna har endast e n berörts, nämligen
värdet för Sverige av att under en ny krigsblockad kunna utnyttja förbindelserna
över Trondheim för att öka den svenska beredskapen. Däremot
har man inte berört det förhållandet att ett avtal med Norge, när det gäller
förhållanden under krigstid är liktydigt med ett avtal med de ledande
A-paktsstaterna, USA och England, till vilka Norge överlämnat avgörandet
om krig och fred liksom överbefälet över sina stridskrafter. Man har också
stillatigande förbigått det faktum att såväl Hitlertyskland som England hade
uppgjort strategiska planer för att via Trondheim och med hjälp av befintliga
kommunikationer därifrån tränga in i Sverige och skära av vårt
land på linjen Östersund—Sundsvall. Den amerikanska och brittiska pressens
upprepade påståenden att Sveriges åtgärder för att vidga Trondheimsleden
drar vårt land närmare Atlantblocket har även förbigåtts med generad
tystnad.

Alt Sverige under en blockad och ett storkrig skulle erhålla olja genom
Trondheimsleden förefaller med hänsyn till tidigare erfarenheter osanno -

10 Motioner i Andra kammaren, nr 709 år 1956

likt. Att svenska lager av olja i Trondheimsbasen skulle tillfalla den ena
krigförande parten i en sammandrabbning av diskuterad art är lika sannolikt
som att eventuella svenska oljetillgångar i Norge under andra världskriget
skulle ha fallit i den tyska ockupationsmaktens händer.

Att förbättringen av kommunikationerna enligt planerat slag median
Trondheim och Östersund ökar krigsrisken för vårt land och försvårar en
neutral kurs talar sålunda erfarenheterna för. Att en eventuell marinbas
på norskt område för att trygga oljetillförseln över Trondheim kan underlätta
strävanden att inkapsla det svenska försvaret i Atlantblockets krigsmaskin
finns det skäl att anta, i vart fåll har västmakterna själva inte dolt
sina förhoppningar därom.

Värdet i fredstid av dessa åtgärder har diskuterats såsom en sekundär
fråga. Det har med ett visst fog pekats på ett jämtländskt intresse i frågan
och att Trondheimshamnen kunde med fördel utnyttjas för Sverige i händelse
av en isblockad. Vad de jämtländska intressena beträffar bör de kunna
tillgodoses med hjälp av transitavtalet och den normalisering av frakterna
på Meråkersbanan som därmed kommit till stånd. Även borde en ökad
oljelagring i jämtländska bergrum bli av värde för Jämtland. Vad beträffar
de få år och korta perioder varunder isen blockerar sjöfarten, så bör
sådana svårigheter mötas med hjälp av ökad lagring inom landet.

Vi har inte något att invända mot det med norska regeringen träffade
avtalet i den mån detta reglerar transittrafiken mellan Norge och Sverige
och nedbringat fraktsatserna. Vi anser också att vissa dispositioner kan
övervägas för en eventuell ökad oljetransport över Trondheim till Sverige.
Men vi anser fortfarande att, innan ytterligare åtgärder vidtages för att anlägga
en svensk oljehamn jämte oljecisterner i bergrum på norskt område,
såväl de ekonomiska som militärstrategiska konsekvenserna därav bör klargöras
och redovisas inför riksdagen.

Med hänvisning härtill föreslås i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 120,

att riksdagen med bifall till det under a) angivna avtalet
mellan Sverige och Norge i skrivelse till regeringen begär
en utredning som klarlägger de ekonomiska, politiska och
strategiska konsekvenserna av övriga åtgärder i syfte att
vidga kommunikationsleden Trondheim—Östersund, samt
att i avvaktan härpå förslagen b) och c) om Aktieteckning
i ett för oljelagringsverksamhet m. in. tillämnat bolag
och om Lån till ett sådant bolag avslås.

Stockholm i april 1956

Helmer Holmberg

Gustav Johansson

H. Hagberg
Knut Senander